Till och med alla de dudes som man ser här (dvs. i princip varje Kanadick/kanadensiska) framstår som charmiga och inte som fullständiga idioter som jag annars skulle ha tyckt när man får stå ut med deras fullständigt innehållslösa samtal i gondolerna...

Dude 1: Hey dude (2), whaz up?

Dude 2: Totaly awesome dude (1)! How are youuu?

Dude 1: It's like, yeah man...crazy fucking shit! Fucking great maaan!

Dude 2: Höhöhö, yeah dude (1) totaly!

Dude 3: Need a puf?

Miss Dude 1: It's so great, like we came down the gondola and it was totaly awesome!

Nä, det är bara löjligt helt enkelt - så här mycket snö är helt galet! Så jag kan inte göra annat än att gå runt och småle och mysa...kan ju också vara den här "puffen" (joint, haschcigg) som ska puffas på hela tiden på berget som grumlar ens sinnen - passiv rökning kallas det?!

De senaste dagarna har vi varit uppe i naturreservatet Rogers Pass som är ett grymt ställe helt enkelt. Inga liftar på mils avstånd borgar för att få köra rätt orörda linjer, speciellt i nordamerika där gemene man helst skall ha drive-in-skidåkning och att tura uppför på egna ben i timtal är helt otänkbart...det enda det kostar är parkeringstillstånd och blod, svett och tårar på vägen upp.

Dag 1: Jag och Drutten tog med oss Rickard, Helena och Cattis för att ta en tur i Loop och upp på Bonney glaciären. Förra gången jag gick där fick jag slita tungt med för smala stighudar men denna gång gick det fint och vi kapade tiden upp med dryga timmen. Kan också ha varit att jag slapp släpa på Georg denna gången men mest tror jag att det var för att vi kände oss jagade av dessa två väsen...ett skogstroll och en japans snöapa!

Ingen klarblå himmel gjorde att nedfärden blev lite skakig (utan sikt) men snön var grym och nästan helt ospårad. Någon "turget" hade dock hunnit vara först och lagt något spår - men så länge han även gjort ett fint spår i skogen på väg upp så är det helt okey för min del! Några bilder från nedfärden kommer här...

Avslutade dagen med gruppfoto nere vid highwayen som vi började vid. Total stighöjd var ungefär 1 000 m vilket kändes i kroppen dagen efter.

Dag 2: Stoke;ad av nederbördsmängen kravlade jag mig upp ur sängen vid 7....något som min kära room mate inte prioriterade förens klockan 11, men det är ju hans förlust! Och vilken förlust sen...skiddagen krossade föregående dag med hästlängder. Vi loggade in som brukligt på Rogers Pass visitor center och killen som hjälpte oss tipsade om ett åk som heter "Avalanche"....grymt fräckt namn tyckte jag och Kalle så vi sa "sure" och så bar det av. Turen började med 1km spårande i djupsnön längs med Highway;en och redan då förstod jag att vi skulle få en grym upplevelse på vägen ner....i botten låg 40-50cm lätt fluff!

På vägen upp swischade några tidiga "kottplockare" förbi tjoande genom skogen och det såg minst sagt lovande ut. Vi började stigningen vid Highway 1 på +1300m ungefär och traskade upp till +2150. När vi sedan packat ner hudarna och gjort oss i ordning väntade 500 fallhöjdsmetrar av magi. Snön forsade runt oss på vägen ner och för varje sväng var det svårt att få någon luft då snön bokstavligen sprutade en i ansiktet - snorkelföre, check! Vi åkte ner till +1650 och tog lunch innan vi klättrade upp till toppen igen och körde hela vägen ner till botten...med 850 höjdmeter sann glädje!

När jag kom tillbaka till lodgen i Rogers Pass, där den andra gruppen svenskar (som filmat till en tävling på en annan bergssida) satt och käkade nachos och drack en öl, blev jag nästan tårögd. Mitt livs bästa dag helt enkelt! Sådan snö som jag böra drömt om och sett i skidfilmer. Löjligt helt enkelt!

Och nu snöar det ännu mer här hemma i Revelstoke, de pratar om 30-40cm till i morgon - kan nog bli bra på berget eller vad tror ni? Skönt att ha tillgång till lift också...

Som sagt, det är löjligt!