Matching sweeds
Hello,
begreppet "Matching Sweeds" är något nytt som används av Kanadensare detta år. Tydligen tycker de att vi ser ut som ett gäng julgransprydnader i alla våra färger och som bara hänger runt i skogen. Vi får inte glömma bort att en kanadensare är så otroligt hård att hjälm och ryggskydd inte är aktuellt, det är bara för "chicken-sweeds".
Därför kan det fort uppfattas lite fjolligt när vi kommer fullkittade med färglada kläder som matchar hjälmar, stavar, bindningar, gogglar och nagellack....vi blir givetvis alla dragna över samma kam. Inte för att jag borde räknas in i denna skara, men det är helt befogat generellt sett. Jag ska försöka fota lite svenskar på berget så får ni en bild över hur det kan se ut jämfört med den kanadensiska standarden...
Våran lilla "källarfamilj" på toppen av Rippern....inga matchande grejer där eller? ;)
Igår var jag var först upp på Spanska Ridgen med ett gäng flåsande skandinaver i hälarna men det var värt att få spåra, fick lägga första spåret ner för ett åk (dessvärre utan brillor så de foggat igen och jag inte hann byta lins då alla dregglande småungar från brunflo och hägersten ville upp och åka på samma ställe)....senare på eftermiddagen när hetsen lagt sig tog jag upp kameran ett par gånger för att ge Er lite mer bilder. Håll till godo.
Sebbi får lägga first tracks...
...i knädjupt puder!
Nina fräser på med nya tjejlagg som matchar hjälmen...
Sebastian följer i mina spår...ett litet dropp i skogen
Landningen satt som ett smäck....
...eller kanske inte?!
Nöjd ändå!
Idag blir det vilodag från skidåkningen - inga strålande förhållanden med dålig sikt och utan nysnö. Dagen kommer att frödrivas med förnedring i plump. Ett styrkepass på gym och kanske lite filmredigering från hjälmkameran!?
Ha de!
//M
Skidbilder!
Tja, vad ska man säga. Dagens åkning kommer väl inte att gå till historien som den bästa dagen i mitt liv men inte heller den sämsta. Långt i från. Jag och Nina var uppe på berget utan Sebastian idag då han vek ner sig och tog vilodag. Att han vilat hela dagen var dock inget som återspeglades i vederbörandes curligspel nu ikväll men det tar jag sen.
Det kanske enskilt bästa med dagen var att "bamseklubben" tycktes vara bakis och därav inte belarmade berget likt en gräshoppssvärm på tillfälligt besök på ett majsfält i north dakota. Det var faktiskt allmänt lugnt och väldigt lite folk överhuvudtaget. Mest troligt beroende på vädret som inte bjöd till speciellt mycket. Trots sol i prognosen var det mulet hela dagen med snöbyar och ganska blåsigt på toppen.
Vi körde till 2-tiden och sen drog vi hem och slappade ett tag, kollade skidprylar, kläder på nätet innan jag ställde mig och fixade käk. Kvällens meny bestod i Crepés fyllda med köttfärs, champinioner, lök, vitlök, spenat och västerbottensost och en sallad till detta.
Förutom att filma lite från dagens åkning (som vanligt) tog jag mig tid att dra fram kameran under dagen för att ge er några bilder så ni ska veta hur jävligt jag har det! Håll till godo!
Vi körde några åk i något som kallas "spanska ridgen" eller "Garsia Ridge". Där kan man få sig en....
...liten flygtur!
Nina i full fart!
Hyffast med snö, ca 1 meter sedan i söndags och nu väntas 30-40cm till under helgen
(dessvärre helg och mycket folk)
Nina leker i lössnön.
Dags att krypa till kojs och göra sig redo för morgondagen. Vi får se hur det är med snömängden.
Ha en underbar helg nu alla!
// Sunken
Välkommen till "Svenskbyn"
Okey - måste ju även beskriva hur jag har det här borta...?
´
Dessvärre för Er del (eller det kanske är till det bättre, åtminstone för er med skidintresse som läser detta) har jag inte tagit mig tid att fota några actionbilder från skidåkningen. Det har istället filmats med hjälmkamera och förhoppningsvis kommer det att dyka upp en filmsnutt inom kort från de första dagarna...men det krävs nog en vilodag först och det kan dröja. Det har nämligen snöat ca 1 meter sedan jag kom i söndags. Så för er som inte förstår vad det innebär så kan jag förklara att man vid sådana förhållanden INTE kan ligga hemma och tycka synd om sig själv för värkande ben och träningsvärk...
Kameran har kommit upp en gång och det var vid botten av "Montasamiskogen", ett åk på ca 400 fallhöjdsmeter genom en helt underbar skog som på något konstigt sätt fylls på med snö varje dag. Vi har åkt ospårade åk där 4-5 gånger nu och det är verkligen det som jag relaterar till med Kanadensisk skidåkning. Det är den härliga skogsåkningen bland stora granar med lagom utrymme.
Området rakt fram på bilden kallas Swedish ridge (döptes nog av Rickard Wennberg?)
av oss svenskar
Orörd snö, vita granar och solen tittar fram - precis som det ska va'!
´Lovely!
Så till något som jag finner fantastiskt störande: Svenskjävlar! (a.k.a. partysvenskar)
I år kryllar det av Svenska ungdomar i byn dessvärre. De flesta ser inte ut att vara en dag äldre än 14 och har troligen fått resan betald av pappsen i brist på tid att ösa över barnen med riktig kärlek. Det känns faktiskt sådär när det ploppar fram svenskar överallt ur skogen i färglada kläder och om man håller på att köra över dem, på grund av att de står på idiotiska platser, och skriker "I'm sorry" så får man "de'e'luugnt" tillbaka...
Nä det är faktiskt tragiskt att man skall få höra Svenska över hela berget, ja i hela byn...ikväll var källarfamiljen på Regent Hotel och käkade mat och då hade hela barnkollot ockuperat biljadrummet, festade och såg på X-games. Det har även startats en grupp på facebook som tydligen heter något i stil med "nordic skibum - Revelstoke 2012" där hela 170 medlemmar finns (alla är väl inte här just nu kanske men det kan vara upp mot 80 svenskar i byn i år?)....ingen är född på 80-talet och ingen är heller torr bakom öronen, ingen förstår ironi.
Låter jag bitter? Nää, ja är int bitter! ;) Men det förstör faktiskt charmen ganska väsentligt med svenska barn som skriker och stojar överallt samt att det blir större konkurrens om pudret givetvis, för trots deras okunskap och fullständiga brist på omdömme (Nina och Sebastian hade stoppat en av dem som var på väg att ställa sig ute på en hängdriva för någon dag sedan) så drar de iväg ut och skall åka utanför skidområdet precis som jag...
Shit, där slog tröttheten till igen! Jag får avsluta med en bild på Sebastian som kissar - närmare actionbild än så kommer jag inte, står ju trots allt på skylten att "folk har dött här" - spännande! Ska försöka få till lite bilder framöver, det ska bli soligt nu någon dag så då kan det vara värt att släpa med kameran!
Sebastian tar kiss-paus
Ha en bra arbetsdag alla flitiga!
//Sunken
Resans andra del
Först och främst vill jag be Furu om ursäkt för de uteblivna blogginläggen. Jag vet att du ser fram mot detta och ska försöka leverera bättre framöver. Jag skyller på ett väldigt stressigt liv och en vansinnig jet-lag. Har helt enkelt somnat ifrån dessa aktiviteter tidigare kvällar i veckan. Så håll till godo.
Min resa hit gick bra, gate till gate med en tidsanpassning som hade gjort varje produktionsansvarige. på Toyota rakryggad som en fura. Det var rakt igenom Lean Production, ända fram till jag kom till Kanada. Mitt bagage var en smula försenat till utkastningen vid "stora otympliga bagage" så när mina medresenärer fått sina väskor och knallat genom tullen gick jag och ställde mig i kön för borttappade väskor. Detta medförde att mitt tidsfönster mot Greyhound bussen stängdes igen å det kraftigaste. Det blev till att ta en bulle in till stan och ta in på hotell i stället - något som jag i ärlighetens namn såg som en bra grej i efterhand då jag fick sova i en säng och inte gå från ett oskönt säte till ett ännu sämre.
Dagen efter tog jag mig så ner till busstationen, låste mina väskor och drog iväg mot några outdoorsbutiker i väntan på att bussjäveln skulle börja rulla. Det är oklart om det var bussens nummer eller om den var av årsmodell 1167 men bussen var väldigt gammal och ganska ihoptejpad med silvertejp vilket kändes så där. Lasse Kongos cutter nia Deluxe hade utan problem överglänst denna...
Min skjuts Vancouver - Revelstoke (9h restid...)
Risig och ihoptejpad buss...strålkastarnas kapacitet ifrågasatte jag å det grövsta.
På något magiskt sett lyckades jag dock överleva de 9 timmarna i bussens framsäte genom att sova mig igenom en ljudbok av Lisa Marklund "Du gamla du fria". Kraftfullt stel och uttråkad kom jag så fram till Revelstoke kl 23 på kvällen där Nina och Sebastian stod och väntade med vår fina bil som numera blivit omdöpt till "Stinky". Det luktar fortfarande blöt golden retriver i bilen vissa dagar så namnet kan vara befogat...
//M
SAS
Nu är jag framme! Tillbaka i Kanada, BC och Vancouver - det känns bra (börjar kännas som hemma) men jag saknade mitt resesällskap från förra året! Det är svårt att ha tråkigt på en flight med Drutten vid sin sida...
I Luleå vägde mitt skidfodral 26kg och min resväska 19kg...efter lite övningar på morgonen trodde jag att jag fick till en fin fördelning mellan skidbag och resväska på ca 23 kg/styck....MEN min skidbag vägde 31kg i stockholm. Den hade alltså ökat i vikt med ca 20% genom att ligga i väskförvaringen på Arlanda - konstigt?
Dagen började överanskande bra redan i SAS incheckningsdisk. Kvinnan som jag kom fram till med mina små kollin såg märkbart besvärad ut över att hon fick just mig som sista kund innan hon skulle gå av sitt skift...vi behöver inte prata mer om henne utan fokuserar på den här mannen....
...han visade nämligen extraordinär förmåga att hjälpa mig när jag hade börjat ge upp hoppet och trodde jag skulle få betala massor av övervikt! :)
I Luleå vägde mitt skidfodral 26kg och min resväska 19kg...efter lite övningar på morgonen trodde jag att jag fick till en fin fördelning mellan skidbag och resväska på ca 23 kg/styck....MEN min skidbag vägde 31kg i stockholm. Den hade alltså ökat i vikt med ca 20% genom att ligga i väskförvaringen på Arlanda - konstigt?
Men mannen på bilden var väldigt övertygande om att vi skulle fixa det här tillsammans och undrade vad jag hade i fodralet - enbart ett par skidor va? Jaa...sa jag "enbart ett par färdbara skidor" (så slapp jag ljuga). Konstaterar att mina nya inserts redan betalt sig genom att jag skruvat av bidningen och lagt ihop skidorna på varandra så det inte såg ut att vara mer än ett par. Hade jag haft bidningar på båda hade det varit svårt att komma undan detta...
Hur som helst, efter att ha fixat fram en låda till diverse grejer från skidbagen och slängt ut bidningspaketet så skrev han ner vikten på mitt skidfodral från >20kg till 12 kg...och jag behövde inte betala en krona! Tidigare år har jag alltid åkt på att betala för skidorna, ca 4-500 sek!
Fick dock bakslag när jag landade i Vancover och skidorna var borta ett tag....de dök dock upp men då hade jag missat bussen mot Revy så det fick bli taxi+hotell i Downtown Vancouver. I morgon blir det att besöka några skidbutiker innan jag drar till busstationen och åker vidare vid 13.30.
Nu ska jag kika ner på stan och få mig något att äta (blir en frukost innan jag går och lägger mig)
Ha de!
//M
//M
3e säsongen...
Well well, schnaart kööör vi som en klok älvsbybo som jag känner skulle ha sagt det!
Bara en vecka kvar tills jag lämnar Luleå och den 21 januari flyger jag själv mot fjärran land!
