Jag känner helt enkelt suget av att gå in i en ny fas och omvandlas till en "tur-get" (ett sammansatt och uppdiktat ord som består i de två delarna tur-som i turande med skidor och get-som i bergsget som gillar att traska runt i berg antar jag?).

Därför övertalade jag fem av mina vänner att följa med mig ut på lite nya upptäckter igår och prova på något som av en del kallas för "Magic forest". En skog som är väldigt lekfull med massor av saker att hoppa och skutta på, en del lagom fina klippor och framförallt ganska gles skog....Jag åkte där några gånger förra året och har mestadels fina minnen av dessa turer. En sak som dock är lite drygt med åket är att man efteråt måste tura upp genom skogen för att komma tillbaka mot anläggningen, det vill säga att vi får spänna på våra stighudar under skidorna och traska upp de 4-500 höjdmetrarna. Detta är lite bakvänt jämfört när man går på topptur och där man kämpar sig upp mot toppen innan åket för att ha kvar det roliga till slutet - man får helt enkelt lön för mödan vilket inte är fallet i Magic Forest.

På väg ut beslöt vi oss för att tura lite uppför innan vi åkte ner i skogen för att kunna få lite mer högalpin terräng också. Vi hittade ett fint ställe men lavinfaran har varit hög på senaste så jag och Johan beslöt oss för att stanna och vänta på de andra tre efter att vi hört en ganska hög och tydlig suck i snötäcket. Som vi förstod det skulle Tor, Petter och Rickard bara gå upp en 50 meter så vi stannade och väntade med kameran i högsta hugg...

1h och 20min senare hade utbrytargruppen nått sin topp, hunnit med att äta sin matsäck, skotta en snögrotta, beställa hårgelé från Gekås internetsajt och förmodligen även bakat kakor i en egenhändigt murad ugn. Vi som inte följde med upp satt i botten och väntade, hade inte ätit vår matsäck, förberett lavingrejerna och börjat fundera på om vi skulle få gräva fram våra vänner...men de var i alla fall glada när de kom hjulandes ner för backen fullständigt oförmögna att åka skidor tydligen...

När gänget återigen var samlat var några mätta och glada, några andra kalla och hungriga. Här gjordes dock ett stort misstag då ingen hade riktigt koll på vad klockan var. Jag hade ingen med mig och trodde att klockan var 12 när den i själva verket var 14....då liften som vi tänkte skulle ta oss tillbaka till bilarna stänger 15 blev detta självklart ett litet bekymmer och när vi två timmar senare kom upp från vår klättertur genom skogen (blev dessutom fel väg så det blev brantare och svårare att klättra än vad jag tänkt mig, ska annars ta ca 1h) hade liften sedan länge slutat snurra....det blev till att klättra upp ytterligare höjdmetrar och när vi äntligen kom över krönet och kunde ta bort stighudarna från belagen och börja glida ner hade det nästan blivit mörkt....

Väl hemma tyckte jag det vore kul att väga mig. Hoppade upp på vågen och blev smått chockad...93,5 kg med kallingar på...så lite har jag inte vägt sedan lågstadiet....haha! Blev dock besviken när jag flyttade vågen från den mjuka heltäckningsmattan till det hårda badrumsgolvet...siffrorna justerades till 96 men flyttades nog vidare uppåt efter att Christine och John bjudit oss på pizzamiddag på restaurang.

Idag har jag dolat på här hemma med matlagning - har en tjälknul i ugnen...stiger sakta mot 64 grader nu. Kommer bli grymt, i morgon blir det avskedsmiddag med John och Christine då de åker till Mexico på fredag.