Tänkte jag skulle skildra vårt bilköp.

Det hela började redan i oktober/november då jag och Johan efter lite skidfilm och någon kopp java började surfa på bilar i Vancouver. Vi hittade ett par sidor med begagnade bilar och lät oss fascineras över de stora bilarna med V8or. Klart att man ska ha en manlig bil när man åker till Kanada – "once in a lifetime" liksom.

Jag skickade några mail till intressanta bilar i Vancouverområdet men fick konstigt nog exakt samma svar från en löjtnant F.Raude och en kapten H.Umbug på två helt olika bilar. De jobbade tydligen båda som militär och var stationerade i England men skulle snart förflyttas till Irak – därför sålde de båda sina bilar till väldigt billigt pris men de ville ha en seriös köpare då de var rädda om sina ögonstenar. De två militärerna måste nästan ha känt varandra? Att bilarna stod i Florida var inga problem – de kunde skickas över hela jorden, givetvis utan kostnad så det var ju kanon. Hade det inte varit för att vi behövde bilen till Vancouver så pass fort som en vecka så hade det ju varit en jävligt bra deal...

Nu valde vi i stället att vända oss till en "seriös" bilhandlare som vi hittade åt på nätet. Efter en smidig taxitur direkt från flygplatsen med allt vårt bagage kanske vi inte hade bästa förhandlingsläget då det var ganska uppenbart att vi var i behov av en bil och knappast tänkte dra skidväskor och all skit de ca 23 km tillbaka till downtown...inte heller ringa en taxi och be om skjuts.

Vår första ambition var att gå på något fläskigt nordamerikanskt monster, helst en pickup med 4 säten, fyrhjulsdrift och markfrigång som en Aitik-truck. Efter lite klämmande och kännande på några Ford Explorer från tidigt 90-tal och något stort GMC-as framgick att vår säljare Less inte var mer än en Ali G-kopia och skojare av rang. 80% av bilarna som vi bad att få titta närmare på var antingen fullständigt igenfrusna (gick ej öppna) eller startade ej.

Efter noga övervägande började jag och Drutten att spana på lite mer ”soccer mom” varianter med mer komfort än de järnspett vi tittat på tidigare. I och för sig med resultatet att fyrhjulsdriften fick stryka på foten men med fördelen att baksätet byttes från en stenhård bänk till två sköna kaptensstolar. Så efter lite överläggningar med de andra två i familjen kom vi fram till att vi alla var så säkra på vår manlighet att vi med lätthet kunde tänka oss att köra en gay-car.

Sagt och gjort. Efter ett patetiskt försök till att deala på priset (med all vår packning inne på kontoret) fick vi ett slutpris av Less. Gruppledaren tog och lånade en miniräknare och översatte beloppet till SEK

Och Drutten kontrollräknade samt fördelade ut summan jämt över oss fyra. 800 CAD per skalle. Vi accepterade Less bud vilket i och för sig innebar en prutning från 3200 exkl. skatt och någon avgift till ca 3200 inkl. skatt och avgift. Men lets face it – vad hade vi för val egentligen??
Less sprang ut och satte på nya plåtar och bytte batteri så vi kunde ta oss därifrån medan vi tog ett snack med försäkringsbolagskillen. Det är nämligen så i British Columbia att staten äger försäkringsbolaget (finns bara ett) och försäkringsmannen rings ut på plats för att göra en bedömning på kostnaden. Det blev hyfsat smidigt för oss, ca 100 CAD till per skalle och så var vi iväg mot Revelstoke...