Det är namnet på den lättaste pisten som Revelstoke Mountain Resort har att erbjuda, om man ska tro på pistkartan och alla skyltarna. Det är egentligen en lång transportsträcka som sveper igenom hela södra sidan av berget. Men när man tävlar ner, sittande i störtloppsställning (orkar inte vara sittande hela vägen dock) och med en snitthastighet på 50 km/h är det en av de tuffaste utmaningarna man kan få för sina lårmuskler här omkring!

 

Skidnördar har ett eget vokabulär för att beskriva för varandra olika förhållanden på snö, lokaliseringar av åk etc. Ett ord som är brukligt är face shot. Ett annat är skiiers left.

 

Vi koncentrerar oss på det första ordet. Som ni kanske förstår handlar det om att få något i ansiktet? Och det handlar givetvis om inte vad som helst - det handlar om lätt, fluffig nysnö som allmänt kallas för powder.

 

Det närmaste jag varit ett face shot detta år var när jag slängde mig i snödrivan utanför Taras hus på väg hem från en halvmisslyckad partykväll nu i afton. Jag fick i alla fall snö i ansiktet och det var den första gången det hände på denna tripp. Satans så frustrerande!

 

Livscoachen Jocke Nilsson tyckte att jag var lite för positiv i mitt förra inlägg så jag ska försöka gå honom till mötes och träffa mitt sanna jag, den bittra norrlänningen. Sorry "livscoachen" - skyller förra inläggets glada ton på skadeglädjen...

 

Jag har nu varit här i ganska exakt 2 veckors tid och det har kommit ungefär 4 cm snö under denna period. Jag skulle kunna försöka förklara för er där hemma som inte vet bättre, exakt hur lite de 4 centimetrarna påverkat kvalitén på skidåkningen positivt men jag orkar inte ens börja. Det är rätt och slätt tragiskt och jag kan inte riktigt förstå vad jag gjort för fel - har jag haft det för bra förr? Är det karma? Jag tycker ändå att jag brukar vara ganska bra på att hålla upp dörrar åt äldre, ge min sittplats åt en pensionär på bussen etc. Fast jag åker aldrig buss iofs.

 

Som om det inte skulle räcka med att det INTE blir någon lössnöåkning att tala om så är dessutom pisterna fullständigt värdelösa. Anledningen: 3 av 4 pistmaskiner är trasiga och det är visst lite dåligt med deg i bunken så det är tveksamt om de kan fixa dem. Inte så konstigt att kassan sinar när det är typ 200 pers på berget. Jag har tidigare år klagat på att det varit för mycket folk och svenskar i synnerhet men nu är det nästan så man får lite torgskräck i stället. Konstigt hur det kan svänga.

 

Den bristfälliga skötseln av pisterna medför stenhårda och isiga pister samt puckelpist. Inget av dessa underlag är speciellt gynsamt när det kommer till mitt val av utrustning för säsongen. Mina Icelantic Gypsy har förvisso bra skärpa på stålkanterna men jag är för feg för att lägga upp dem på kant i isig, brant pist och bara köra på. Det går typ 100 km/h efter två svängar. Vid hasande runt i puckelpist är de helt enkelt för breda med sina 125 mm i midjan, de får inte plats båda två i gropen. Hade jag vetat detta hade jag tagit med mig mina raceing storslalomskidor eller kanske cyklopet och flugit till Hawaii och snorklat i stället?

Det enda positiva med denna rapport är att det med största sannorlikhet inte blir någon 600 meters line up två timmar innan liften startar. Vi kommer att ställa klockan i morgon och se om det trots allt kommit någon snö under natten vilket man gör genom att kika på webcamen för Gnorm - the powder gnome. När han inte syns under all snö betyder det löjliga liftköer och mycket snö.

 

 

Dessvärre skulle han behöva begravas 2-3 gånger sin egen höjd innan det skänker någon större glädje till oss. 6 cm på torsdag...orkar inte ens börja förklara hur lite det betyder för bergets snöupplevelser just nu.

 

Jag köpte simglasögon idag och simmade 30 längder i basängen. Får satsa på årskort på simhallen i stället. Kanske göra säsong där?

 

Goddamnit! Over and out!

 

Tor Öystein är glad! Lättad och otroligt förbryllad.

 

Anledningen är att en överträdelse av fartbegränsingen med 44 km/h i sitt hemland Norge troligen hade renderat i ett indraget körkort på plats och en fet bot på minst 15 000 NKR. Konsekvenserna om man blir "pulled over" av Rockey Mountain Police är något mildare...

 

Här sitter man och dricker en lokal pilschner i fotöljen efter en hård dag på berget som jag kanske berättar lite mer om senare. Har väderkanalen på snurr som sedvanligt och skall precis fälla tillbaka ryggstödet i liggläge när bilder från Lulea, Sweden dyker upp på TVn....

Hur coolt är inte det?!

 

Kanadickerna var uppenbarligen mäkta  imponerade över instrumenten som tillverkats i is ute på Gülzauudden ca 500 m från min lägenhet....de hade dock inte riktigt koll på läget. De sa att "the consert will be held at the icehotell, just outside the artic circle"....sedan konstaterades det att det var bland de kallaste platserna i landet. Kanske man borde kontrollera sina källor? Det är ju trots allt journalistik de sysslar med?

 

Men ändå - Swedish Lapland levererar! :-)

 

Jag och Tor tar nog en liten roadtrip över helgen till Sundree som ligger norr om Calgary och hälsar på ett äldre par som heter Sylvia och Gary. Tors kompis Jörgen bodde hos dem när han var i Kanada ett år och studerade på högstadiet. Hälsade på dem innan vi åkte hem första året jag var här.

 

Trevlig helg på er! 

 

//M

 

 

Jag är oftast väldigt självrkritisk och kan se mina egna brister - skyller sällan eller aldrig på andra MEN:

 

I oktober/november eller kanske rent av ännu tidigare i höstas började jag prata med en kompis som går under alias J.P. (som vinet..). För att inte peka ut någon särskilld kan vi leka att hans riktiga namn är Jean Pierre. Vi pratade länge om att besöka Japan men biljetterna och boendet bokade inte sig själv och när sedan pratet skulle omsättas i praktiska gärningar och faktiskt boka saker och ting så var det ganska skralt med boendealternativ...

 

...så vi funderade lite till. Där någonstans, strax innan lucia, genomförde J.P. en knäoperation och med sin sjukutbildning från militären ställde han själv diagnosen att 10 dagar rehab skulle räcka gott för att komma tillbaka och åka skidor i Januari. Det höll dock inte läkaren med om speciellt mycket och beordrade ca 6 veckor rehabilitering. Ridå ner. 

 

Som tur var hade jag haft lite parallella konversationer med prinzen av Trondheim så jag hade en back-up plan att åka till Kanada om det sket sig med Japan, eftersom prinzen deklarerat att han skulle vara i BC i 7 veckor med en hyrbil.

 

Det var lite så jag hamnade tillbaka i Kanada i vinter och det är därför jag nu upplever den längsta torrperioden i mannaminne i hela nordamerika....jag känner att jag har svårt att själv ta på mig skulden för att naturen är onormal och vädermönstrena är knepiga. Men hade det inte varit för min vän J.P. hade jag nog också fått fluffa runt i de 527 cm snö som föll där i början av januari (på ca 2 veckor)....så jag har en klar uppfattning om vem som är min syndabock! :-)

 

Och många blir ju lyckliga av att shoppa, så i rent preventivt syfte beställde jag lite prylar strax innan jag for. Ett par nya googles från ebay (Smith IO/X). Blir så imponerad när det fungerar så pass smidigt med affärer över nätet. Vet inte om jag bara haft tur eller om jag medvetet valt att handla av seriösa säljare. Men jag aldrig haft problem med någon transaktion...så även denna gång. Peppar peppar ta i trä!

 

 

Jag har de senaste veckorna, innan min avresa, suttit och småmyst och följt snörapporten för Revelstoke och ja hela västra Nordamerika om jag ska vara helt ärlig. Det har minst sagt sett riktigt bra ut med ett konstant snöande och 15, 18, 24 centimeter per natt i en veckas tid. När sedan min flygresa hit löpte på som en väloljad dragkedja tänkte jag att det här blir ju ingen rolig blogg - ingen stor konstnär har någonsin lyckats skapa något vackert i ett glädjerus (?). Det är i de svåra tiderna som allt vackert föds!

 

Nu har det slutat snöa - I don´t like! som Borat skulle ha sagt....

 

Kikar man i väderprognosen, som jag uppdaterar 2-3 gånger i timmen för att kunna skymta en gnutta tivel i det eviga solskinandet, så ser den ut så här....

 

Kamrater!

 

Min resa började på ett näst intill osannolikt bra sätt redan vid bagageinlämningsdisken på Kallax (Luleå) flygplats kl 06.1 där en vänlig kvinna körde igenom mitt bagage hela vägen från Luleå till Vancouver utan att jag behövde betala en krona för extra bagage (skidfodral etc.). Det är lika förbryllande varje gång man åker iväg med stort bagage...på Arlanda har jag klarat mig från att betala en gång men annars har det kostat minst en 5-hunka..

 

Eftersom det nästan lät för bra för att vara sant så ägnade jag ca 5 minuter med Movits! - "halvvägs" i lurarna, nere vid bagebandet på arlanda inrikes utifall att mina prylar skulle dimpa ner där. Det gjorde dem inte så jag begav mig raskt till utrikes och fixade med det sista på min att-göra-lista. Det vill säga chippa in lite CAD (canadian dollars).

 

Resan flöt på riktigt bra hela vägen och ett halvfullt plan över atlanten möjliggjorde att jag kunde bre ut mig i de flesta riktningarna. Hade gärna blivit uppgraderad till första klass där stolarna är något bredare så min hockeyröv fått plats mellan armstöden på ett något mer bekvämt sätt men man kanske inte ska be om allt för mycket när man betalat 1100 kr för biljetten? Jag fick trots allt mat och dryck...