...och det var tydligen så för min del idag.
Vår procedur på morgonen är att ta oss till bussen som kör upp oss till Nelson Lodge gratis. Svinbra. Idag var bussen dock försenad (första tecknet på att man borde ha stannat hemma idag). När vi kommer upp går vi in i guestservicebyggnaden och tar på oss våra pjäxor som vi inte brukar sätta på oss förens man kommer upp. Det är lite olika där, en del tar på sig dem redan när man lämnar huset men jag finner det onödigt att slita på sulan allt för mycket på asfalt.
Samma sak gjordes i morse, jag gick in i byggnaden och tog på mig skorna, snackade lite skit med några andra svenskar och norrmän. När jag ca 4 minuter senare går ut och ska ta mina skidor till liften för att åka upp har någon fräck jävel snott mina stavar. Jag satt där inne i några minuter och kanske 5 meter från mina grejer. Jag blev så jävla förbannad att jag bara kände för att ta sönder någon/något...när jag besinnat mig lite blev det att hyra ett par stavar för dagen men redan där var dagen förstörd - ni som känner mig vet ju hur förbannad jag kan bli bara av att tvingas att betala en 20a i garderobsavgift när man bokat bord på en restaurang...detta var 20ggr värre. Resten av dagen blev det dessutom till att stå ut med typisk dålig norsk humor "hey buddy, you should call the pole-ice about your poles", "did a pole-ish guy stole your poles", "hey your head is shining, have you pole-ish it?" och så vidare...
Jag skrev ett meddelande på anslagstavlan som finns intill liften "Fuck you who stole my skii poles you asshole" Det fick stå kvar i 10min innan liftskötaren raderade det men det kändes lite bättre när jag skrev det! Alltid något.
Efter det for jag runt i backen och föll mest hela tiden, när jag ramlade för andra gången och dessutom blev påkörd av Tor med stålkanten i armbågen beslöt jag mig för att lägga ner för dagen och åka ner till byn. Så nu har vi tossat lite piggskin i en park här på eftermiddagen. Rätt soft och vårigt. Massor av vårtecken här i stan nu...eller ja, de började ju sopa gatorna från sand för typ 4 veckor sedan men det vägrade jag ta in då. John har dock lagt om till sommardäcken,
22" på...ett vårtecken om något!
Tänkte jag skulle skriva lite om vår tur till Rogers pass förra veckan. Och inte bara om idioter till tjuvar som tar andras stavar.
Rogers pass är ett naturreservat som är väldigt populärt för turskidåkare med en fantastisk natur och underbara berg. Inga snöskotrar, helikoptrar eller andra fordon - bara apostlahästarna som gäller. Jag och Georg hakade på en skön snubbe som heter
Pete och kommer från Australien så det var vi tre som åkte tillsammans.
En rolig grej med Pete är att det är en kille som jag åkte med i liften en dag, vi började prata lite och han hörde att jag kom från Skandinavien och trodde jag var norsk. Ungefär så här gick vår konversation:
Pete: "So you are Norwegian?"
Martin: "No, I'm actually Swedish"
P: "Aaah, realy mate? Where about in Sweden are you from?"
M: "The northern part, a small town"
P: "What's the name of the town"
M: "Luleå"
P: "Realy? Do you have some kind of university there? I think a friend of mine studying there."
M: "Yes we have, what's your friends name?"
P: "Mats"
M: "Not Berntsson? Does he play hockey? Is he a golie?"
P: "Yes he does, that's him. He was actually here in Revelstoke visiting me a week and a half ago
M: "That's sick man"
P: "Totaly dude"
Hur liten är inte världen då? Antar jag fått det av min kära far men börjar man bara prata med folk så är det ofta man har något gemensamt på något sätt - helt sjukt! Mats Berntsson lirade hockey i StiL bland de första åren. På Lindelöfs tid och var riktigt duktig.
Hur som helst hade vi en superfin dag med Pete i Rogers pass. Vi parkerade bilen på 1100m över havet (enligt min finfina GPS klocka). Gick uppåt i nästan 5 timmar (drygt 8km på längden) och kom upp till en glaciär och startade vårt åk ner på höjden 2350m över havet. Första halvan av åket hade vi sinnessjukt fin snö, fullständigt ospårat och otroligt ljus. Den jobbiga färden upp (jag släpade ju på mina nya Völklskidor som kanske inte är de bästa att ha på topptur - men det ger ju bara mer träning) var helt klart värt det på vägen ner!
Några bilder från toppturen:
Jag och Georg på väg upp, vissa partier var väldigt isiga och branta
så det vara bara att ta skidorna på axeln
Första lunchpausen...
Georg och jag kommer återigen ikapp...tragiskt att bli slagen av en Aussie på
skidor men när jag kände på hans skidor efteråt var det bara att skratta...
jag släpade nästan på dubbla vikten på väg upp
Underbara vyer!
Uppe på glaciären...då vi inte hade några rep eller selar tog vi ett
moget beslut och avbröt klättringen uppåt efter lunch nr 2
Georg med avmätt åkstil ner för första branten
Så här la vi våra första spår. Mina längst till vänster, georg i mitten och Pete till höger.
"En extra sväng är förlorad fart" - det är mitt motto
Vår australiensiska vän Pete stakar sig fram..
And off he goes...
Georg (eller som vi numera säger: Your-gay) tar sig ner på en fin ridge
Pete kör också en fin linje
Även om jag fick offra lite fina åk för att ta dessa bilder fick jag jäkligt fin åkning påväg ner. Hade inte sett ut åket på vägen upp då vi gick genom skogen. Hade jag sett ut det underifrån hade jag vetat att jag skulle ha åk ut lite längre ner på klippan och fått lite mer höjd...superbt skön landning! Bara att köra på!
Jag surfar ner genom pudret...
Fint flyt på nyskidorna...
Speedcheckar...
Och hoppar ut...
Underbar landning i suverän snö...skulle bara hållit lite mer åt skiiers right
Sunken fick slita riktigt hårt på vägen upp och de två hårdbrödmackorna som gick ner som lunch stoppade inte riktigt men det var lätt värt det på vägen ner. En topp-tio skiddag för min del tror jag rent av. Kachiiing! Och
high-five på det!
Tack Pete för att vi fick följa med och sjukt najs musik du valde till din lilla
film från dagen!