Örnen har landat
Kamrater!
Min resa började på ett näst intill osannolikt bra sätt redan vid bagageinlämningsdisken på Kallax (Luleå) flygplats kl 06.1 där en vänlig kvinna körde igenom mitt bagage hela vägen från Luleå till Vancouver utan att jag behövde betala en krona för extra bagage (skidfodral etc.). Det är lika förbryllande varje gång man åker iväg med stort bagage...på Arlanda har jag klarat mig från att betala en gång men annars har det kostat minst en 5-hunka..
Eftersom det nästan lät för bra för att vara sant så ägnade jag ca 5 minuter med Movits! - "halvvägs" i lurarna, nere vid bagebandet på arlanda inrikes utifall att mina prylar skulle dimpa ner där. Det gjorde dem inte så jag begav mig raskt till utrikes och fixade med det sista på min att-göra-lista. Det vill säga chippa in lite CAD (canadian dollars).
Resan flöt på riktigt bra hela vägen och ett halvfullt plan över atlanten möjliggjorde att jag kunde bre ut mig i de flesta riktningarna. Hade gärna blivit uppgraderad till första klass där stolarna är något bredare så min hockeyröv fått plats mellan armstöden på ett något mer bekvämt sätt men man kanske inte ska be om allt för mycket när man betalat 1100 kr för biljetten? Jag fick trots allt mat och dryck...
En vy under vingen - någonstans kring Trondheim, Norge. Konstaterar att man åker lite över ån efter vatten så att säga - ganska mycket fina berg hos vår granne i väst!
Någon timma senare passerades Grönlands glaciärer under vingen - vackert färgad av solnedgången!
I Chicago gjorde jag mitt bästa för att fördriva de 5 timmarna som var planerade på marken innan vidare resa mot Vancouver. Ungefär här började tröttheten slå in ordentligt - av flighten upp till Vancouver kommer jag inte ihåg mer än att jag klickade i säkerhetsbältet och det var tur det för flighten var grymt obekväm i ett fullt plan sittandes bredvid en tjockis med mitt handbagage nere på golvet under mig....tur att jag är bra på att sova helt enkelt!
Någon timma på Vancouver flygplats och sen satt jag i ett litet propellerplan påväg till en kanadensisk håla där alla på planet verkade känna varandra, inklusive personalen ombord. Så äntligen efter ett drygt dygn på resande fot var jag framme i Kelowna där min norske sidekick Tor Öystein stod redo att köra mig de sista 20 milen med vår hyrbil (en Ford F150 pickup) till Revelstoke.
En mycket trevlig känsla av att "komma hem" spred sig inom mig när vi körde över bron över Colombia river och in i stan. Eftersom jag inte ville väcka mina kanada-päron John och Christine så sov jag första natten hos Tara där Tor Öystein bor. Några timmar på kudden och sedan blev det uppstigning och besök i skidbacken!
Kommentarer
Trackback
