Landssorg, så var OS slut...
Helvetes jävla skit!
Jag har inte så mycket mer att säga. Pinsamt dålig insats av Tre Kronor när det väl börjar gälla på riktigt. Fullständigt fantasilöst. Ingen fart på skridskoåkningen. Fredrik Modin? Peter Forsberg? Bengt-Åke Gustavsson? Sedinarna som föser puck nere i sarghörnen hela matchen och vågar inte skjuta...jag är helt slut - men kommer inte att kunna somna för det. OS är slut - men 5 dagar kvar. Vad ska vi nu kolla på? Curling?
I liften:
- Herr Canadian: "Hey guys where are you from?"
- Sunken "Eeeeh, yeeh, no habla englesh, ona servesa porfavor"
Nä nu blir det depression i tre dagar. Jag flyttar in i rummet där vi kyler vår öl och där familjen har sina inlagda pickles. Inga fönster. Ingen säng. Här ska lidas. Jag får leva på öl och inlagda gurkor. Bajsa i en burk.
Faaan
Ski porn
Vi har haft ett gäng fantastiska dagar här i Revy med sol och blå himmel. I säkert en vecka har det varit soligt nu vilket i och för sig är skönt på många sätt men det är moln, snö och dålig sikt vi vill ha nu för det är snö som vi behöver. All tid som vi inte är i backarna ägnas åt att be till snögudarna om mera snö. Jag har till och med offrat ett par solbrillor då jag klättrade upp i en lyktstolpe för att komma lite närmare gudarna och gav dem en liten show på vägen ner..
Ungefär 0.3 sekunder efter denna bild togs hade mina solbrillor, som jag säkrat på ett bra sätt utanpå mössan uppe i pannan, ramlat i backen och fick sig en liten skråma (jag vet, ser lite pluffsig ut på bilden men det måste vara skägget eller en jävligt dålig vinkel av fotografen för jag har tappat flera kilon sen jag kom hit - om ingen tror mig får jag vika ut mig i mitt nästa nummer av bloggen haha)
Ungefär 0.3 sekunder efter denna bild togs hade mina solbrillor, som jag säkrat på ett bra sätt utanpå mössan uppe i pannan, ramlat i backen och fick sig en liten skråma (jag vet, ser lite pluffsig ut på bilden men det måste vara skägget eller en jävligt dålig vinkel av fotografen för jag har tappat flera kilon sen jag kom hit - om ingen tror mig får jag vika ut mig i mitt nästa nummer av bloggen haha)
Dagens bloggrubrik antyder att det finns lite "vuxet material" i innehållet men jag ska vara ärlig och säga att det mest var ett desperat försök att få upp statistiken på antal besök per dag genom att "ragga" lite externa läsare från nätet. Enligt statistiken som finns tillgänglig för mig här på blogg.se är det väldigt tydligt att antalet besök per dag går ner kraftfullt på helgerna vilket jag tolkar som att ni som läser detta nu borde jobba istället för att läsa mina meningslösa inlägg.
De senaste dagarnas upplägg har varit att stiga upp på morgonen i ganska bra tid, äta en frukost och packa i ordning matlådan för dagen (jag ska blogga om min typiska matlåda nästa gång). Sen packar vi ryggan och går ner till korsningen McKennzie och 3rd street där bussen utgår ifrån. När vi kommer upp på toppen har vi satt skidorna på ryggen och vandrat ut i backcountryn i ca 1 timme. Väl framme i Montana bowl har vi tagit en repa från Montana ridge ner i dalen och börjat gå upp igen mot Kokanee-toppen där vi tagit lunch, lite beroende på vad klockan är. Så här kan utsikten se ut när man sitter och käkar sina mackor och nudlar...inte helt fel! :)
Så här ser det ut ner mot Kokanee bowl
Så här kan det se ut på norrsidan i highway bowl.
Efter lunch är det bara att vandra vidare en 20 minuter ungefär upp till toppen där vi gör oss redo att droppa in i "facet" som vi sett ut på vägen upp.
På vägen ner kan det se ut något sånt här:
1. Sunken droppar in över en snöformation och en gran.
2. Sen kan man välja att åka stora svängar...
4. Georg kan även svänga så snön yr - jättefint!
5. Jag på väg ner från Montana ridge med mina Dukes 207. Perfekt före denna dag!
6. Me me me...
7. Ibland går det fort och man får surfa på tailen...
8. AP (Alf Petter) är en norrman med egendesignad hjälm..han gillar att hoppa ut från saker också.
9. Men det går inte alltid så bra...
10. ...inte för mig heller!
11. Då är det bara skaka ut snön ur skägget
Men för det mesta är det bara jääävligt bra:)
Sen gör vi så ett par gånger till och får oss en 3-4 åk på en dag men det är riktigt fina åk och kroppen är helt slut när vi åker tillbaka in i liftsystemet och tar oss ner mot bussen hem. Väl hemma igen väntar matlagning och skönt häng framför OS sändningarna innan man somnar ovaggad för det mesta runt 22 tiden.
Ikväll lirar Sverige mot Slovakien - vi är heltaggade! Var tidigare nere på pubben och kollade lite Kanada mot Ryssland...Kanadensarna var helt tokiga och det vore kul att få spöa dem i semifinalen! Go Sverige go!
Later dudes!
Källarfamiljen
Jag kan tänka mig att ni där hemma är aningens intresserade av att veta vilka jag delar toalett med, samsas om luften som jag andas, splittar matkostnader med och alla oförglömliga skidåkningsminnen. Därför ger jag er här en liten presentation av den lilla dysfunktionella familj som vi bildat i källaren under familjen Berry. Ni kan vara medvetna om att jag kan i vissa fall ha tagit mig friheten att fylla i eventuella informationsluckor som de enskilda medlemmarna inte delgivit. Vissa påståenden och "fakta" kan rent av vara fullständig fiction och ren rappakalja så som man säger här i Kanada - viewers discresion is adviced!
Det finns inte en chans i helvetet att Georg vinner någon skäggtävling, fast han kämpar på bra ändå vilket visar på bra inställning
Detta är Viktor. Han är i grunden en "stockholmare" uppväxt i Nynäshamn men som numera bor i Åre sedan ungefär 3 år tillbaka. De facto att Viktor flyttat från Stockholm och trivs i norrland gör honom till en av de vettigare av de två 08orna i skaran. Och han är faktiskt en asskön snubbe. Viktor jobbar som snickare uppe i Åre och på fritiden gillar han förutom att åka skidor så klart att fiska, segla, leka med datorn, gå ut och gå med grannens katt och woka palt över lägereld. Viktors största problem i Revelstoke är att ransonera sin snusmängd så att den räcker hela tiden ut samt att han är den ända som inte har med sig datorn. Kanske därför han ser så fokuserad ut när han väl släpps till att låna någon annans lap top. Viktor är dessutom en av toppkandidaterna till att vinna årets skäggtävling.
Detta är Therese. En tvääättäkta vääästerbottnstjej som har sin hemmaborg i Vännäs/Vindeln (potato potato). Hon lever verkligen livet som säsongare och har ett antal vintrar bakom sig i såväl Hemavan/Tärna, Riksgränsen och Åre. När hon kommer hem till Umeå i vår blir det att jobba på Skanska och hänga över en spade i sommar. På restaurangen ligger ingen köttig stek på Thereses tallrik - hon hör till de stackare som inte tycker om smaken av kött - det skylls på konsistensen och det ena med det tredje. Det fungerar dock väldigt bra och vi har lurat i henne kött ett antal gånger - verkar som att bara man kryddar maten och blandar upp en köttfärssås med tomat, lök, paprika osv (som alla väl gör ändå?) så märker hon ingenting. Så köttallergin till trots är Therese en go tjej! På fritiden samlar therese på houdinikläder (har ungefär tjutolv plagg med sig hit), stickar sockar eller myser i våra vickbara fåtöljer med sin dator. Hemma har Therese även en väldigt omfattande frimärkssamling och en liten cirkus med dresserade möss som hon brukar turnera runt med på somrarna.
Detta är Georg. Eller Chorche som lokalbefolkningen i London brukar säga. Georgs bild blev så ful att jag var tvungen att använda mig av tidigare bild, tror jag publicerat den tidigare så jag ber om ursäkt att jag lägger upp samma bild två gånger. Georg är tvättäkta Stockholmare som trivs i pulsen från stureplan - han är uppväxt bara ett stenkast från SPY BAR och är även bror med Dr Alban - därmed även styvson till Thomas Brolin. Just nu har han en tillfällig sinnesförvirring och bor i London vilket han iofs tycker är ett fullgott substitut till los stockholmos. Men så fort hans flickvän Anja är färdig med studier och ska söka jobb styrs nog kosan mot norden igen. Tyvärr tror jag inte att Georg har så mycket att säga till om så det blir nog snarare Oslo eller var som helst dit Anja pekar. I London jobbar Georg som någon form av managementkonsult/ekonomi/jadajada...jag vet inte, men mycket slit verkar det vara och fantastiska övertidstimmar som inte fås betalt för...som tidigare "stadsanställd" har jag väldigt svårt att sätta mig in i en situation där man förväntas jobba 80 timmar i veckan och få betalt för 40. Men jag är övertygad om att Chorche gör ett jävligt bra jobb. Jag och Georg delar sovrum här i Revy och därmed även säng men Georg är förvisad till fotändan där han ligger och spinner mest om nätterna som en katt. I förgår kom han med förslaget om att ligga sked men jag tyckte inte det var okay. I sådant fall vill jag ligga stora sked men det gick han inte med på. Georg är en sann skidnörd vilket också är hans största intresse i livet - inga paraplydrinkar på en sandstrand där inte, det ska vara puder under fötterna och inge jävla sand. Helst steker han då i "Verpan" (Verbier) där han liksom på kändispubbarna i stockholm kan beställa in champange och "go crazy" liksom. Jag misstänker att jag kommer att bli jävligt tråkad för detta inlägg och folkgruppsangrepp mot norrlänningar lär flöda från min rumspolares mun men det tycker jag det är värt. Han är en jävla fin kille innerst inne men har lite hårt skal bara...
Det finns inte en chans i helvetet att Georg vinner någon skäggtävling, fast han kämpar på bra ändå vilket visar på bra inställning
Nä, satan - jag ska ju upp och tura ut mot Montana bowl i morgon så detta duger inte. Hopp i säng!
Heja Hellner föresten! Och Olsson (var det så?). Så jävla gött att kunna trycka ner Norrtugg i halsen på Norrbaggarna....de är helt förstörda här. :)
Lev å må!
El Nino - vem fan är det?
Furu har klagat på inaktivitet på bloggen. Skulle kunna skylla på mycket men ni som känner mig vet att jag skyller på ännu mer. Bland annat har jag dragit på mig en lättare förkylning - dock tillräckligt olätt för att jag inte ska orka spåra upp på berget åt mitt entourage varje dag. Detta gör att jag inte har några superläckra bilder att dela med mig av och det blir liksom lite tråkigare att blogga då. Som tur är har ju OS dragit igång nu så det finns att göra även om man är lite hängig och stannar hemma en dag, väggarna nere i källaren kommer liksom inte mot en lika fort som de skulle ha gjort annars. (se själva i länken hur fasansfullt det kan vara där väggen kommer emot dig...fantasin och kreativiteten blockeras fullständigt).
Dessutom verkar det som att man haft halvtaskig tajming igen. Kanske inte Hedlund-klass eller som Lars Gåre men tydligen är detta år sämsta snöåret någonsin här, jag menar i världshistorien. Det är åtminstone vad alla säger när man pratar med dem "ni skulle ha sett förra året". Men vi har fortfarande förhoppningar om att få sån där magiskt champangepuder, tydligen ska mars vara bra också. Inte det att vi haft det dåligt, många dagar här som slagit all åkning man får i sverige på en säsong men vi nöjer oss inte med något mindre än det bästa. Kanske ropar vi efter för mycket...
Hur som helst skyller man vädret på någon jävla mexikan som kallas El Nino. Inte för att jag vet vad den stackarn skulle ha med vårt uteblivna snöande att göra men man börjar ju bli förbannad liksom, går och letar honom i byn mest hela tiden.
I OS-tider kan det vara trevligt att käka en burgare på vårt favoritställe "The Village Idiot". Så här kan en brilliant burger se ut...faktiskt jäkligt bra, kostar bara 80 pix dessutom. Den där Isaksson på Allstar har mycket att lära...inte bara att grundkursen i att betala skatt på inkomster...en burgare ska inte kosta 160 pix.
Vi får se om vi vågar gå ut på stan om Sverige möter Kanada i hockeyn...här är man sjukligt patriotiska och bara man ser någorlunda svensk ut vid en eventuell vinst för Sverige renderar troligen i eftergifter. Det hade varit jävligt kul om jag hade lånat med mig min stora idol Lars Edströms gamla landslags tröja - fast kanske lite väl provokativ? Lars såg jag föresten skulle ställa upp i All-Star laget som möter Luleå Hockey på torneträsk under OS uppehållet. Hade varit jäkligt kul att se honom på isen igen! Rekomenderar alla som kan att göra det...
Det är ganska intressant att se hur Kanadensiska medier arbetar, vi har ju försökt följa lite av svenskarnas debackel i framför allt skidskytte senaste dagarna. Ni ska inte tro att det sägs någonting om felande starter och andra misstag som funktionärer eller några ansvariga står för. Vi konstaterar att det här är fiaskonas OS men det påpekas inte så hårt i media här. I stället väljer man att lägga in ett inslag om någon mamma till en kanadensisk dam som kvalade in på sista kvalplats till jaktstarten, tydligen har hennes mammas kusin i Bronx, NY ett bageri som rånats tre gånger förra veckan av utklädda sköldpaddor med ninjasvärd. Detta har större nyhetsvärde än när tättrion kommer in på skjutvallen...när svenskorna ska lägga sig ner för ett skjut väljer man att lägga in 4 minuters reklam...illa!
I morgon blir det lite turande, prognosen säger sol och det har snöat idag och i natt så det låter ju bra...de jävlarna har dock haft fel förr så jag litar inte på dem. Men jag får iaf min puls/GPS klocka i morgon. Den har bara legat här på posten i en vecka snart då jag gjort det stora misstaget att be företaget skicka den till Christine Barry som vi bor hos. Hon är med sin man i Mexico, eventuellt för att lämna tillbaka El Nino, och kommer tillbaka om två veckor. Men det var iaf väldigt svårt att hämta ut "någon annans paket" i detta land...hon har dock pratat med dem på posten så i morgon är jag betrodd när jag går in på posten...ska lägga ut ett specialreportage om denna händelse. Större än oscarsgalan!
Hörs va!
Powderday
Man kunde helt klart må sämre en dag som denna och dessutom med ytterligare en plumpvinst inräknad efter middagen. Är föresten en av våra lekplatser på bilden överst - delar av Montana bowl.
Vi såg OS-invigningen och behövde inte stiga upp kl 04 för att göra detta - iofs ingen där hemma som missade något om ni inte gjorde det. Det bästa var att Sverige slog både norrmän och finnar i antal tävlande - men det kanske vi ska göra med dubbelt så mycket folk? Tyvärr lär väl norrmännen pissa på oss i alla skidgrenar och Finnarna dopar till sig någon medalj av fin valör så vi kanske bara ska sjunka ner i soffan och se vad som händer helt enkelt?
Vi här nere i källaren (källarfamiljen) lider även med Georgiens OS-lag och alla nära och kära till Nodar Kumaritashvili. Riktigt obehagliga bilder som basuneras ut i media. Känns verkligen som att en sån sak inte ska få hända - varför inte bygga någon form av barriär så att en sån sak inte ens är möjlig? Det lär bli mycket snack om detta framöver.
Annars har väl alla Kanadicker klätt sig i landslagsdräkter nu - det märks att det är igång. Överallt en röd eller vitklädd Kanadensare. Vi hoppas bara att vi kan få dem att hålla tyst när/om våra blågula hockeykrigare får spela mot dem. En dröm vore ju en final mot Kanada - sjukt kul!
Lägger ut några bilder från dagens åkning, ett axplock från en medioker dag - eller hur var det nu?
1. Therese trycker på i branten.
2. Viktor hittar en fin linje.
3. Georg spårar med nyskidorna.
4. Sunken kör en linje mellan träden.
5. Får till lite snösprut.
6. Sunken (fan börjar bli lite schizo här och skriver om mig själv i tredjeperson) laddar ut för dubbeldriva.
Ibland går det dock inte som man tänkt sig och tyngdlagen drar en nedåt (med hjälp av en liten gran). En fin bildserie om detta:
A. Observera den högra skidan som gränslar granen
B. Full kontroll
C. Faceplantar tungt ner i snön
D. Och skapar ett snömoln..
E. Snöfyllt skägg
I övrigt väntar jag fortfarande på världens längsta leverans av en klocka. Ser när jag trackar den att de försökt leverera den i Revy men det måste uppenbarligen ha blivit något fel med posten...grymt irriterande! Garmont USA har jag också mailat lite med, slutade med att de inte mailade tillbaka till mig efter att jag förklarat att jag inte riktigt förstod hur det faktum att jag inte köpt pjäxan i deras distributionsområde skulle påverka deras vilja att "rentvå" sitt varumärke - måste ha blivit något fel på posten där med (eller så var som för Antila i Övertorneå Hockeyförening - "han har inget mail"). Det är uppenbarligen skräpmaterial i den nit som satt på min pjäxa - den är utbytt till årets modell men jag är fortfarande osäker på om jag vågar köpa en likadan. Problemet är att jag VET att den funkar så fint på foten min - svårt att byta märke då. Dessutom dåligt med möjlighet att prova andra här i stan i min storlek.
Nä, satans helvete - nu ska jag sova. Jag måste ju spåra upp åt stockholmaren i morgon så han orkar tura uppförs. Lev å må!
blot
betyder rakt översatt (källa google.com) plump. Vet inte om det är rätt eller inte men vi spelade iaf plump den manliga delen av "big brotherhuset" denna afton och gissa vem som drog det längsta strået?
Det kan vara så att mina bästa sidor när det kommer till att vinna visades upp och att övriga blev lika bittra som en dumpad rånebo men what the fuck liksom...vad ska man göra? Låta småpojkarna vinna eller? Nä, det får man vänta med tills barnbarnen...
I morgon hoppas jag på svar från Garmont, jag skickade ett mail tidigare och frågade om de tyckte jag skulle köpa en ny pjäxa från dem...blir intressant att höra vad de säger.
Pöss på er!
Unibrow
Jag märker att det är betydligt lättare att blogga efter motgångar. Kanske beror detta på att jag vet vad mina läsare förväntar av mig, framför allt Furu. Och att det vid blå himmel, strålande sol, midjedjupt puder och bikinibrudar som serverar stor stark och jäger gratis i backen - kan bli lite för mycket mungiporna upp för mig vilket därmed påverkar mitt bittra och syniska sätt att se på saker?
Därför har jag nu gjort följande saker:
1a. I smyg har jag haft ritualer med offer inblandat (värdfamiljens lilla hund peanut låg länge risigt till) för att få mindre snö, flatljus och isiga backar.
2a. Tog en löptur på 40 minuter med "champangesprutaren" och var ju tvungen att visa var skåpet ska stå för det går ju inte att vika ner sig mot en asfaltstrampare från Stureplan bara för att benhinnorna skriker av dunsandet mot asfalt och betong.
3a. Jag beställde en klocka, en träningsklocka med GPS och pulsmätning, från E-bay där ett företag från USA kunde erbjuda en bättre deal än ett Kanadensiskt.
4a. Har stått och sviktat på mina underbara Garmont Edorphine (kanske världens sämsta kvalité på skidpjäxa men så underbart skön - what to do?) efter att ha fått laga även sko nr2 med Peters egenhändigt svarvade bultar.
Dessa saker har resulterat i skön frustration, vrede och bitterhet på samtliga punkter. Inser i samma veva hur otroligt tunn tråd jag balanserar på då glädjen i att få skriva en bitter blogg och (förhoppningsvis) roa mina läsare gör att jag riskerar att hamna på andra sidan igen...
Ovanstående punkter resulterade i:
1b. Föret är numera precis värdelöst, OS-grenarna puckelpist och rodel skulle med lätthet kunna flyttas hit nu när Whistler verkar få problem med värmebölja. Solen är borta och likaså den blå himmelen. I stället har sikten bytts ut mot klassisk riksgränsen-flatljus.
2b. Mina benhinnor tackade för behandlingen genom att svälla upp en aning och ömma. Detta gör att jag nu har något problem med att få ner foten i pjäxan (som iofs har sina egna problem som tas upp under kommande punkt 4b) och än värre blir det när jag ska hantera de värdelösa förhållandena som jag beskrivit under tidigare punkt 1b.
3b. Klockjäveln som jag beställde veckan innan jag for, medan jag fortfarande var på kurs i Stockholm, fastnade givetvis i den Kanadensiska tullen och har fortfarande inte kommit hit. Jag hoppas bara på att den kommer fram och räknar kallt med att få lösa ut den + taxes + moms + straffavgift och på toppen av det ska säkert någon flat stackare på det lokala postkotoret ha dricks för att de kör ut den?
4b. "Due to my weight" som Garmont vänligen förklarade för mig vid tidigare mailväxlingar så håller nu min 6500 kronors pjäxa på att rasa ihop efter dryga 3 säsonger. Det tycker jag är liiite för dåligt för en så pass dyr sko. Ingenstans i broschyren står det dessutom om en maxvikt på 100kg för att få åka på dem. Jag säger kvalitétsproblem men vad hjälper det. Peters lagning (svarvade bulten) kommer mycket riktigt att hålla ett 3e världskrig, precis som han sa, men tyvärr verkar det som att pjäxskalet inte riktigt kommer att hålla så länge. Det börjar nu att glappa en heldel vid bulten och jag ger det inte så lång tid innan det klappar ihop fullständigt - spaningen efter nya pjäxor har börjat!
Men annars är det bara bra, får jag bara till punkt 1a-4a så ska jag nog kunna leverera rosaskimrande blogginlägg precis som på min huvudkonkurrent till stora bloggpriset http://unabellavita.blogg.se/
Slutligen måste jag bara ge er det bästa från söndagens Super Bowl happening som för vår källarfamiljs del avnjöts på klassiskt amerikanskt vis nere på den lokala pubben. I vårt fall blev det "Village Idiot" som är ett kungligt ställe med bra käk och bra pris på bira - en pitcher för 80-90 pix är väl j-ligt bra?! Hur som helst, kvällens behållning, förutom matchen, pizzan och biran då var helt klart denna snubbe som stekte in med klassisk arkitekt look - dvs stora speciella glasögon. Inte förens efter ett tag insåg vi varför glasögonen kändes så extremt markanta - de var ju fullständigt inramade av ETT ögonbryn. Helt magiskt! :)
Nä, lev och må. Nu ska jag njuta av min favoritmassmördare Dexter Morgan på datorn innan jag somnar.
Bluebird sky
För någon dag sedan använde jag mig av min kompis Mats Fredrikssons favorituttryck "ski the trees and kiss the beavers". Rubriksättningen har väckt starka känslor och därför känner jag att jag måste gå till botten med det.
1. Jag snodde Mats uttryck, utan att fråga - ber om ursäkt för det och hoppas att vi kan vara kompisar iaf?
2. Ja pappa, jag vet vad beaver betyder. Det är amerikanska för bäver.
Igår var det första dagen i Revelstoke sedan jag kom hit då man kunde se bergen runt omkring. En så kallad bluebird day. Schweinigt fint var det och solen värmde gött!
Uppe på toppen kunde man se ut över dalen som låg i ett skiktat molntäcke
Vi hajkade ut mot montana bowl, tog ca 1,5 timmar och fick ett riktigt fint åk ner. Helt otroliga omgivningar där, som en lekpark för vuxna.
Vi hittade en ränna med orörd snö, ca 30cm djupt - tillräckligt bra snö för att pissa på 95% av skiddagarna i Svenska fjäll...;) Så jag försökte mig på att leva upp till bloggnamnet - långa stora svängar. Döm själva hur det gick. Det var iaf en fantastisk åkning.
1.
2.
3.
4.
Även viktor tog sig ner på föredömligt sätt...
...och lika så Therese!
Vi stannade sen i området, byggde en solgrop och ett hopp och övade på att flyga.
Bjuder på en favorit i repris - sjöstjärnan!
Tyvärr gick Georg miste om denna skiddag då han valt att prioritera lite annorlunda och stannade hemma för att raka benen och göra andra manliga saker. Men jag är säker på att han tar igen det nu idag när jag valde att stanna hemma och vila benen inför morgondagens tur till detta sköna skidområde som jag spanade in uppe från kammen på montana. Nu ska jag ladda upp inför Super Bowl med en lätt joggingtur.
Hörsch!
Sunken - Georg 1-0
En bild säger mer än 1000 ord...
Här står jag på sub peaken på Mt Mackenzie och tar nya omslagsbilder till nästa års tyska mustagemodemagasin...
när Georg plötsligt får för sig att leka lite...
Greppet kopplat...
Up...
...up....
...up...
...and away!
...jag viftar lite med Georg i brist på flagga att leka med.
Bara segrar som räknas...
Tid för eftertanke!
ski the trees and kiss the beavers
Men så där ja, nu börjar här fås valuta för pengarna! Jag har varit lite bitter de senaste dagarna då förhållandena inte riktigt hållit måtten med bilderna i broschyren men idag har det varit närmast episkt! Till och med jag har nog svårt att lägga in en bitter ton idag om jag ska vara ärlig...
Lev å må!
Georgie-boy väckte mig med färdig grötfrukost vid 7 för att sedan hetsa på oss andra att ta oss ut i backen vilket med facit på hand var jävligt bra. Vi hajkade ut lite längre idag utanför skidområdet och när vi plötsligt fick spåra i dm djup snö drog smilbanden upp till öronsnibbarna. Det är märkligt med nordamerikaner verkar vara lata av naturen. Så fort man går utanför skidområdet kan man prata skandinaviska med alla man träffar - bara norrmän och svenskar.
Efter en halvtimme kanske var vi framme i Montana bowl och gjorde skidorna färdiga. Men löjliga skrik (läs: alá nordamerikansk manér) tog vi oss ner mot skogen med pudret under skidorna. Lyckan vad total när snön sprutade upp i midjehöjd och vi närmade oss nirvana
På vägen ner blev det foto session och alla tre kameror (för dagen nedpackade i ryggorna) slets ivrigt upp. Linjer utsågs, potentiella svängar och sköna hopp studerades. Nedan följer några av resultaten.
Therese shreddar ospårad lössnö
Viktor flyger fram i pudret
Författaren spanar in en linje (fegar?)...
...och laddar på!
Senare hittade jag även ett ned fallet träd att hoppa på.
Överlyckliga och med rus av adrenalin i kroppen tog vi oss sen en välförtjänt lunch nere på lodgen och vägen upp i backen igen blev Viktor uppraggad av en norrbagge som sedan följde med oss upp i gondolen mot toppen. Efter diverse glappande med käften visade det sig att norrbaggen hette Philip, jobbade på någon shippingfirma och hade varit på jobb i Vancouver. Hans hemma adress var dock London varpå Georg (som spenderar vardagarna med att spruta champange som en sann stockholmsbratt på Londons innehak) spetsar öronen. Jadajadajada och två minuter senare visar det sig att Philip mycket väl vet vem Georgs tjej Anja är (ursäkta om jag uppfattat det fel, Coors Light får en att höra lite dåligt, och minnas...) som är norska och också bor i London. Dessutom kläcker han ur sig att han tror att han träffat Georg tidigare på någon fest - vad säger man, världen är fan i mig bra liten ibland alltså. Denna norrbagge hakar sedan på oss när vi ska köra en favorit i repris och vi får en väldigt trevlig tur ut.
Philip in action! En jävligt trevlig kille, trots norrman ;)
En liten jump session blev det också då vi hittade detta perfekta ställe att fota lite på
Försöker samla mig i tysk-pikad-stil men det går så där (är för stel tror jag?)
Georg satsar fullt!
Viktor myser i skogen i närmast kinesisk fotoposition
Det kände högre än vad det ser ut, jag lovar. Underbar landning dock - like a glove!
Skiddagen avslutades i lodgen med en afterskibira som Philip bjuppa på, otroligt givmild och trevlig filur. Efter biran körde han sen hem oss i sin hyrbil, en värstingutrustad Jeep Grand Cherokee. Vi bjöd ner honom på middag hos oss i källaren och han dök upp med en låda bira till oss - helt underbar människa! Kvällen avslutades med patetiskt försök till utgång på "säsongarpub" på The Last Drop men när det var kö vid 9-tiden valde vi att dra till The Village Idiot för några kannor öl och lite snack om skiddagen. I morgon tänkte jag prova mina Duke i samma före, hoppas verkligen de funkar i skogen! Annars får jag kanske köpa mig ett par skidor här nere...har ju trots allt bara 4 par i vardagsrummet nu så ett par till vore väl fint?
En annan rolig grej bara innan jag går och knoppar! På min väg hit till Revy hade jag ett tag ute en del trådar kring boendebiten. En av de trådarna var två norrbaggar, en som heter Jörgen (med norskt ö). De fixade dock eget boende vilket vi också gjorde så det blev inget av det - men vi har hållit kontakten lite ändå. Idag mötte vi några norrmän på turen och snackade lite och jag kände igen en bild av honom med röd heloverall och vit hjälm så jag frågade om det möjligtvis var Jörgen vilket det mycket riktigt var. Det roliga är att vi sett honom några dagar nu och han har grym utrustning från topp till tå och ser ut som en sån kille som gör en bakåtvolt från närmsta klippa. Idag har vi haft möjligheten att studera honom i sömmarna och vi konstaterades att Jörgen är rätt man att känna - han verkar i det närmaste som gud fader själv när man ser alla norska damer som följer honom och ikväll var det två 20 åriga norrbaggar (dret fulla) som blev helt till sig i brallan när Jörgen gick ut från stället vi stod och köade utanför . Han efterföljs av ett entorage som förundras över hans röda heloverall och täckande skägg.
På det stora hela kan jag inte säga många negativa saker om dagen och heller nästan inte få in någon bitter underton i mitt skrivande. Det var helt enkelt bara jäkligt fin dag! Ögonen håller på att gå i kors här. Jag hoppas på en ny puderdag i morgon - gör ni det?
Lev å må!
//Sunken
Snöblind?
De senaste dagarna har jag faktiskt åkt skidor. Följande saker har konstaterats:
2.
1. Nordamerikaner är ett jävla folk, det skall tjoas och tjimmas i tid och otid! Wheeeeiha, awesome duuuude!
2. Snowboardåkare har inget existensberättigande. (Här sparkar jag eventuellt mig själv på pungen då jag defacto har en bräda undangömd från mitt tidigare liv nere i källaren)
3. Kanadensiska snowboardåkare har om möjligt ännu mindre existensberättigande.
4. Myggor har existensberättigande om man jämför med 1, 2 och 3 ovan. Men här i Revelstoke har de svårt att överleva pågrund av klimatet på vintern.
5. Det är åt helvete för lite puder på berget.
6. Norrmän har ALLTID skägg och färgglada overaller av märket Sweet.
7. Puckelpist i tajt skog är inte idealt före för mina Duke207.
8. 1713 fallhöjdsmeter är bra mycket mer än försäsongens blygsamma 210 meter i Kåbdalis.
Trots att vädret varit lite halvkass med bitvis ganska dålig sikt så har skidåkningen varit helt okey, över förväntan faktiskt med tanke på förutsättningarna - det har inte snöat på två veckor. Lite turande har vi ändå försökt oss på för att få lite andra förhållanden än piståkning. Inte mer än 15 minuter ut från liftområdet kan man ändå få lite sköna åk även om det inte handlar om något champangepuder. Bilderna nedan visar processen att montera stighudar, trixet med att få ner dem i påsen när man turat klart och hur glad man kan bli när man väl får ner dem i påsen...
1.
2.
3.
Efter regn kommer solsken är ju ett känt uttryck liksom lön för mödan. I south bowl väntade ingen sol men skaplig åkning trots allt som gjorde hajkandet ut värt besväret. Viktor, för dagen utsedd till Kameraman, åkte först och sen åkte Therese med fin position ner för berget rakt ner i mjölkglaset (såg ingenting). Tur att mina erfarna bergsguider och fotteam krattat i manegen åt mig så att det bara var att krypa ihop och köra när det var min tur att åka. Helt okey med svenska mått mätt var åkningen och det blev två svängar ut dit. Benen kändes dock som telefonstolpar när vi 35 minuter senare tagit oss ner till bottenliften.
Denna dag var snarlik åkningsmässigt fram till eftermiddagen då det började kräksnöa, Min andra pjäxa valde dessutom att lägga ner, jävla Italienare som väljer att sätta en nit i Aluminium på stället med värsta påkänningar från moment och krafter. Har börjat snegla på nya pjäxor men skulle helst undvika om det går. Man blir less när sånt händer, och det är fan inte fössta gången heller! Nu hade ju Peter, min verknadsmekaniker, gjort i ordning en reservdel så det går bra tillsvidare. När vi dessutom kom upp till South Bowl igen hade det kommit 5-10cm snö vilket var riktigt najs!
Efter att ha bränt av omotiverat mycket family guy på DVDn senaste kvällarna (den ända DVD boxen vi har) började vi prata så smått om annan underhållning. Smått självkritiska konstaterades i liften upp att avsaknaden av skidfilmer i källaren är total (varför har ingen tänkt på det?). Därför tillsattes en utredningsgrupp att på bästa sätt införskaffa detta. Min förkärlek till e-bay där man kan hitta allt man behöver och inte behöver gjorde undertecknad till utredningsledare. Med motiveringen "kan man hitta en träslev som Elvis gjort i slöjden och som idag används av en strålskadad balt för att göra klappgröt så måste detta gå" skred jag till verket och har nu lagt bud på ski patrol 1, ski patrol 2, aspen nånting...det får räcka till en början helt enkelt. Sen borde vi ju ha sällskapsresan 2 men det blir nog kanske svårt att hitta på e-bay.
I natt kommer Georgie Boy - han är ju yngst i gänget så han ska vi hunsa, skönt!
Later!
First day ending up with hockey night
På grund av svaga knän, dåligt psyke och jet-lagg blev det ingen skidåkning första dagen i Revelstoke utan en soft dag med lite häng och utforskning av schtaan. Rätt skönt att ta det lite lugnt och vädret var inte heller så kul så det kändes inte som att man missade någon riktigt bra åkning heller.
Over and out!
När vi inhandlade bira på en spritbutik blev vi hånade av kassören för att småkronorna var så dåliga i VM senast. Och han gjorde även misstaget att fråga när vi skulle vinna OS...jag förklarade för honom att vi faktiskt vann senaste OS och det var då han gick på småkronorna i stället...vilken jävla idiot! Men han gav oss tips om juniorhockey med Revelstoke Grizzlys senare på kvällen så han var väl på det stora hela en rätt hyvens kille!
Revelstoke Grizzlys lirar i någon juniorliga och har inget A-lag. Däremot tar man det inte så oseriöst bara för att det är juniorhockey. När vi betalat oss in på matchen möttes vi av en härlig inramning och man kunde verkligen känna den kanadensiska hockeystoltheten i väggarna. Givetvis köpte vi ölbiljetter och intog plats på läktaren som kallades beer garden - det var där man fick dricka öl under matchen, suveränt! :)
Matchen kickades igång efter snyggt intro (där har StiL en del att lära sig) och en line up med nationalsång och svajande kanadensiska flaggor. Patriotismen spirade och matchen blåstes igång. Kul att se skillnaden mellan nordisk hockey och transatlantisk...det är verkligen full fart på rören (även om jag tyckte att många inte höll någon högre klass på själva åkningen) och spelet skall ner i motståndarnas zon...känns ju naturligt för det är där målen kommer?! Ingen som helst uppbyggnad av spelet med bågar och passningsfickor som i sverige. Här var det högst ett pass innan offensiv zon och så rakt in på mål. Första perioden var dock halvseg där motståndarlaget (princeton eller något liknande) tog ledningen i 4-5. Grizzlies svarade med ett rätt snabbt mål till 1-1 och det var resultatet efter första.
I pausen drack vi bira och var högst delaktiga i pausunderhållningen som bestod av en man som sprang runt på isen med en tryckluftskanon och sköt ut t-shirtar...undertecknad försökte göra sig stor och höll ut labbarna när mannen på isen siktade upp mot vår läktare. Sekunden senare hade jag lyckats lägga beslag på en tischa...sjukt snygg, ska lägga upp en bild framöver.
I andra perren drog motståndarna ifrån och det blev märkbart mer irriterat på planen. På bilden ses lite gurrgel framför mål (notera även måldommaren bakom målet - vilken organisation man har, på våra matcher med StiL är det ibland problem att få två pers till sekretariatet..). Under andra perioden noterade jag även att man hade en "pressläktare" uppe under taket där en något korpulent man med rutig flanellskjorta satt och refererade åt lokalradion.
Kändes som att hemmalaget inte kom upp till normal standard (man leder trots allt ligan stort) denna kväll och mot slutet blev det ett par fighter. Den sista var väldigt märklig...i mittzon börjar de två ungtupparna med att prydligt ta av varandra hjälmarna - man hjälper alltså varandra av med respektive hjälmar...sedan drog en våldsam fight igång och avslutades med att båda kämparna i princip kramade om varandra och hjälpte varandra upp från isen...uppgjort? Bara för publiken? Eller bara jävligt gay??
På det stora hela var det iaf väldigt kul att se kanadensisk hockey. En perfekt sysselsättning när snön uteblir.
Vägg i väg låg dessutom curlinghallen som vi lär spendera en del fredagskvällar i - återkommer med reportage från "källarfamiljens" mästerskap.
Over and out!
Arrival
Nu är jag äntligen framme i Revelstoke. Det tog mig inte mindre än 38 timmar att ta mig från syrrans dörr till källardörren här i Revy om jag inte räknat helt galet. Vilket iofs inte kan uteslutas.
Ska försöka summera min resa lite då.
Efter att ha prutat mig igenom incheckningen i ren sunk-anda och motvilligt lämnat ifrån mig mina pjäxor, inneslutna i en plastpåse, till specialbagage i tron att aldrig mer få återse dem lyckades jag även med bedriften att prångla mig genom säkerhetskontrollen. Glad i hågen fortsatte jag in i den nya tax-free butiken som åtminstone inte jag sett på Arlandas utrikeshall tidigare. Det första jag stötte på där var en hylla med Jäger Limited edition vilket fick mig att känna saknaden av min kära wing-man Britta för första gången denna resa. Vi har ju delat en och annan droppe Jäger och jag vet hans förkärlek till specialförpackade spritflaskor...detta hade varit en grym present men kändes inte som att jag orkade släpa den fram och tillbaka runt jorden.
Flyget till Frankfurt tog typ 2 minuter, jag somnade direkt jag satt mig och vaknade när vi slog i marken. Något yrvaken irrade jag mig in på flygplatsen och konstaterade att förvirringen var total. Tyskarnas annars så organiserade system kändes inte alls naturligt och jag valde att försöka ta mig förbi en passkontroll där passage inte medgavs. Jag blev istället vänligt hänvisad till en annan del av flygplatsen och hittade tillslut min gate.
Flyget över atlanten var inget annat än jävligt drygt, trots bra och fint flygplan med varierande ljussättning beroende på om det var "natt" eller mat skulle serveras. Käket var dessutom väldigt bra, fick en biffstek som kändes riktig och smakade gott men givetvis bara var två tuggor stor. Killen bredvid mig som var av asiatisk härkomst valde att veckla ihop sig på sitt säte och lyckades att sova sig igenom 95% av resan. Jag lyckades vara vaken 100% och hann med att avverka 3-4 filmer. En rolig parentes var att det Polska OS-laget i längdskidor valt att åka med samma flight, de sprang mest runt och var tajta och seniga. Senig var däremot inte Hulk Hogans bror som också valt att klämma sig in i flygplanet. På grund av en dryg timmes väntan på avisningsbilen på flygplatsen hade piloten lite svårt att köra in tiden och flighten blev givetvis försenad. Då ingen annan skulle göra det åt mig fick jag därför ringa till Greyhoundbussarna och försöka boka om min bussresa som enligt första tidplanen skulle lämnat Calgary kl 6.30 p.m. Med jävligt knackig och undermålig engelska lyckades jag i alla fall få telefonisten att förstå mitt problem och jag blev bokad på 11.15 p.m. bussen i stället.
Jag tog en bulle till busstationen och 50 CAD (ungefär 350kr) fattigare kom jag mig ut till en riktigt tacky vänthall. Min senare reflektion är att det i Kanada och USA bara är slödder som åker buss. Och alla som har något jobb förmodligen åker egen bil när man ska någonstans. På busstationen var jag som kastad tillbaka till 80-talet och i taket hängde inte direkt några plattskärmar utan den något bulligare varianten (tror fan det var svart/vit också).
Kanada känns som ett U-land.
Min första maträtt i Kanada blev denna saftiga kyklingburgare (NOT) på ett riktigt flottigt hak inne på busstationen, ingen kulinarisk upplevelse men den fyllde ett syfte.
Alla dregglande blickar på min packning från dräggen i vänthallen fick mig att hålla mig vaken trots att ögonen blödde och påsarna hängde ner på kinderna. När bussen kom vid 11pm somnade jag relativt omgående och lyckades sova mig hela vägen fram till Revelstoke, 6 timmar senare.
Väl framme i Revy tog mina nya sambos Therese och Viktor emot mig med te och mackor, riktigt skönt att vara framme!
