What did I do wrong?
...det är ju inte så att jag suttit med brinnande, hatisk blick och slitit av benen på myror hela min uppväxt. Jag har förvisso några havstrutsliv på mitt samvete men det var ju bara för att rädda de något mer bedårande dunbollarna till sjöfågelungar som de gräsliga havtrutarna grep tag i, flög upp i luften och släppte ner i marken till de dog...om de inte bara svalde dem hela på en gång.
Man kan ju undra om det verkligen bara är slumpen eller varför det skall börja snöa nu när jag lämnar Revelstoke i morgon bitti....på måndag drar snön in. Jag kommer att kika på grafen över snöfall i Revy efter säsongen och se att under mina 4 veckor här var det ett rakt sträck - före och efter lutar kurvan brant uppåt....typiskt?! Eller är det någon som försöker säga mig något...? Georg har du något med det här att göra? Vet att du är en ganska inflytelserik person...
Efter att ha tajmat in århundradets "dry spell" verkar det som att det kommer lite nederbörd
lagom tills att jag reser hemåt....
Som tur är går inte flyget hem riktigt ännu. Utan vi har bokat boende i Mt Baker i USA och avslutar där under nästa vecka. Samma oväder som ger revelstoke snö kommer att passera Mt Baker då det ligger ut mot västkusten....verkar som att vi kan få det ganska så bra även där bara freezing level håller sig på vettig nivå. Summerar man upp det kan vi få så mycket som 100 cm kommande dagarna, vilket vore najs!
Vi får ju hoppas att detta håller - kan bli ganska gött att vakna upp på tisdag och åka lite
lårdjup nysnö efter allt jävla hasande i isiga pister.
GOD DAMN IT!
// M
Surf Dude
Eftersom Gunar efterlyser bilder på hur jag såg ut innan han lärde känna mig samt att jag egentligen inte har något annat trevlig att bjuda på (extremt dåligt med skidåkningsbilder detta år...är det någon som vill se en bild på en isig pist eller ofrivillig puckelpist så kan jag fixa det?!).....så lägger jag ut några bilder på hur jag såg ut 2002/2003 då jag och min kära vän Johnny "Britt" aka "Balboa" Sjödin reste runt i sydostasien...
Efter Gunars önskan lyckades jag logga in på vår gamla resedagbok på resedagboken.se och hittade en del roliga dagboksanteckningar samt bilder. Good times....
Jag blir förvånad om ni känner igen killen på bilden för jag gör sannerligen inte det och jag har ändå mött honom i spegeln varje kväll de senaste 11-12 åren....
Nyankomna till Cairns med jet-lagg och obetydliga engelskakunskaper. Vi körde i princip sten/sax/påse varje gång vi skulle försöka få ett rum på ett hostel....
Mutar en inföding mot Nya Zeeland....Gunar observera mitt "hårsvall"....
Britt körde all-in på surf-dude och lyckades väl sisådär...inte för att vara den som är
den men hur fan såg du ut? Rickard, nyanländ från sverige - stilig som vanligt!
Undertecknad i full färd med att klippa en "pastor hannes frilla" på
Britt med en upphittad sax i plast. Resultate blev väl sisådär
om jag ska vara ärlig....
Lika som bär? Jag med en Thailändsk strandraggarhund...
Samma person?!? Ser lite valpig ut till vänster kanske? Är dock 11-12 år sedan....
I dag har jag även varit med om en ganska häftig och unik grej. Började dagen med att käka brunch med en vän som jag lärt känna i skidliften i Revelstoke 2010, en australiensare som heter Peter. Han visade sig då känna en svensk kille som han trodde pluggat i Luleå. Givietvis var namnet på denna kille Mats och den enda jag kunde komma på med namnet Mats var en gammal lagkompis och målvakt i Stil-Hockey. Otroligt sjukt sammanträffande så var det samma kille! Idag käkade vi alltså brunch med Pete och hans fru Jen. Ikväll slöt jag så upp med en annan gammal StiL-hockey kompis som heter Andreas Nyman som har vägarna förbi Revelstoke. En skön lirare som jag inte träffat sedan jag bodde i Göteborg 2008. Andreas "Newguy" Nyman är uppväxt i grannkvarteret till min mammas barndomskompis "kärran" och hennes familj så han har gått i skola med hennes barn som vi lekt med när vi var små ute på Rödkallen m.m. Inte nog med det - när vi började surra om LTU och gamla minnen så kom vi fram till att Andreas träffat min älskade sambo ca 5 år före jag gjorde det då de två känner samma person och har träffats i Åre samt i Luleå tidigare...
Hur sjukt är inte det? Antar att jag fått det av min kära far - men låter man käften glappa så är man inte långt ifrån att känna Amerikas president...eller nått?! Och en annan sak - StiL Hockey förbrödrar!
Coolt och trevligt att få träffa två gamla bekanta i samma by i Kanada under samma dag - me like!
// M
frisören Sören
När det är 25 grader kallt och det inte snöat på en månad så berget förvandlats till en stor ishög gäller det att hitta de små glädjande stunderna i livet.
Tor tyckte jag började få en gubbfrisyr och liknar den här typen....länk
Jag gav frisören Sören (Tor) fria tyglar och han valde en lite mer skallig look. Fnissande som en liten flicka skapade han en bad-ass frisyr så vi får se om jag kommer mig in till staterna nu. Men det växer väl ut eller? Var väl ca 34 år sedan jag var så här korthårig....mamma känner du igen mig från födseln?
Tor står redo för uppgiften.
Skalle-Pär.
I profil
Inte helt nöjd med "frisören Sören" - jag vill ha pengarna tillbaka Tor...
En förnöjd frisör...
Nallebjörn...
Crazy eyes...
Redo för inpassage i USA...
Enligt väderradarn ska det komma snö nästa vecka. Så vi kanske packar ihop våra väskor fram mot helgen, kör till Seattle och tar ett par storstadsdagar i helgen innan vi avslutar i Mt Baker där det ska komma ca 100 mm nederbörd (smält form) under nästa vecka. Vi kan hoppas på en snöig avslutning nu!
//M
k = 0
Räta linjens ekvation, känner ni till den? y = xk + m. K-värdet beskriver linjens lutning. I den historiska snöfallsuppföljaren kan deprimerande nog konstateras att k nästan är lika med noll sedan jag landade och det ser inte ut att bli någon större förändring på det framöver....
Magiskt torrt i BC och Revelstoke - går mot sämsta året någonsin. Mitt första år var inte heller något höjdarår, verkar som att man skall undvika att åka hit OS-år? Blir inte förvånad om det börjar dumpa när jag åker hem igen...
Innan jag reste hit såg det ut att gå mot ett bra år (grön linje). Georg - jag vore tacksam om du lite varsamt kunde ta ut nålen ur ryggen på woodo-dockan som du låtit snickra ihop. Och ta ut den ur frysen? Det är svinkallt och stenhårt här...
Kan tänka mig att Georg sitter där hemma och myser, rullar tummarna
och är så här galet nöjd med året snöhistorik....
2 men and a baby
Idag har jag haft en "man cold" som det kallas. Alla vet ju att när en man är förkyld är det bland det värsta som kan upplevas. Barnafödande och naturkatastrofer är lindrigt i jämförelse. Jag valde därför att vara hemma medan Tor Snyggve drog upp och körde några tafatta åk på berget.
Efter det har vi försökt ladda upp - eller snarare vila upp oss inför eftermiddagens/kvällens uppgift. Vi har nämligen varit babysitters ikväll. Tara som vi bor hos var tvungen att jobba så vi erbjöd oss att ta hand om hennes lilla tvååriga dotter Scarlet.
Scarlet - med den bästa babysittern världen runt, netflix på surfplattan.
Eftersom vi upplevt ett antal morgnar och kvällar med familjen så tycker jag att vår oro var befogad. Visst ser hon söt ut när hon sitter och käkar framför surfplattan men vi har även fått se monstret bakom ytan ett par gånger. Jag försökte till och med hoppa på en kurs för att få lite tips om hur vi skulle göra men den var tydligen struken...
Osäker på om det är besvikelsen att kursen var struken eller om det är oron inför kvällen som skiner igenom i ansiktsuttrycket. Kanske världens sämsta "selfie" någonsin?
Så när Tara åkte på jobbet hade vi lite lekstuga i vardagsrummet. Klassiska "flyga flygplan" och andra lekar avverkades. Tor blev lite trött av allt lekande.
Flyga flygplaaaaaan....!
Farmer Joe får smaka på kvasten...
Scalet fick bestämma middagsmaten. Det blev Pizza. Så de två männen tog med sig sin lilla baby på en biltur ner till stan och beställde lite mat. Ungefär här, vid ca 18, hände något med den lilla babyn...monstret började träda fram och det blev väldigt mycket springande och skikande inne på pizzerian. Jag fick slita tag i henne ett par gånger när hon var påväg rakt ut i gatan nere i stan. Försökte förklara på ett pedagogiskt sätt att det finns något farligt som heter bilar och som kan ha svårt att stanna för en liten flicka som springer ut på gatan.
Efter maten var det så dags att försöka få Scarlet i sängen. En procedur vi beskådat tidigare och som inte alltid är det enklaste. Det fanns även en viss oro att vi skulle ha en liten överaskning i byxan eftersom undertecknad hört vissa suspekta ljud under vår pizza-köpar-tur.
Exakt så här glad blir man när det kostaterats att det inte fanns någon poop poop i blöjan. Tor andas ut...
Nu ligger lillan och sover sött efter att Tor läst ett par böcker för henne. Vi vuxna får äntligen slappna av och gör det med en film och konjak.
Det var allt för denna gång.
Last spike!
Det är namnet på den lättaste pisten som Revelstoke Mountain Resort har att erbjuda, om man ska tro på pistkartan och alla skyltarna. Det är egentligen en lång transportsträcka som sveper igenom hela södra sidan av berget. Men när man tävlar ner, sittande i störtloppsställning (orkar inte vara sittande hela vägen dock) och med en snitthastighet på 50 km/h är det en av de tuffaste utmaningarna man kan få för sina lårmuskler här omkring!
Last spike - inritad med mangenta. Inte mindre än 15,2 km lång.
Åket börjar vid toppen på 2225 m höjd och avslutas nere på 512 m. En vertikal fallhöjd på 1713 m som sprids ut över 15200 m.
Dagens sista åk blev en tävling mellan Norge och Sverige och ni kan ju gissa vilket land som tog hem medaljen? För att göra det lite mer spännande hade jag sponsrat Tor med en tuneing av hans skidor (slipning, valla etc.) dagen till ära med vad hjälpte det när Newtons 2:a lag fick jobba med mina 100 kg....
En ganska lätt seger faktiskt och vi har spelat svenska nationalsången hela kvällen. Vi blev dock smått chockade när vi stoppade klockan och såg att det tagit ca 18 minuter att ta sig ner....inte undra på att låren nu känns som ett par ruttna stockar i piteälven.
I morgon kväll ska jag och norrbaggen vara babysitters för en obstinat liten tvåårig tjej - får se hur det går?!
Face shot
Skidnördar har ett eget vokabulär för att beskriva för varandra olika förhållanden på snö, lokaliseringar av åk etc. Ett ord som är brukligt är face shot. Ett annat är skiiers left.
Vi koncentrerar oss på det första ordet. Som ni kanske förstår handlar det om att få något i ansiktet? Och det handlar givetvis om inte vad som helst - det handlar om lätt, fluffig nysnö som allmänt kallas för powder.
Det närmaste jag varit ett face shot detta år var när jag slängde mig i snödrivan utanför Taras hus på väg hem från en halvmisslyckad partykväll nu i afton. Jag fick i alla fall snö i ansiktet och det var den första gången det hände på denna tripp. Satans så frustrerande!
Till vänster: Från förra resan till väst, min vän Erik får ett härligt snösprut i ansiktet. Till höger: Årets försök att få snökristaller högre upp på kroppen än ankeln. Resulterade i blöta jeans och skrapsår i ansiktet.
Jag är inte (?) bitter...
Livscoachen Jocke Nilsson tyckte att jag var lite för positiv i mitt förra inlägg så jag ska försöka gå honom till mötes och träffa mitt sanna jag, den bittra norrlänningen. Sorry "livscoachen" - skyller förra inläggets glada ton på skadeglädjen...
Jag har nu varit här i ganska exakt 2 veckors tid och det har kommit ungefär 4 cm snö under denna period. Jag skulle kunna försöka förklara för er där hemma som inte vet bättre, exakt hur lite de 4 centimetrarna påverkat kvalitén på skidåkningen positivt men jag orkar inte ens börja. Det är rätt och slätt tragiskt och jag kan inte riktigt förstå vad jag gjort för fel - har jag haft det för bra förr? Är det karma? Jag tycker ändå att jag brukar vara ganska bra på att hålla upp dörrar åt äldre, ge min sittplats åt en pensionär på bussen etc. Fast jag åker aldrig buss iofs.
Som om det inte skulle räcka med att det INTE blir någon lössnöåkning att tala om så är dessutom pisterna fullständigt värdelösa. Anledningen: 3 av 4 pistmaskiner är trasiga och det är visst lite dåligt med deg i bunken så det är tveksamt om de kan fixa dem. Inte så konstigt att kassan sinar när det är typ 200 pers på berget. Jag har tidigare år klagat på att det varit för mycket folk och svenskar i synnerhet men nu är det nästan så man får lite torgskräck i stället. Konstigt hur det kan svänga.
Den bristfälliga skötseln av pisterna medför stenhårda och isiga pister samt puckelpist. Inget av dessa underlag är speciellt gynsamt när det kommer till mitt val av utrustning för säsongen. Mina Icelantic Gypsy har förvisso bra skärpa på stålkanterna men jag är för feg för att lägga upp dem på kant i isig, brant pist och bara köra på. Det går typ 100 km/h efter två svängar. Vid hasande runt i puckelpist är de helt enkelt för breda med sina 125 mm i midjan, de får inte plats båda två i gropen. Hade jag vetat detta hade jag tagit med mig mina raceing storslalomskidor eller kanske cyklopet och flugit till Hawaii och snorklat i stället?
I helgen började man dock prata om ett snöfall på väderkanalen. Hoppets tändes. Inga större mängder men tillräckligt för att få tillbaka skidglädjen iaf och kanske tura ut i lite backcountry. Det var tanken att det skulle börja snöa ikväll och snöa onsdag-torsdag. I eftermiddags ändrades det till följande:
Trace betyder "spår" av snö...dvs. motsatsen till kräksnöa - me dont like!
Det enda positiva med denna rapport är att det med största sannorlikhet inte blir någon 600 meters line up två timmar innan liften startar. Vi kommer att ställa klockan i morgon och se om det trots allt kommit någon snö under natten vilket man gör genom att kika på webcamen för Gnorm - the powder gnome. När han inte syns under all snö betyder det löjliga liftköer och mycket snö.
Gnorm skulle behöva försvinna 2-3 gånger sin egen höjd
innan det blir åkbart igen
Dessvärre skulle han behöva begravas 2-3 gånger sin egen höjd innan det skänker någon större glädje till oss. 6 cm på torsdag...orkar inte ens börja förklara hur lite det betyder för bergets snöupplevelser just nu.
Jag köpte simglasögon idag och simmade 30 längder i basängen. Får satsa på årskort på simhallen i stället. Kanske göra säsong där?
Goddamnit! Over and out!
"you where doing 134 in a 90 zone"
Tor Öystein är glad! Lättad och otroligt förbryllad.
Anledningen är att en överträdelse av fartbegränsingen med 44 km/h i sitt hemland Norge troligen hade renderat i ett indraget körkort på plats och en fet bot på minst 15 000 NKR. Konsekvenserna om man blir "pulled over" av Rockey Mountain Police är något mildare...
En halvnervös Tor Snyggve - noterbart skuldmedveten när han spanar i backspegeln
efter polisbilens blåljus.
Polisbilen kom från ingenstans - stod bakom en 2 meter hög snödriva och sköt på oss med laser. Den påtagliga inbromsningen förbi gömstället till trots kom konstapeln som skjuten ur en kanonkula efter oss. När det började blinka blå/rött i backspegeln blev det smånervöst i vår F150.
Varför dröjer han så länge - verkar bli en lång bot...
Efter någon minuts väntan knackade en trevlig konstapel i sina bästa år på förarruntan och förklarade att "you where doing 134 in a 90 zone". Tors desperata försök att skylla på att vägarna var så bra och torra viftades bort med ett "there is still a 90 zone". Efter att ha fått bokstavera sin hemadress blev det ytterligare en väntan innan konstapeln återigen stod vid bildörren och klargjorde den ekonomiska skadan...
Norrbaggar har tydligen 50 % rabatt på fortkörningar i Kanada.
Konstapeln berättade att normalt sett skulle bötern ligga på 300 dollar (fortfarande magiskt billigt jämfört med den norska prisbilden..) men att han satt ner hastigheten till 105 km/h för att komma ner till en lämpligare nivå på 150 dollar (15 km/h över speed limit). Han avslutade med "please slow down".
Sen var vi hyffsat laglydiga - i alla fall runt nästa kurva då han försvann ur backspegeln.
Skriver en trudelutt sen om vår roadtrip.
Luleå på kartan!
Här sitter man och dricker en lokal pilschner i fotöljen efter en hård dag på berget som jag kanske berättar lite mer om senare. Har väderkanalen på snurr som sedvanligt och skall precis fälla tillbaka ryggstödet i liggläge när bilder från Lulea, Sweden dyker upp på TVn....
Hur coolt är inte det?!
Fram me kameran - klick, klick, klick! Lulea, Sweden - joråsåatte..!
Kanadickerna var uppenbarligen mäkta imponerade över instrumenten som tillverkats i is ute på Gülzauudden ca 500 m från min lägenhet....de hade dock inte riktigt koll på läget. De sa att "the consert will be held at the icehotell, just outside the artic circle"....sedan konstaterades det att det var bland de kallaste platserna i landet. Kanske man borde kontrollera sina källor? Det är ju trots allt journalistik de sysslar med?
Men ändå - Swedish Lapland levererar! :-)
Jag och Tor tar nog en liten roadtrip över helgen till Sundree som ligger norr om Calgary och hälsar på ett äldre par som heter Sylvia och Gary. Tors kompis Jörgen bodde hos dem när han var i Kanada ett år och studerade på högstadiet. Hälsade på dem innan vi åkte hem första året jag var här.
Trevlig helg på er!
//M
Syndabock?
Jag är oftast väldigt självrkritisk och kan se mina egna brister - skyller sällan eller aldrig på andra MEN:
I oktober/november eller kanske rent av ännu tidigare i höstas började jag prata med en kompis som går under alias J.P. (som vinet..). För att inte peka ut någon särskilld kan vi leka att hans riktiga namn är Jean Pierre. Vi pratade länge om att besöka Japan men biljetterna och boendet bokade inte sig själv och när sedan pratet skulle omsättas i praktiska gärningar och faktiskt boka saker och ting så var det ganska skralt med boendealternativ...
...så vi funderade lite till. Där någonstans, strax innan lucia, genomförde J.P. en knäoperation och med sin sjukutbildning från militären ställde han själv diagnosen att 10 dagar rehab skulle räcka gott för att komma tillbaka och åka skidor i Januari. Det höll dock inte läkaren med om speciellt mycket och beordrade ca 6 veckor rehabilitering. Ridå ner.
Som tur var hade jag haft lite parallella konversationer med prinzen av Trondheim så jag hade en back-up plan att åka till Kanada om det sket sig med Japan, eftersom prinzen deklarerat att han skulle vara i BC i 7 veckor med en hyrbil.
Det var lite så jag hamnade tillbaka i Kanada i vinter och det är därför jag nu upplever den längsta torrperioden i mannaminne i hela nordamerika....jag känner att jag har svårt att själv ta på mig skulden för att naturen är onormal och vädermönstrena är knepiga. Men hade det inte varit för min vän J.P. hade jag nog också fått fluffa runt i de 527 cm snö som föll där i början av januari (på ca 2 veckor)....så jag har en klar uppfattning om vem som är min syndabock! :-)
Allt går att köpas för pengar heter det...?
Och många blir ju lyckliga av att shoppa, så i rent preventivt syfte beställde jag lite prylar strax innan jag for. Ett par nya googles från ebay (Smith IO/X). Blir så imponerad när det fungerar så pass smidigt med affärer över nätet. Vet inte om jag bara haft tur eller om jag medvetet valt att handla av seriösa säljare. Men jag aldrig haft problem med någon transaktion...så även denna gång. Peppar peppar ta i trä!
Nya prylar - goggles från Smith Optics (IO/X) med två linser.
Väderprognosen är fortsatt inget annat än deprimerande - ett mindre snöfall skall passera under veckan men inget riktigt. Vi börjar snart snegla mot norr där det tydligen finns lite snö....Alaska är ju bara 2 dagars körning bort...
Annars får vi börja beställa mer prylar från Ebay?!
Ha det gött!
I like snow
John och Christines granne har saken klart för sig - jag håller med!
Jag har de senaste veckorna, innan min avresa, suttit och småmyst och följt snörapporten för Revelstoke och ja hela västra Nordamerika om jag ska vara helt ärlig. Det har minst sagt sett riktigt bra ut med ett konstant snöande och 15, 18, 24 centimeter per natt i en veckas tid. När sedan min flygresa hit löpte på som en väloljad dragkedja tänkte jag att det här blir ju ingen rolig blogg - ingen stor konstnär har någonsin lyckats skapa något vackert i ett glädjerus (?). Det är i de svåra tiderna som allt vackert föds!
Nu har det slutat snöa - I don´t like! som Borat skulle ha sagt....
Kikar man i väderprognosen, som jag uppdaterar 2-3 gånger i timmen för att kunna skymta en gnutta tivel i det eviga solskinandet, så ser den ut så här....
En minst sagt deprimernade väderprognos...
Om man klär sig i jeans, stoppar in byxbenen i pjäxskaften och hasar runt i pisten sippande på öl så kanske vädret skulle vara perfekt men det är inte riktigt därför jag är här. Jag vill helst inte se handen framför mig och då är det fan inte okey med sol, hög freezing level och "nil" i nederbörd...
Bristen på nysnö, puder, pow eller vad man kallar det har gjort att jag från början haft möjligheten att trimma in mina lår lite i de hårda och ojämna pisterna som Revelstoke erbjuder. Hittills har jag nästan velat gråta när vi kommit oss ner till bilen ca 1700 fallhöjdsmeter senare - låren spränger av mjölksyra och det gör ont!
Eftersom hela regionen har samma typ av väder tog jag beslutet att köpa mig ett årskort här i Revy då vi troligtvis inte åker iväg någon annanstans så länge vädret är som det är. Liksom ingen mening med det. Vi gör dock det bästa av situationen och har åkt några timmar per dag, turat ut i backcountryn för att hitta en gnutta orörd och ej solpåverkad snö. Sen tar vi det lugnt nere i byn och kanske slappar lite på badhuset i hot tub;en...
Snövallarna på baksidan av John och Christines hus - Ringo med fullt fokus på bollen.
Jag ska inte klaga - hade ju kunnat vara hemma i -30 och fått jobba i stället!!? :-) Men det är svårt att inte bli lite bitter när man får rapporter från Japan (dit jag från början hade tänkt att åka men mitt resesällskap sköt ut sig..;-) ). I Niseko har de fått drygt 5 meter snö senaste 15 dagarna....det är fan sjukt det!
Nu ber vi gemensamt till vädergudarna tycker jag! Bamesekram! // Sunken
Örnen har landat
Kamrater!
Min resa började på ett näst intill osannolikt bra sätt redan vid bagageinlämningsdisken på Kallax (Luleå) flygplats kl 06.1 där en vänlig kvinna körde igenom mitt bagage hela vägen från Luleå till Vancouver utan att jag behövde betala en krona för extra bagage (skidfodral etc.). Det är lika förbryllande varje gång man åker iväg med stort bagage...på Arlanda har jag klarat mig från att betala en gång men annars har det kostat minst en 5-hunka..
Eftersom det nästan lät för bra för att vara sant så ägnade jag ca 5 minuter med Movits! - "halvvägs" i lurarna, nere vid bagebandet på arlanda inrikes utifall att mina prylar skulle dimpa ner där. Det gjorde dem inte så jag begav mig raskt till utrikes och fixade med det sista på min att-göra-lista. Det vill säga chippa in lite CAD (canadian dollars).
Resan flöt på riktigt bra hela vägen och ett halvfullt plan över atlanten möjliggjorde att jag kunde bre ut mig i de flesta riktningarna. Hade gärna blivit uppgraderad till första klass där stolarna är något bredare så min hockeyröv fått plats mellan armstöden på ett något mer bekvämt sätt men man kanske inte ska be om allt för mycket när man betalat 1100 kr för biljetten? Jag fick trots allt mat och dryck...
En vy under vingen - någonstans kring Trondheim, Norge. Konstaterar att man åker lite över ån efter vatten så att säga - ganska mycket fina berg hos vår granne i väst!
Någon timma senare passerades Grönlands glaciärer under vingen - vackert färgad av solnedgången!
I Chicago gjorde jag mitt bästa för att fördriva de 5 timmarna som var planerade på marken innan vidare resa mot Vancouver. Ungefär här började tröttheten slå in ordentligt - av flighten upp till Vancouver kommer jag inte ihåg mer än att jag klickade i säkerhetsbältet och det var tur det för flighten var grymt obekväm i ett fullt plan sittandes bredvid en tjockis med mitt handbagage nere på golvet under mig....tur att jag är bra på att sova helt enkelt!
Någon timma på Vancouver flygplats och sen satt jag i ett litet propellerplan påväg till en kanadensisk håla där alla på planet verkade känna varandra, inklusive personalen ombord. Så äntligen efter ett drygt dygn på resande fot var jag framme i Kelowna där min norske sidekick Tor Öystein stod redo att köra mig de sista 20 milen med vår hyrbil (en Ford F150 pickup) till Revelstoke.
En mycket trevlig känsla av att "komma hem" spred sig inom mig när vi körde över bron över Colombia river och in i stan. Eftersom jag inte ville väcka mina kanada-päron John och Christine så sov jag första natten hos Tara där Tor Öystein bor. Några timmar på kudden och sedan blev det uppstigning och besök i skidbacken!
Final countdown
Nu sitter jag på en A&W (hamburgerhak med gratis Wi-Fi) downtown Vancover och försöker döda några timmar innan flighten hem mot gamla Svedala...
Lite vemod och halvångest eftersom jag lämnar efter mig grymma snöförhållanden men samtidigt väldigt glad att jag fick en sista meter med snö sista veckan i Revy. Samma dag som Sebastian drog hem kom Peter (min australienske vän) på besök och vi fick några grymma dagar med åkning i systemet på RMR, lite backcountryturande och även turande i Rogers Pass...på RMRs hemsida rapporterar man om 88cm senaste 7 dagarna och ja, det är definitivt inte någon överdrift - snarare tvärt om!
Begreppet pungdjupt får en ny innebörd! Pete i Montanaskogen (montasami)
Swim Pete, you can do it!
Avslutningsvis vill jag delge ett stort tack till "Nordic Skibums Revelstoke" som under mina veckor i nordamerika bidragit som en stor inspirationskälla på denna blogg vilket har hjälpt mig att att hålla uppe bitterheten och därmed få den krydda till språket som jag så gärna eftersträvar! Det är lite dubbelbottnat för utan er hade jag inte kunnat skriva så bra men samtidigt hade jag gärna sett er frånvaro på berget och låtit mig ha "min" snö i fred!
Extra roligt måste jag säga att det var när jag under de senaste dagarna noterat att ni själva börjat kalla varandra för IDIOTER uppe på berget...då har ju verkligen mitt budskap fått genomslagskraft vilket är skitkul!
Extra roligt måste jag säga att det var när jag under de senaste dagarna noterat att ni själva börjat kalla varandra för IDIOTER uppe på berget...då har ju verkligen mitt budskap fått genomslagskraft vilket är skitkul!
Nu ska jag hem och sura på jobbet, men redan om två veckor är en heli-helg bokad i Shithellfjäll så he blir nog trevligt!
Peace out!
Röd markering, uppspår. Grön markering, nedfart! Turdag i Rogers pass med Pete på McGill.
Jorå, he dumpar!
Skogen ner genom McGills Paths, riktigt trevlig och lekfull åkning!
På väg upp genom skogen (Cedars). Magiskt!
Kör en pillow line på Swedish ridge avlutande åket i Revy.
