Pow pow
Äntligen kom den, en riktig kanadensisk dump med snö!
Det har snöat och blåst de senaste dagarna, sedan torsdag tror jag och vi har åkt en del bra åkning. Igår var löjligt bra men lite blåsigt och snöigt så vi var dyngsura på eftermiddagen när vi åkte hem med fullständigt sönderåkta lår.
Snön fortsatte att dumpa under eftermiddagen och natten så jag och Georg ställde klockan på före fan för att möta upp den förväntade kön till liften. Mycket riktigt ringlade kön lång redan när vi kom dit men vi lyckades komma oss upp bland de ca 50 första (+/- 20st). På vägen upp i sista sittliften var synen minst sagt upphetsande. Ungefär 30-40cm lössnö i den pistade pisten under liften och skidpatrullen hade fullt upp med att säkra områden utanför pisten. Efter ett fullständigt magiskt åk där man kunde i princip strait line;a hela vägen ner i pudret var benen fulla med mjölksyra och pisten fullständigt uppkörd.
Eftersom på dagen släppte skidpatrullen på avspärrningarna och vi bjöds på magisk åkning. Därför blev det inte heller så mycket bilder med den hets över puder som rådde. Men ni som äcklats över tidigare bilder kan tänka er dem och gånger tio (x10)...
Stannade dock på ett åk som varit stängt i två dagar och tog några bilder. När jag klev av skidorna för att rota efter kameran i väskan var det pungdjupt puder - helt sjukt! Tor vår norske vän hoppade ut från en liten driva och fick finfin framvikt - riktigt fotogenique måste jag säga!
Om man söker på google efter faceplant så är det denna bild man får fram. Notera hjälmen som sticker upp 1/4 över snön, skidan har precis löst ut och är på väg uppåt. Men oj vilken mjuk landning!
Skön landning i ca 80cm löst powpow!
Som sagt mycket snö! Och en glad snögubbe...
Det var helt enkelt en fantastisk dag idag, kan inte påpekas nog många gånger! Avslutar med en idolbild på Styv Stake aka Jörgen som myste på med oss andra i solen idag!
Dags att lägga sig och sova, vila upp sig inför en underbar bluebird dag i morgon också!
Hade!
Vancouver tur och retur
Dags att ge er en reseskildring om min och Georgs road tripp förra helgen.
Då väderprognosen för Revelstoke såg ut ungefär så här för helgen, vilket ungefär var motsatsen till den snö vi hoppats på, så beslöt vi oss att ta en spontan resa till schtoorschtaaan Vancouver. Viktor och Therese som lämnar oss i källarfamiljen på söndag åker tillbaka från just Vancouver och ska tillbringa lite tid där innan de reser hem till Sverige så deras intresse av att åka de ca 60 milen (enkel resa) var minst sagt svalt.
Efter lite googlande på nätet fixade Georg fram en bra deal på hyrbil i Salmon Arm. Våra helt underbara "styvföräldrar" som vi bor hos erbjöd sig skjuts de ca 10 milen då de ändå skulle köpa en ny dörrmatta och en toaborste där (helt otroligt vänliga och hjälpsamma människor).
Georg ser rätt nöjd över att få åka lite pick up. De gillar Ford och de gillar svarta bilar helt enkelt.
Skönt att få kliva upp i en bil, då vet man att det är en rejäl pjäs. John och Christine visade stolt upp sin stolthet Ford F150 och deras satelitradio med 1244 kanaler. Den lilla hunden peanut (eller som jag tycker låter bättre earth nut - rakt översatt från svenskan) var med och satt på sin lilla tron på armstödet (optimala stället att sitta på i händelse av en krock...120 km in i framrutan - är det då det blir peanut butter?). Baksätet var så stort att jag fick torgskräck men vi var väldigt nöjda med att få skjuts och en redig genomgång av olika sjöar, berg, dalar och annat fint som passerades på vägen.
Väl framme på Budget (biluthyrningen) i Salmon Arms var det en gubbjävel som försökte prata ihjäl oss i en dryg halvtimme. Det var väl iofs trevligt att han ville prata om sin sons benbrott och snowboardåkning men eftersom han försökte prata ihjäl (eller omkull?) tjejen före oss i ytterligare en halvtimme var vi sådär nöjda när vi äntligen fick nyckeln till vår bil. En pontiac G6. Eftersom Georg denna förmiddag hade överaskat mig med att inte bara fixa en hyrbil utan även kollat upp Vancouver Canucks spelschema och sett att bröderna Sedin skulle lira vid 5.30 P.M. så minskade herr gubbjävlel på budget vårt redan toooighta tidsfönster för att hinna fram till matchen.
Efter det blev det kramkalas med Christine och John som likt våra riktiga föräldrar hade tillbringat timmen vi fick inne på budgetkontoret med att ringa in olika områden i downtown Vancouver som vi absolut skulle undvika och INTE vistas i på kvällstid.
Äntligen iväg och köra lite bil - jag lever ju som upp, som många av er vet, när jag får irritera mig på folk i trafiken. Då mår jag som bäst. Denna konst har jag lärt mig av min kära far genom timtal av övningskörning i 16års åldern, som liksom mig tar varje tillfälle i akt och ger folk en riktig lektion i hur man kör bil på bästa sätt
Efter några mil på en krokig och smal landsväg byttes vägstandarden mot en tvåfilig motorväg mitt ute i ingenstans. Sweet tänkte jag och trampade ner pedalen med tankarna på hockeymatchen i Vancouver. Något som vi konstaterade vetenskapligt på vår väg mot Vancouver var att kvinnor i Kanada inte heller kan köra bil. Vet inte hur många bilar jag fick köra om på insidan för att kvinnor/tjejer/dampatrask satt och sov bakom ratten i vänsterfilen....vad är det? Va? VA? VA?!? Försökte lära dem att köra tills jag blev helt matt, lämnade över ratten till Georg och valde att köra med samma taktik som jag gjorde när jag, Torn och Britta klämde in oss i en minibuss och korsade hela thailand med möten på väggrenen på motorvägen - då gäller det att kunna somna så snabbt som möjligt. Ungefär så kändes det även med en stockholmare bakom ratten mitt i ett bergspass...
Solnedgång över Vancouver
När jag sedan vaknade upp satt vi mitt i rusningstrafiken in till Vancouver. Min taktik hade fungerat och allt gått bra. Bilden ovan är tagen från bron som vi passerade ett litet tag efter att tidigare refererad bild togs. Helt magiskt med bergen i ena horisonten och oceanen i den andra. Mäktigt! Tidsmässigt låg vi rätt okey till i detta läge, som ni ser på bilden är det solnedgång och med tanke på hur solens strålar bryts mot bergtopparnas snö och kastar tillbaka det lite orangefärgade skenet tyder det på att solens vinkel över horisonten var så pass att klockan måste ha varit 5:02 P.M. när kortet togs.
Happy time! Vi skulle bli lite sena till matchen men vi beslutade oss iaf för att ge ett försök att hitta till arenan och förhoppningsvis kunna köpa en biljett på svarta marknaden utanför. Enda problemet var väl att vi inte hade googlat var arenan låg så jag fick på knackig svengelska fråga en jeppe som väntade på att få gå över ett övergångsställe. "Hello, wi ar lokking får the place where they plaj hockey. Do you knåw wär that is?". Killen var ett geni och dirigerade oss nästintill perfekt. In med bilen i P-hus och promenix för att hitta någon biljett. Där tog det dock stopp, inte alls så lätt som man kunde ha trott. Faktum är att det var helt öde i området kring arenan. Lite molokna gick vi istället tillbaka till vår bil och navigerade oss fram till vårt hostel som låg smack in the middle of downtown...typ bargatan no:1. Väldigt mycket alternativa människor, pundare och uteliggare och Georg började direkt rynka på näsan. Man skulle ju kunna tro att han är van vid sånt genom alla jobbresor och det faktum att han bor i London men nej, så är det inte.
När vi checkade in på vårt hostel fick jag dock förklaringen till varför det var så dött utanför arenan, matchen mellan Vancouver Canucks och Chicago Blackhawks visades nämligen på storskärm och Vancouver hade vita tröjorna på...alla som är hockeyintresserade och inte bara håller på Djurgården som en hobby, vet ju att i NHL skriver man besökande lag först. Det förklarade ju också den udda tiden kl 5.30 en fredag...då chicago ligger några tidszoner bort. Hur som helst, nästan lite lättade då vi ju faktiskt inte "missat" matchen helt plötsligt, käkade vi en god middag i en närbelägen restaurang. Gick en kortare sväng på bargatan, förfasades över alla fulla människor och modet i Kanada. I princip alla tjejer som skulle ut på nattclub hade klätt sig som prostituerade. Det var i och för sig ett antal strippklubbar på gatan men jag tror inte att alla jobbade där.
Efter en tidig kväll och en halvkass sömn på vårt dormroom vaknade vi tidigt och frågade oss vad man ska göra i Vancouver om man vill se så mycket som möjligt på kortaste tid. Vi kom snabbt fram till att det bästa är att göra som alla amerikaner. Börja dagen med en dounut på starbucks och därefter sätta sig i bilen och se världen från den.
Min första dounut någonsin tror jag, jävligt skeptisk till det där alltså. Men Chorgeboy han tycker om sötsaker han.
Spana in mina brallor - ingen hockeyröv kvar snart
Vårt första stopp blev denna fina strand. Hittade en ledig parkeringsficka, kastade oss ut och fotade denna stenstaty som även varit symbol i OS. Läste en text på en stålplatta om den (tydligen en Enuitsymbol av något slag) och gick upp i bilen igen, bedömmer tidsrymden till ungefär 4 minuter. När vi kommer upp ser jag direkt något som verkade bekant i framrutan. Georg trodde att det var en reflektion från något fönster men jag såg redan på håll - vi hade hunnit få en p-bot. Jävla skitland, de är om möjligt mer nitiska här de satans p-lisorna hemma. Jag tror vi skiter i boten då vi hade hyrbil, men det återstår ju att se vad som händer med det till slut. Jag vässar pennan och gör mig redo för strid. Brukar ju vinna mot de där parasiterna till parkeringsbolag. Men i Kanada, ingen 5minuters koll där inte...
Nästa stopp blev en park, Stanley Park (eller nått), som man mycket bekvämt kunde köra bil genom. Stannade dock på några ställen och tog lite foton.
1. Jag och Georg framför 5st totempålar
2. Georg spatserar på beach walken med downtown i bakgrunden
3. Sen lite mys på en parkbänk och beundra staden som har allt
Georg som är en man med väldigt stor personlig sfär och har väldigt svårt för manlig närhet har jag märkt (något som jag jobbat bort för länge sedan i alla hockeylag) överaskade mig när jag kikade igenom bilderna på min kamera. Jag har flera gånger försökt få känna på hans skägg men han har vägrat och tittat på mig med en iskall blick. Misstänker att vår avskedskram kommer att se ut något sånt här där Georg är Derek bror till Will Farrell i Step brothers. Då vi bara hade en kamera med mig oss på trippen fotade även Georg en del och detta inslag hittade jag när jag bläddrade igenom den.
En jättefin liten blomma som Georg hittade. Jag tror han håller på att mjukna upp.
På vår lilla utflykt på förmiddagen var vi givetvis tvungna att besöka lite sportbutiker. Bland annat finns Arcteryx outletbutik i stan som givetvis fick sig ett besök. Även andra butiker besöktes men då det blev lunchtajm tog vi bilen tillbaka in till downtown för att få oss lite mat och citypuls med eventuell shopping.
När vi stannade på ett torg (där mycket av OS sändningarna var ifrån) för att ta oss en lunchbira lyckades jag få in lite "mitt i naturen" i kameralinsen även jag. Medan G-unit införskaffade första rundan med öl passade jag på att studera två gråsparvar som kopulerade i en rabatt rätt nära mig. Väldigt intressant att se hur de höll på. Säkert en 15-20 gånger hoppade herr gråsparv upp på sin frus rygg och satte på henne. Outtröttlig liten rackare det där. Jag tappade dock aptiten lite och tog bara in flytande efter det.
Detta är vad vi tror någon form av bibliotek eller kulturcentrum där helt plötsligt några människor hoppade ut från taket, fastspända i linor och började hoppa och dansa...rätt coolt såg det ut men vi fattade inte vad det handlade om.
Sen slet vi skosulorna på Vancouvers gator och kikade in i ett antal butiker, jada jada jada...sen blev det kväll.
På kvällen hade vi bestämt träff med en kille. Håll i er nu. Georgs (vi kan kalla honom för G-unit, börjar ledsna på att skriva hans riktiga namn i tid och otid) flickvän Anjas kompis Keen som G-unit aldrig träffat skulle träffa oss på en restaurang. Eftersom vi var lite tidiga, ungefär en 18 minuter, så gick vi in på en bar i närheten (som otroligt nog hette Georg) och tog varsin drink och en bira före vi skulle träffa denna kille. Det blev lite tajt att hinna få ner det men det gick bra. Lagom avslappnade kunde vi sen ändra den sjukt fina japanska restaurangen som Keen hade bokat bord på. Tydligen känner Keen han som äger stället. För övrigt väldigt mycket asiater i Vancouver vilket borgar för bra asiatisk mat. Bingo - detta ställe var värt ett besök. Det var lite som tapas på japanska. Keen som vet vad han snackar om beställde in massor av olika rätter och vi åt. Delade av rätterna och njöt. Sen hetsade vi varandra att dricka Sake (jag har ju aldrig provat tidigare så det är klart att två små killar i lätt flugviktsklass skall utmana mig) - både varm och kall. Vi hade en väldigt trevlig middag och när vi skulle betala för oss hade Keen redan tagit hand om det med några magiska tecken eller nått. Vi fick i alla fall inte betala. Helt oacceptabelt. Skönt för oss då jag tror att notan landade på upp mot 2000 pix.
Kvällen fortsatte, efter en bilfärd i Keens Audi A4 (man kan tydligen köra riktigt bra med 5 shots sake och några öl i kroppen i detta land), med ett barbesök där Keen hade fixat dit några tjejkompisar. Han introducerade oss för varandra och förklarade sedan att han var tvungen att åka hem då han hade jobbat och var trött. Vi sa adjö, tackade för allt och bestämde träff dagen efter. Strax efter att han gick tog vi beslutet att åka hem också - hans trevliga tilltag att förse oss med damsällskap kändes bara lite väl krystat och ingen av oss (varken vi eller dem) ville väl vara där så vi drog hem och sov.
Vaknade upp med en bäver i halsen och en apa i sängen bredvid min. Sängen var tom när jag la mig men under natten hade vi tydligen fått en till rumskamrat och han satt nu i sängen och mediterade på något konstigt, apliknande sätt - alternativt pratade med sina inre demoner. Jag låtsades sova tills han gått ut ur rummet och gick sen och duschade.
G-unit känner på stilla havet för första gången någonsin
Pigg som en nyponros försökte jag få liv i G-unit som gossat till det ordentligt i sin hostelsäng, trots att han mest förfasade sig över sitt första boende på hostel. Vi började dagen med att dra ut till universitetsområdet och körde runt lite, stannade till på en strand. Körde lite morgongympa i vattenbrynet, besiktade beachvolleyplanerna, kollade in lite hus osv.
Efter att G-unit pillat lite på stilla havet ringde vi upp Keen och bestämde träff med honom på ett mall norr om staden. Då vi skulle åka hemåt och hade en busstid att passa var vi tvungen att ta lilla turen med Keen som gjorde ett fantastiskt jobb även denna dag. Han mötte upp oss och visade oss runt i omgivningarna.
Keen och Georg pratar om hur fint det är i Norge och vad trevliga tjejerna där är.
Jäkligt fina omgivningar. Från en av dessa vikar vi var i utgår en av färjorna till Vancouver Island.
I en av vikarna låg det två sälar och gottade sig. Nää, det var tydligen inte säsong för dem just nu men däremot fritidsdykare som njöt av det klara vattnet.
Georg försöker koppla händerna och springa ut i vattnet med Keen rycker tillbaka sin hand. Han vill springa i själv.
Plötsligt sprattlar Georg till i ett glädjeskutt och dansar upp till bilen visslandes på "mors lilla olle" för att hämta handduken. Han ska bada i Pacific Ocean. Keen kan inte vika ner sig, han är ju i princip ninja, men det kan jag för jag är fortfarande förkyld och känner inte för att bada i 8 gradigt vatten. Jag badar bara om det är isvak på vintern - jag är norrlänning. Grabbarna och tjejerna längre bort på stranden kommer precis upp ur vattnet iklädda torrdräkter och cyklop, de skrattar åt småpojkarna som jollrandes springer ner mot vattnet tillsammans och kör en baywatch. Efter 1,4 sekunder är Georg redan uppe ur vattnet igen medans Keen med sin ninjastyrka lyckas simma några simtag (själv vet jag inte om jag ska skratta åt dem eller imponeras).
Med hänsyn till barn, kvinnor och känsliga läsare valde jag att censurera denna bild då G-unit valde att bada i see through bralla.
Efter simturen köpte vi med oss lite mat och drog upp i en riktigt fin skog (typiskt bra att göra när man befinner sig i grizzlybjörnens land). Keen studsade runt på stenar och stubbar som en annan liten 12 åring och visade glatt runt oss bland vattenfall och annan fin natur.
Vattenfall
Sedan kollade vi runt i hans bostadsområde, eller ja rättare sagt hans mamma och pappas. Keen är nämligen 31 år men är sedan ett par år tillbaka skild från sin fd fru som är modell/skådis eller nått. Något som han var väldigt bitter över och pratade ganska mycket om efter 4-5 sake. Nu mera bodde han hemma hos mamma och pappa i ett sjukt fint hus men en enorm utsikt. En av de fd grannarna i området var Ed Jovanovski, hockeyspelare som lirade i Canucks med Öhlund, Näslund och grabbarna. Bra med penki i det området helt enkelt - så även Keens päron vad jag fick för mig.
Vid den här tiden hade klockan runnit iväg en del och G-unit var lite nervös att vi inte skulle hinna med bussen från Salmon Arm där vi skulle lämna bilen. Därför fick jag sätta mig och tjurköra skiten tillbaka i 180 knyck. Förbannad på allt och alla som var i vår väg. Då kan det se ut något sånt här:
Full koncentration med aggressiv blick "men flytta på dig då för s***n"
Vi kom fram till Salmon Arm i tid för bussen och han till och med köpa lektyr för bussresan men det får bli till ett annat inlägg för nu ska jag fan gå och sova. Det snöar på berget och jag ska upp tidigt. Avslutar med en hyllningsbild till John Häll, något sånt här skulle du ha istället för den där jävla pizzaräääjsern. Mycket mer praktiskt för dina fritidsintressen!
Love! Joy! Peace!
/S
Marsskidåkning
Long time no see!
Jag och Georg drog på en spontan roadtripp till Vancouver i fredags eftersom det lovandes sol och äckligt varmt i Revelstoke så vi kunde lika gärna lämna byn några dagar till sämre väder och SNÖ drog in. Då vårt hostel inte bjöd in till att sitta och mysa i deras internet café uteblev blogginläggen ganska naturligt.
Jag tänkte först ge mig på en ganska uttömmande skildring av vår lilla tripp men efter dagens utmattande skidåkning väljer jag att lägga upp lite sköna bilder från senaste tiden i stället. Mest för att jag inte orkar såga kanadensiska kvinnors bilkörande, Georgs konstanta gnäll på hostellivet (pojkstackarn är ju givetvis aldrig bott på hostel förr..), suverän resturangkväll och en del annat denna kväll.
Att "huda på" är något av en konstart. Hela gänget samlat inför tur ut i back country.
Längst fram i orange jacka ser ni den norske pistören Stig Hud och längst till höger hans kollega Styv Stake...
Efter ungefär en 20 minuters "hudande" når man detta underbara område.
Georg gillar Mad Cow ridge...man kan förstå varför.
Jag lägger en sväng förbi Georg...
...och försvinner in i min egen snörök. Riktigt najs åk!
På nordsidan kan man hitta mycket dropp...denna norrbagge (han tror hans kaninhjälm ser ut som en isbjörn..) kastar sig ut för det mesta. Tyvärr kom verkligheten ikapp AP sista dagen i revy med ett skadat knä efter ett dropp.
Det finns även sköna kuddar på nordsidan som man kan vålda ut för.
Jag ska samla kraft nu och återkomma med en resumé av Vancouver. Hoppas ni gillade lite bilder tills vidare iaf!
Lev å må.
Norgedräparen
God morgon Sverige!
Nu ska jag berätta lite om kostintaget på berget. Då det finns begränsade möjligheter att ta med ett elverk och en microvågsugn ute på turen har matsäcken bestått av en ordentlig macka, en thermos med varmvatten för att göra i ordning lite nudlar i en kopp samt den klassiska apelsinen såklart. För att boosta energin efter jobbiga stigningar brukar jag även ta med mig en snickers eller liknande. Detta gör att jag går back ungefär 672 kalorier per dag vilket tär på mina fettreserver.
Norrmän är kända för att aldrig äta varm lunch utan kommer släpande med sina smörebröd (mackor på svenska) i tid och otid. Då vi umgåtts med våra kära grannar i väst en del på senaste tiden har jag ju givetvis varit tvungen att kliva upp ett snäpp när det kommer till lunchmackan. Iofs inte så svårt att slå en macka som ser ut något sånt här.
"Norgedräparen" är dock en dubbelmacka bestående av två skivor "grovt" bröd, whipped majjo, sallad, skinka, cheddar ost, (fast oftast stekt ägg), senap, tomat.
Ingredienser för norgedräparen
Två rostade brödskivor
Majjo på en av skivorna
Applicera krispig sallad, mängd efter behag
Lägg omsorgsfullt två skivor med rökt skinka (helst blackforest skinka) på sallandsbladen
några strängar med senap direkt på skinkan
skär till några skivor cheddarost och täck skinkan
Ett par, tre svulstiga skivor tomat
lägg på locket och Vollá, en schysst lunchmacka som gör de flesta avundsjuka
Go Canada go!
Nu är äntligen OS slut, de olympiska lekarna som norrmännen säger. Kanske vi i Sverige också skulle börja kalla det hela, "lekarna" - för det är ju precis vad en del verkar tro att det är? Fortfarande bitter på Tre kronors insats i hockeyturneringen. Det hade ju varit så skönt att få gå runt rak i ryggen här i stan - istället ska man nu stå ut med den Kanadensiska självgodheten och "yeeeah" rop och "Go Canada go" rop när man är på pubben. Verkar poppa upp lite spontant från de flesta Kanadicker i stan när som helst, var som helst. Sveriges insats överlag får väl anses vara godkänd med skidlandslagets överaskande goda resultat, skidskyttet ska vi inte prata om (snacka om "lek" - sämst när det gäller). Sen finns det nog ett antal andra som också borde rannsaka sig själva...
Med risk för att låta som Lars Stenberg i MNK - men jag vill se ett OS där de bästa är där för att göra sitt bästa och inte där de sämsta ska göra något medelmåttigt...
Kanada gör ett ruskigt bra OS (OL?) men det kanske inte är så konstigt att man slår rekord när man tar femtioelva guld i 2mans bobb, 4mans bobb, 2dams bobb, 4dams bobb, rodel, skeleton damer och herrar - pga att man haft fullkomligt lysande träningsmöjligheter i OS-banan och att samtliga andra landslag varit förbjuda vid dessa anläggningar. Sen fick man ju tillslut sitt efterlängtade guld i herr hockeyn också och jag tror nog att samtliga kanadensare skulle kunna byta bort varje guldmedalj i andra sporter bara hockeylaget fick vinna. 500 000 licensierade spelare i Kanada - i Sverige är vi ca 60 000. Kanadas befolkning är 35 millar vi är 9,5...det är en stor sport här helt klart!
Senaste dagarna har också bjudit på finfin åkning. I slutet av veckan kom det lite snö och vi fick några fina åk i "magic forest". En underbar skog med massor av skön terräng. En del pilows (som man kan göra spread utöver), mindre klippor, översnöade stubbar. Riktigt skön snö var det också med på sina ställen dryga 30 cm lössnö.
Bara att gasa på genom skogen när det ligger skönt puder som bromsar fint och dämpar skönt i landningarna!
Liten flygtur
Med mjuk och skön landning!
En nyfunnen vän, Olov från Norge var också med ute i skogen - han tog en lite annorlunda linje och hittade något i landningen som ni ser i vänster, nedre hörn
en liten kulle jaaa - perfekt reklambild för Armada JJ? (som alla andra i hela välden åker på - av 7st i vårt sverige/norge gäng hade 5st Armada JJ)
Min kära vän Gunar har ju öppet gått ut i bloggen här och kritiserat mig för att jag hoppar för lite - jag har de senaste dagarna försökt ändra på det och kastar mig nu med lätthet ut för 2-3 meter höga klippor, drivor. Ett specialreportage om dropps kommer framöver men fram tills dess kan du få lite tröstande bilder Gunar - jag hoppas det tar sig och att du på sikt kan vara en nöjd läsare här på langastorasvangar.blogg.se!
Mindre dropp i north bowl.
Våldsamt högt..eeeh
Men i morgon kanske jag växlar upp till denna klippa iaf, som Georg mycket fint bemästrade här om dagen (om man nu inte väljer att visa resten av bildserien) Nä men han ska ha kred för detta hopp - jävligt brant också.
Nu väntar sängen. I morgon blir det skidtestardag (Völkl Kuro som jag lånar av Tor - en trevli norrman) så det ska bli jävligt kul! Eventuellt blir det skidköp på eftermiddagen.
Ha en bra arbetsvecka nu alla vänner och annat löst pack som läser detta! Jag tänkte åka lite skidor i skön sol i veckan, det är iaf vad väderprognosen säger...
Lev å må!
Landssorg, så var OS slut...
Helvetes jävla skit!
Jag har inte så mycket mer att säga. Pinsamt dålig insats av Tre Kronor när det väl börjar gälla på riktigt. Fullständigt fantasilöst. Ingen fart på skridskoåkningen. Fredrik Modin? Peter Forsberg? Bengt-Åke Gustavsson? Sedinarna som föser puck nere i sarghörnen hela matchen och vågar inte skjuta...jag är helt slut - men kommer inte att kunna somna för det. OS är slut - men 5 dagar kvar. Vad ska vi nu kolla på? Curling?
I liften:
- Herr Canadian: "Hey guys where are you from?"
- Sunken "Eeeeh, yeeh, no habla englesh, ona servesa porfavor"
Nä nu blir det depression i tre dagar. Jag flyttar in i rummet där vi kyler vår öl och där familjen har sina inlagda pickles. Inga fönster. Ingen säng. Här ska lidas. Jag får leva på öl och inlagda gurkor. Bajsa i en burk.
Faaan
Ski porn
Vi har haft ett gäng fantastiska dagar här i Revy med sol och blå himmel. I säkert en vecka har det varit soligt nu vilket i och för sig är skönt på många sätt men det är moln, snö och dålig sikt vi vill ha nu för det är snö som vi behöver. All tid som vi inte är i backarna ägnas åt att be till snögudarna om mera snö. Jag har till och med offrat ett par solbrillor då jag klättrade upp i en lyktstolpe för att komma lite närmare gudarna och gav dem en liten show på vägen ner..
Ungefär 0.3 sekunder efter denna bild togs hade mina solbrillor, som jag säkrat på ett bra sätt utanpå mössan uppe i pannan, ramlat i backen och fick sig en liten skråma (jag vet, ser lite pluffsig ut på bilden men det måste vara skägget eller en jävligt dålig vinkel av fotografen för jag har tappat flera kilon sen jag kom hit - om ingen tror mig får jag vika ut mig i mitt nästa nummer av bloggen haha)
Ungefär 0.3 sekunder efter denna bild togs hade mina solbrillor, som jag säkrat på ett bra sätt utanpå mössan uppe i pannan, ramlat i backen och fick sig en liten skråma (jag vet, ser lite pluffsig ut på bilden men det måste vara skägget eller en jävligt dålig vinkel av fotografen för jag har tappat flera kilon sen jag kom hit - om ingen tror mig får jag vika ut mig i mitt nästa nummer av bloggen haha)
Dagens bloggrubrik antyder att det finns lite "vuxet material" i innehållet men jag ska vara ärlig och säga att det mest var ett desperat försök att få upp statistiken på antal besök per dag genom att "ragga" lite externa läsare från nätet. Enligt statistiken som finns tillgänglig för mig här på blogg.se är det väldigt tydligt att antalet besök per dag går ner kraftfullt på helgerna vilket jag tolkar som att ni som läser detta nu borde jobba istället för att läsa mina meningslösa inlägg.
De senaste dagarnas upplägg har varit att stiga upp på morgonen i ganska bra tid, äta en frukost och packa i ordning matlådan för dagen (jag ska blogga om min typiska matlåda nästa gång). Sen packar vi ryggan och går ner till korsningen McKennzie och 3rd street där bussen utgår ifrån. När vi kommer upp på toppen har vi satt skidorna på ryggen och vandrat ut i backcountryn i ca 1 timme. Väl framme i Montana bowl har vi tagit en repa från Montana ridge ner i dalen och börjat gå upp igen mot Kokanee-toppen där vi tagit lunch, lite beroende på vad klockan är. Så här kan utsikten se ut när man sitter och käkar sina mackor och nudlar...inte helt fel! :)
Så här ser det ut ner mot Kokanee bowl
Så här kan det se ut på norrsidan i highway bowl.
Efter lunch är det bara att vandra vidare en 20 minuter ungefär upp till toppen där vi gör oss redo att droppa in i "facet" som vi sett ut på vägen upp.
På vägen ner kan det se ut något sånt här:
1. Sunken droppar in över en snöformation och en gran.
2. Sen kan man välja att åka stora svängar...
4. Georg kan även svänga så snön yr - jättefint!
5. Jag på väg ner från Montana ridge med mina Dukes 207. Perfekt före denna dag!
6. Me me me...
7. Ibland går det fort och man får surfa på tailen...
8. AP (Alf Petter) är en norrman med egendesignad hjälm..han gillar att hoppa ut från saker också.
9. Men det går inte alltid så bra...
10. ...inte för mig heller!
11. Då är det bara skaka ut snön ur skägget
Men för det mesta är det bara jääävligt bra:)
Sen gör vi så ett par gånger till och får oss en 3-4 åk på en dag men det är riktigt fina åk och kroppen är helt slut när vi åker tillbaka in i liftsystemet och tar oss ner mot bussen hem. Väl hemma igen väntar matlagning och skönt häng framför OS sändningarna innan man somnar ovaggad för det mesta runt 22 tiden.
Ikväll lirar Sverige mot Slovakien - vi är heltaggade! Var tidigare nere på pubben och kollade lite Kanada mot Ryssland...Kanadensarna var helt tokiga och det vore kul att få spöa dem i semifinalen! Go Sverige go!
Later dudes!
Källarfamiljen
Jag kan tänka mig att ni där hemma är aningens intresserade av att veta vilka jag delar toalett med, samsas om luften som jag andas, splittar matkostnader med och alla oförglömliga skidåkningsminnen. Därför ger jag er här en liten presentation av den lilla dysfunktionella familj som vi bildat i källaren under familjen Berry. Ni kan vara medvetna om att jag kan i vissa fall ha tagit mig friheten att fylla i eventuella informationsluckor som de enskilda medlemmarna inte delgivit. Vissa påståenden och "fakta" kan rent av vara fullständig fiction och ren rappakalja så som man säger här i Kanada - viewers discresion is adviced!
Det finns inte en chans i helvetet att Georg vinner någon skäggtävling, fast han kämpar på bra ändå vilket visar på bra inställning
Detta är Viktor. Han är i grunden en "stockholmare" uppväxt i Nynäshamn men som numera bor i Åre sedan ungefär 3 år tillbaka. De facto att Viktor flyttat från Stockholm och trivs i norrland gör honom till en av de vettigare av de två 08orna i skaran. Och han är faktiskt en asskön snubbe. Viktor jobbar som snickare uppe i Åre och på fritiden gillar han förutom att åka skidor så klart att fiska, segla, leka med datorn, gå ut och gå med grannens katt och woka palt över lägereld. Viktors största problem i Revelstoke är att ransonera sin snusmängd så att den räcker hela tiden ut samt att han är den ända som inte har med sig datorn. Kanske därför han ser så fokuserad ut när han väl släpps till att låna någon annans lap top. Viktor är dessutom en av toppkandidaterna till att vinna årets skäggtävling.
Detta är Therese. En tvääättäkta vääästerbottnstjej som har sin hemmaborg i Vännäs/Vindeln (potato potato). Hon lever verkligen livet som säsongare och har ett antal vintrar bakom sig i såväl Hemavan/Tärna, Riksgränsen och Åre. När hon kommer hem till Umeå i vår blir det att jobba på Skanska och hänga över en spade i sommar. På restaurangen ligger ingen köttig stek på Thereses tallrik - hon hör till de stackare som inte tycker om smaken av kött - det skylls på konsistensen och det ena med det tredje. Det fungerar dock väldigt bra och vi har lurat i henne kött ett antal gånger - verkar som att bara man kryddar maten och blandar upp en köttfärssås med tomat, lök, paprika osv (som alla väl gör ändå?) så märker hon ingenting. Så köttallergin till trots är Therese en go tjej! På fritiden samlar therese på houdinikläder (har ungefär tjutolv plagg med sig hit), stickar sockar eller myser i våra vickbara fåtöljer med sin dator. Hemma har Therese även en väldigt omfattande frimärkssamling och en liten cirkus med dresserade möss som hon brukar turnera runt med på somrarna.
Detta är Georg. Eller Chorche som lokalbefolkningen i London brukar säga. Georgs bild blev så ful att jag var tvungen att använda mig av tidigare bild, tror jag publicerat den tidigare så jag ber om ursäkt att jag lägger upp samma bild två gånger. Georg är tvättäkta Stockholmare som trivs i pulsen från stureplan - han är uppväxt bara ett stenkast från SPY BAR och är även bror med Dr Alban - därmed även styvson till Thomas Brolin. Just nu har han en tillfällig sinnesförvirring och bor i London vilket han iofs tycker är ett fullgott substitut till los stockholmos. Men så fort hans flickvän Anja är färdig med studier och ska söka jobb styrs nog kosan mot norden igen. Tyvärr tror jag inte att Georg har så mycket att säga till om så det blir nog snarare Oslo eller var som helst dit Anja pekar. I London jobbar Georg som någon form av managementkonsult/ekonomi/jadajada...jag vet inte, men mycket slit verkar det vara och fantastiska övertidstimmar som inte fås betalt för...som tidigare "stadsanställd" har jag väldigt svårt att sätta mig in i en situation där man förväntas jobba 80 timmar i veckan och få betalt för 40. Men jag är övertygad om att Chorche gör ett jävligt bra jobb. Jag och Georg delar sovrum här i Revy och därmed även säng men Georg är förvisad till fotändan där han ligger och spinner mest om nätterna som en katt. I förgår kom han med förslaget om att ligga sked men jag tyckte inte det var okay. I sådant fall vill jag ligga stora sked men det gick han inte med på. Georg är en sann skidnörd vilket också är hans största intresse i livet - inga paraplydrinkar på en sandstrand där inte, det ska vara puder under fötterna och inge jävla sand. Helst steker han då i "Verpan" (Verbier) där han liksom på kändispubbarna i stockholm kan beställa in champange och "go crazy" liksom. Jag misstänker att jag kommer att bli jävligt tråkad för detta inlägg och folkgruppsangrepp mot norrlänningar lär flöda från min rumspolares mun men det tycker jag det är värt. Han är en jävla fin kille innerst inne men har lite hårt skal bara...
Det finns inte en chans i helvetet att Georg vinner någon skäggtävling, fast han kämpar på bra ändå vilket visar på bra inställning
Nä, satan - jag ska ju upp och tura ut mot Montana bowl i morgon så detta duger inte. Hopp i säng!
Heja Hellner föresten! Och Olsson (var det så?). Så jävla gött att kunna trycka ner Norrtugg i halsen på Norrbaggarna....de är helt förstörda här. :)
Lev å må!
El Nino - vem fan är det?
Furu har klagat på inaktivitet på bloggen. Skulle kunna skylla på mycket men ni som känner mig vet att jag skyller på ännu mer. Bland annat har jag dragit på mig en lättare förkylning - dock tillräckligt olätt för att jag inte ska orka spåra upp på berget åt mitt entourage varje dag. Detta gör att jag inte har några superläckra bilder att dela med mig av och det blir liksom lite tråkigare att blogga då. Som tur är har ju OS dragit igång nu så det finns att göra även om man är lite hängig och stannar hemma en dag, väggarna nere i källaren kommer liksom inte mot en lika fort som de skulle ha gjort annars. (se själva i länken hur fasansfullt det kan vara där väggen kommer emot dig...fantasin och kreativiteten blockeras fullständigt).
Dessutom verkar det som att man haft halvtaskig tajming igen. Kanske inte Hedlund-klass eller som Lars Gåre men tydligen är detta år sämsta snöåret någonsin här, jag menar i världshistorien. Det är åtminstone vad alla säger när man pratar med dem "ni skulle ha sett förra året". Men vi har fortfarande förhoppningar om att få sån där magiskt champangepuder, tydligen ska mars vara bra också. Inte det att vi haft det dåligt, många dagar här som slagit all åkning man får i sverige på en säsong men vi nöjer oss inte med något mindre än det bästa. Kanske ropar vi efter för mycket...
Hur som helst skyller man vädret på någon jävla mexikan som kallas El Nino. Inte för att jag vet vad den stackarn skulle ha med vårt uteblivna snöande att göra men man börjar ju bli förbannad liksom, går och letar honom i byn mest hela tiden.
I OS-tider kan det vara trevligt att käka en burgare på vårt favoritställe "The Village Idiot". Så här kan en brilliant burger se ut...faktiskt jäkligt bra, kostar bara 80 pix dessutom. Den där Isaksson på Allstar har mycket att lära...inte bara att grundkursen i att betala skatt på inkomster...en burgare ska inte kosta 160 pix.
Vi får se om vi vågar gå ut på stan om Sverige möter Kanada i hockeyn...här är man sjukligt patriotiska och bara man ser någorlunda svensk ut vid en eventuell vinst för Sverige renderar troligen i eftergifter. Det hade varit jävligt kul om jag hade lånat med mig min stora idol Lars Edströms gamla landslags tröja - fast kanske lite väl provokativ? Lars såg jag föresten skulle ställa upp i All-Star laget som möter Luleå Hockey på torneträsk under OS uppehållet. Hade varit jäkligt kul att se honom på isen igen! Rekomenderar alla som kan att göra det...
Det är ganska intressant att se hur Kanadensiska medier arbetar, vi har ju försökt följa lite av svenskarnas debackel i framför allt skidskytte senaste dagarna. Ni ska inte tro att det sägs någonting om felande starter och andra misstag som funktionärer eller några ansvariga står för. Vi konstaterar att det här är fiaskonas OS men det påpekas inte så hårt i media här. I stället väljer man att lägga in ett inslag om någon mamma till en kanadensisk dam som kvalade in på sista kvalplats till jaktstarten, tydligen har hennes mammas kusin i Bronx, NY ett bageri som rånats tre gånger förra veckan av utklädda sköldpaddor med ninjasvärd. Detta har större nyhetsvärde än när tättrion kommer in på skjutvallen...när svenskorna ska lägga sig ner för ett skjut väljer man att lägga in 4 minuters reklam...illa!
I morgon blir det lite turande, prognosen säger sol och det har snöat idag och i natt så det låter ju bra...de jävlarna har dock haft fel förr så jag litar inte på dem. Men jag får iaf min puls/GPS klocka i morgon. Den har bara legat här på posten i en vecka snart då jag gjort det stora misstaget att be företaget skicka den till Christine Barry som vi bor hos. Hon är med sin man i Mexico, eventuellt för att lämna tillbaka El Nino, och kommer tillbaka om två veckor. Men det var iaf väldigt svårt att hämta ut "någon annans paket" i detta land...hon har dock pratat med dem på posten så i morgon är jag betrodd när jag går in på posten...ska lägga ut ett specialreportage om denna händelse. Större än oscarsgalan!
Hörs va!
Powderday
Man kunde helt klart må sämre en dag som denna och dessutom med ytterligare en plumpvinst inräknad efter middagen. Är föresten en av våra lekplatser på bilden överst - delar av Montana bowl.
Vi såg OS-invigningen och behövde inte stiga upp kl 04 för att göra detta - iofs ingen där hemma som missade något om ni inte gjorde det. Det bästa var att Sverige slog både norrmän och finnar i antal tävlande - men det kanske vi ska göra med dubbelt så mycket folk? Tyvärr lär väl norrmännen pissa på oss i alla skidgrenar och Finnarna dopar till sig någon medalj av fin valör så vi kanske bara ska sjunka ner i soffan och se vad som händer helt enkelt?
Vi här nere i källaren (källarfamiljen) lider även med Georgiens OS-lag och alla nära och kära till Nodar Kumaritashvili. Riktigt obehagliga bilder som basuneras ut i media. Känns verkligen som att en sån sak inte ska få hända - varför inte bygga någon form av barriär så att en sån sak inte ens är möjlig? Det lär bli mycket snack om detta framöver.
Annars har väl alla Kanadicker klätt sig i landslagsdräkter nu - det märks att det är igång. Överallt en röd eller vitklädd Kanadensare. Vi hoppas bara att vi kan få dem att hålla tyst när/om våra blågula hockeykrigare får spela mot dem. En dröm vore ju en final mot Kanada - sjukt kul!
Lägger ut några bilder från dagens åkning, ett axplock från en medioker dag - eller hur var det nu?
1. Therese trycker på i branten.
2. Viktor hittar en fin linje.
3. Georg spårar med nyskidorna.
4. Sunken kör en linje mellan träden.
5. Får till lite snösprut.
6. Sunken (fan börjar bli lite schizo här och skriver om mig själv i tredjeperson) laddar ut för dubbeldriva.
Ibland går det dock inte som man tänkt sig och tyngdlagen drar en nedåt (med hjälp av en liten gran). En fin bildserie om detta:
A. Observera den högra skidan som gränslar granen
B. Full kontroll
C. Faceplantar tungt ner i snön
D. Och skapar ett snömoln..
E. Snöfyllt skägg
I övrigt väntar jag fortfarande på världens längsta leverans av en klocka. Ser när jag trackar den att de försökt leverera den i Revy men det måste uppenbarligen ha blivit något fel med posten...grymt irriterande! Garmont USA har jag också mailat lite med, slutade med att de inte mailade tillbaka till mig efter att jag förklarat att jag inte riktigt förstod hur det faktum att jag inte köpt pjäxan i deras distributionsområde skulle påverka deras vilja att "rentvå" sitt varumärke - måste ha blivit något fel på posten där med (eller så var som för Antila i Övertorneå Hockeyförening - "han har inget mail"). Det är uppenbarligen skräpmaterial i den nit som satt på min pjäxa - den är utbytt till årets modell men jag är fortfarande osäker på om jag vågar köpa en likadan. Problemet är att jag VET att den funkar så fint på foten min - svårt att byta märke då. Dessutom dåligt med möjlighet att prova andra här i stan i min storlek.
Nä, satans helvete - nu ska jag sova. Jag måste ju spåra upp åt stockholmaren i morgon så han orkar tura uppförs. Lev å må!
blot
betyder rakt översatt (källa google.com) plump. Vet inte om det är rätt eller inte men vi spelade iaf plump den manliga delen av "big brotherhuset" denna afton och gissa vem som drog det längsta strået?
Det kan vara så att mina bästa sidor när det kommer till att vinna visades upp och att övriga blev lika bittra som en dumpad rånebo men what the fuck liksom...vad ska man göra? Låta småpojkarna vinna eller? Nä, det får man vänta med tills barnbarnen...
I morgon hoppas jag på svar från Garmont, jag skickade ett mail tidigare och frågade om de tyckte jag skulle köpa en ny pjäxa från dem...blir intressant att höra vad de säger.
Pöss på er!
Unibrow
Jag märker att det är betydligt lättare att blogga efter motgångar. Kanske beror detta på att jag vet vad mina läsare förväntar av mig, framför allt Furu. Och att det vid blå himmel, strålande sol, midjedjupt puder och bikinibrudar som serverar stor stark och jäger gratis i backen - kan bli lite för mycket mungiporna upp för mig vilket därmed påverkar mitt bittra och syniska sätt att se på saker?
Därför har jag nu gjort följande saker:
1a. I smyg har jag haft ritualer med offer inblandat (värdfamiljens lilla hund peanut låg länge risigt till) för att få mindre snö, flatljus och isiga backar.
2a. Tog en löptur på 40 minuter med "champangesprutaren" och var ju tvungen att visa var skåpet ska stå för det går ju inte att vika ner sig mot en asfaltstrampare från Stureplan bara för att benhinnorna skriker av dunsandet mot asfalt och betong.
3a. Jag beställde en klocka, en träningsklocka med GPS och pulsmätning, från E-bay där ett företag från USA kunde erbjuda en bättre deal än ett Kanadensiskt.
4a. Har stått och sviktat på mina underbara Garmont Edorphine (kanske världens sämsta kvalité på skidpjäxa men så underbart skön - what to do?) efter att ha fått laga även sko nr2 med Peters egenhändigt svarvade bultar.
Dessa saker har resulterat i skön frustration, vrede och bitterhet på samtliga punkter. Inser i samma veva hur otroligt tunn tråd jag balanserar på då glädjen i att få skriva en bitter blogg och (förhoppningsvis) roa mina läsare gör att jag riskerar att hamna på andra sidan igen...
Ovanstående punkter resulterade i:
1b. Föret är numera precis värdelöst, OS-grenarna puckelpist och rodel skulle med lätthet kunna flyttas hit nu när Whistler verkar få problem med värmebölja. Solen är borta och likaså den blå himmelen. I stället har sikten bytts ut mot klassisk riksgränsen-flatljus.
2b. Mina benhinnor tackade för behandlingen genom att svälla upp en aning och ömma. Detta gör att jag nu har något problem med att få ner foten i pjäxan (som iofs har sina egna problem som tas upp under kommande punkt 4b) och än värre blir det när jag ska hantera de värdelösa förhållandena som jag beskrivit under tidigare punkt 1b.
3b. Klockjäveln som jag beställde veckan innan jag for, medan jag fortfarande var på kurs i Stockholm, fastnade givetvis i den Kanadensiska tullen och har fortfarande inte kommit hit. Jag hoppas bara på att den kommer fram och räknar kallt med att få lösa ut den + taxes + moms + straffavgift och på toppen av det ska säkert någon flat stackare på det lokala postkotoret ha dricks för att de kör ut den?
4b. "Due to my weight" som Garmont vänligen förklarade för mig vid tidigare mailväxlingar så håller nu min 6500 kronors pjäxa på att rasa ihop efter dryga 3 säsonger. Det tycker jag är liiite för dåligt för en så pass dyr sko. Ingenstans i broschyren står det dessutom om en maxvikt på 100kg för att få åka på dem. Jag säger kvalitétsproblem men vad hjälper det. Peters lagning (svarvade bulten) kommer mycket riktigt att hålla ett 3e världskrig, precis som han sa, men tyvärr verkar det som att pjäxskalet inte riktigt kommer att hålla så länge. Det börjar nu att glappa en heldel vid bulten och jag ger det inte så lång tid innan det klappar ihop fullständigt - spaningen efter nya pjäxor har börjat!
Men annars är det bara bra, får jag bara till punkt 1a-4a så ska jag nog kunna leverera rosaskimrande blogginlägg precis som på min huvudkonkurrent till stora bloggpriset http://unabellavita.blogg.se/
Slutligen måste jag bara ge er det bästa från söndagens Super Bowl happening som för vår källarfamiljs del avnjöts på klassiskt amerikanskt vis nere på den lokala pubben. I vårt fall blev det "Village Idiot" som är ett kungligt ställe med bra käk och bra pris på bira - en pitcher för 80-90 pix är väl j-ligt bra?! Hur som helst, kvällens behållning, förutom matchen, pizzan och biran då var helt klart denna snubbe som stekte in med klassisk arkitekt look - dvs stora speciella glasögon. Inte förens efter ett tag insåg vi varför glasögonen kändes så extremt markanta - de var ju fullständigt inramade av ETT ögonbryn. Helt magiskt! :)
Nä, lev och må. Nu ska jag njuta av min favoritmassmördare Dexter Morgan på datorn innan jag somnar.
Bluebird sky
För någon dag sedan använde jag mig av min kompis Mats Fredrikssons favorituttryck "ski the trees and kiss the beavers". Rubriksättningen har väckt starka känslor och därför känner jag att jag måste gå till botten med det.
1. Jag snodde Mats uttryck, utan att fråga - ber om ursäkt för det och hoppas att vi kan vara kompisar iaf?
2. Ja pappa, jag vet vad beaver betyder. Det är amerikanska för bäver.
Igår var det första dagen i Revelstoke sedan jag kom hit då man kunde se bergen runt omkring. En så kallad bluebird day. Schweinigt fint var det och solen värmde gött!
Uppe på toppen kunde man se ut över dalen som låg i ett skiktat molntäcke
Vi hajkade ut mot montana bowl, tog ca 1,5 timmar och fick ett riktigt fint åk ner. Helt otroliga omgivningar där, som en lekpark för vuxna.
Vi hittade en ränna med orörd snö, ca 30cm djupt - tillräckligt bra snö för att pissa på 95% av skiddagarna i Svenska fjäll...;) Så jag försökte mig på att leva upp till bloggnamnet - långa stora svängar. Döm själva hur det gick. Det var iaf en fantastisk åkning.
1.
2.
3.
4.
Även viktor tog sig ner på föredömligt sätt...
...och lika så Therese!
Vi stannade sen i området, byggde en solgrop och ett hopp och övade på att flyga.
Bjuder på en favorit i repris - sjöstjärnan!
Tyvärr gick Georg miste om denna skiddag då han valt att prioritera lite annorlunda och stannade hemma för att raka benen och göra andra manliga saker. Men jag är säker på att han tar igen det nu idag när jag valde att stanna hemma och vila benen inför morgondagens tur till detta sköna skidområde som jag spanade in uppe från kammen på montana. Nu ska jag ladda upp inför Super Bowl med en lätt joggingtur.
Hörsch!
Sunken - Georg 1-0
En bild säger mer än 1000 ord...
Här står jag på sub peaken på Mt Mackenzie och tar nya omslagsbilder till nästa års tyska mustagemodemagasin...
när Georg plötsligt får för sig att leka lite...
Greppet kopplat...
Up...
...up....
...up...
...and away!
...jag viftar lite med Georg i brist på flagga att leka med.
Bara segrar som räknas...
Tid för eftertanke!
ski the trees and kiss the beavers
Men så där ja, nu börjar här fås valuta för pengarna! Jag har varit lite bitter de senaste dagarna då förhållandena inte riktigt hållit måtten med bilderna i broschyren men idag har det varit närmast episkt! Till och med jag har nog svårt att lägga in en bitter ton idag om jag ska vara ärlig...
Lev å må!
Georgie-boy väckte mig med färdig grötfrukost vid 7 för att sedan hetsa på oss andra att ta oss ut i backen vilket med facit på hand var jävligt bra. Vi hajkade ut lite längre idag utanför skidområdet och när vi plötsligt fick spåra i dm djup snö drog smilbanden upp till öronsnibbarna. Det är märkligt med nordamerikaner verkar vara lata av naturen. Så fort man går utanför skidområdet kan man prata skandinaviska med alla man träffar - bara norrmän och svenskar.
Efter en halvtimme kanske var vi framme i Montana bowl och gjorde skidorna färdiga. Men löjliga skrik (läs: alá nordamerikansk manér) tog vi oss ner mot skogen med pudret under skidorna. Lyckan vad total när snön sprutade upp i midjehöjd och vi närmade oss nirvana
På vägen ner blev det foto session och alla tre kameror (för dagen nedpackade i ryggorna) slets ivrigt upp. Linjer utsågs, potentiella svängar och sköna hopp studerades. Nedan följer några av resultaten.
Therese shreddar ospårad lössnö
Viktor flyger fram i pudret
Författaren spanar in en linje (fegar?)...
...och laddar på!
Senare hittade jag även ett ned fallet träd att hoppa på.
Överlyckliga och med rus av adrenalin i kroppen tog vi oss sen en välförtjänt lunch nere på lodgen och vägen upp i backen igen blev Viktor uppraggad av en norrbagge som sedan följde med oss upp i gondolen mot toppen. Efter diverse glappande med käften visade det sig att norrbaggen hette Philip, jobbade på någon shippingfirma och hade varit på jobb i Vancouver. Hans hemma adress var dock London varpå Georg (som spenderar vardagarna med att spruta champange som en sann stockholmsbratt på Londons innehak) spetsar öronen. Jadajadajada och två minuter senare visar det sig att Philip mycket väl vet vem Georgs tjej Anja är (ursäkta om jag uppfattat det fel, Coors Light får en att höra lite dåligt, och minnas...) som är norska och också bor i London. Dessutom kläcker han ur sig att han tror att han träffat Georg tidigare på någon fest - vad säger man, världen är fan i mig bra liten ibland alltså. Denna norrbagge hakar sedan på oss när vi ska köra en favorit i repris och vi får en väldigt trevlig tur ut.
Philip in action! En jävligt trevlig kille, trots norrman ;)
En liten jump session blev det också då vi hittade detta perfekta ställe att fota lite på
Försöker samla mig i tysk-pikad-stil men det går så där (är för stel tror jag?)
Georg satsar fullt!
Viktor myser i skogen i närmast kinesisk fotoposition
Det kände högre än vad det ser ut, jag lovar. Underbar landning dock - like a glove!
Skiddagen avslutades i lodgen med en afterskibira som Philip bjuppa på, otroligt givmild och trevlig filur. Efter biran körde han sen hem oss i sin hyrbil, en värstingutrustad Jeep Grand Cherokee. Vi bjöd ner honom på middag hos oss i källaren och han dök upp med en låda bira till oss - helt underbar människa! Kvällen avslutades med patetiskt försök till utgång på "säsongarpub" på The Last Drop men när det var kö vid 9-tiden valde vi att dra till The Village Idiot för några kannor öl och lite snack om skiddagen. I morgon tänkte jag prova mina Duke i samma före, hoppas verkligen de funkar i skogen! Annars får jag kanske köpa mig ett par skidor här nere...har ju trots allt bara 4 par i vardagsrummet nu så ett par till vore väl fint?
En annan rolig grej bara innan jag går och knoppar! På min väg hit till Revy hade jag ett tag ute en del trådar kring boendebiten. En av de trådarna var två norrbaggar, en som heter Jörgen (med norskt ö). De fixade dock eget boende vilket vi också gjorde så det blev inget av det - men vi har hållit kontakten lite ändå. Idag mötte vi några norrmän på turen och snackade lite och jag kände igen en bild av honom med röd heloverall och vit hjälm så jag frågade om det möjligtvis var Jörgen vilket det mycket riktigt var. Det roliga är att vi sett honom några dagar nu och han har grym utrustning från topp till tå och ser ut som en sån kille som gör en bakåtvolt från närmsta klippa. Idag har vi haft möjligheten att studera honom i sömmarna och vi konstaterades att Jörgen är rätt man att känna - han verkar i det närmaste som gud fader själv när man ser alla norska damer som följer honom och ikväll var det två 20 åriga norrbaggar (dret fulla) som blev helt till sig i brallan när Jörgen gick ut från stället vi stod och köade utanför . Han efterföljs av ett entorage som förundras över hans röda heloverall och täckande skägg.
På det stora hela kan jag inte säga många negativa saker om dagen och heller nästan inte få in någon bitter underton i mitt skrivande. Det var helt enkelt bara jäkligt fin dag! Ögonen håller på att gå i kors här. Jag hoppas på en ny puderdag i morgon - gör ni det?
Lev å må!
//Sunken
Snöblind?
De senaste dagarna har jag faktiskt åkt skidor. Följande saker har konstaterats:
2.
1. Nordamerikaner är ett jävla folk, det skall tjoas och tjimmas i tid och otid! Wheeeeiha, awesome duuuude!
2. Snowboardåkare har inget existensberättigande. (Här sparkar jag eventuellt mig själv på pungen då jag defacto har en bräda undangömd från mitt tidigare liv nere i källaren)
3. Kanadensiska snowboardåkare har om möjligt ännu mindre existensberättigande.
4. Myggor har existensberättigande om man jämför med 1, 2 och 3 ovan. Men här i Revelstoke har de svårt att överleva pågrund av klimatet på vintern.
5. Det är åt helvete för lite puder på berget.
6. Norrmän har ALLTID skägg och färgglada overaller av märket Sweet.
7. Puckelpist i tajt skog är inte idealt före för mina Duke207.
8. 1713 fallhöjdsmeter är bra mycket mer än försäsongens blygsamma 210 meter i Kåbdalis.
Trots att vädret varit lite halvkass med bitvis ganska dålig sikt så har skidåkningen varit helt okey, över förväntan faktiskt med tanke på förutsättningarna - det har inte snöat på två veckor. Lite turande har vi ändå försökt oss på för att få lite andra förhållanden än piståkning. Inte mer än 15 minuter ut från liftområdet kan man ändå få lite sköna åk även om det inte handlar om något champangepuder. Bilderna nedan visar processen att montera stighudar, trixet med att få ner dem i påsen när man turat klart och hur glad man kan bli när man väl får ner dem i påsen...
1.
2.
3.
Efter regn kommer solsken är ju ett känt uttryck liksom lön för mödan. I south bowl väntade ingen sol men skaplig åkning trots allt som gjorde hajkandet ut värt besväret. Viktor, för dagen utsedd till Kameraman, åkte först och sen åkte Therese med fin position ner för berget rakt ner i mjölkglaset (såg ingenting). Tur att mina erfarna bergsguider och fotteam krattat i manegen åt mig så att det bara var att krypa ihop och köra när det var min tur att åka. Helt okey med svenska mått mätt var åkningen och det blev två svängar ut dit. Benen kändes dock som telefonstolpar när vi 35 minuter senare tagit oss ner till bottenliften.
Denna dag var snarlik åkningsmässigt fram till eftermiddagen då det började kräksnöa, Min andra pjäxa valde dessutom att lägga ner, jävla Italienare som väljer att sätta en nit i Aluminium på stället med värsta påkänningar från moment och krafter. Har börjat snegla på nya pjäxor men skulle helst undvika om det går. Man blir less när sånt händer, och det är fan inte fössta gången heller! Nu hade ju Peter, min verknadsmekaniker, gjort i ordning en reservdel så det går bra tillsvidare. När vi dessutom kom upp till South Bowl igen hade det kommit 5-10cm snö vilket var riktigt najs!
Efter att ha bränt av omotiverat mycket family guy på DVDn senaste kvällarna (den ända DVD boxen vi har) började vi prata så smått om annan underhållning. Smått självkritiska konstaterades i liften upp att avsaknaden av skidfilmer i källaren är total (varför har ingen tänkt på det?). Därför tillsattes en utredningsgrupp att på bästa sätt införskaffa detta. Min förkärlek till e-bay där man kan hitta allt man behöver och inte behöver gjorde undertecknad till utredningsledare. Med motiveringen "kan man hitta en träslev som Elvis gjort i slöjden och som idag används av en strålskadad balt för att göra klappgröt så måste detta gå" skred jag till verket och har nu lagt bud på ski patrol 1, ski patrol 2, aspen nånting...det får räcka till en början helt enkelt. Sen borde vi ju ha sällskapsresan 2 men det blir nog kanske svårt att hitta på e-bay.
I natt kommer Georgie Boy - han är ju yngst i gänget så han ska vi hunsa, skönt!
Later!
First day ending up with hockey night
På grund av svaga knän, dåligt psyke och jet-lagg blev det ingen skidåkning första dagen i Revelstoke utan en soft dag med lite häng och utforskning av schtaan. Rätt skönt att ta det lite lugnt och vädret var inte heller så kul så det kändes inte som att man missade någon riktigt bra åkning heller.
Over and out!
När vi inhandlade bira på en spritbutik blev vi hånade av kassören för att småkronorna var så dåliga i VM senast. Och han gjorde även misstaget att fråga när vi skulle vinna OS...jag förklarade för honom att vi faktiskt vann senaste OS och det var då han gick på småkronorna i stället...vilken jävla idiot! Men han gav oss tips om juniorhockey med Revelstoke Grizzlys senare på kvällen så han var väl på det stora hela en rätt hyvens kille!
Revelstoke Grizzlys lirar i någon juniorliga och har inget A-lag. Däremot tar man det inte så oseriöst bara för att det är juniorhockey. När vi betalat oss in på matchen möttes vi av en härlig inramning och man kunde verkligen känna den kanadensiska hockeystoltheten i väggarna. Givetvis köpte vi ölbiljetter och intog plats på läktaren som kallades beer garden - det var där man fick dricka öl under matchen, suveränt! :)
Matchen kickades igång efter snyggt intro (där har StiL en del att lära sig) och en line up med nationalsång och svajande kanadensiska flaggor. Patriotismen spirade och matchen blåstes igång. Kul att se skillnaden mellan nordisk hockey och transatlantisk...det är verkligen full fart på rören (även om jag tyckte att många inte höll någon högre klass på själva åkningen) och spelet skall ner i motståndarnas zon...känns ju naturligt för det är där målen kommer?! Ingen som helst uppbyggnad av spelet med bågar och passningsfickor som i sverige. Här var det högst ett pass innan offensiv zon och så rakt in på mål. Första perioden var dock halvseg där motståndarlaget (princeton eller något liknande) tog ledningen i 4-5. Grizzlies svarade med ett rätt snabbt mål till 1-1 och det var resultatet efter första.
I pausen drack vi bira och var högst delaktiga i pausunderhållningen som bestod av en man som sprang runt på isen med en tryckluftskanon och sköt ut t-shirtar...undertecknad försökte göra sig stor och höll ut labbarna när mannen på isen siktade upp mot vår läktare. Sekunden senare hade jag lyckats lägga beslag på en tischa...sjukt snygg, ska lägga upp en bild framöver.
I andra perren drog motståndarna ifrån och det blev märkbart mer irriterat på planen. På bilden ses lite gurrgel framför mål (notera även måldommaren bakom målet - vilken organisation man har, på våra matcher med StiL är det ibland problem att få två pers till sekretariatet..). Under andra perioden noterade jag även att man hade en "pressläktare" uppe under taket där en något korpulent man med rutig flanellskjorta satt och refererade åt lokalradion.
Kändes som att hemmalaget inte kom upp till normal standard (man leder trots allt ligan stort) denna kväll och mot slutet blev det ett par fighter. Den sista var väldigt märklig...i mittzon börjar de två ungtupparna med att prydligt ta av varandra hjälmarna - man hjälper alltså varandra av med respektive hjälmar...sedan drog en våldsam fight igång och avslutades med att båda kämparna i princip kramade om varandra och hjälpte varandra upp från isen...uppgjort? Bara för publiken? Eller bara jävligt gay??
På det stora hela var det iaf väldigt kul att se kanadensisk hockey. En perfekt sysselsättning när snön uteblir.
Vägg i väg låg dessutom curlinghallen som vi lär spendera en del fredagskvällar i - återkommer med reportage från "källarfamiljens" mästerskap.
Over and out!
Arrival
Nu är jag äntligen framme i Revelstoke. Det tog mig inte mindre än 38 timmar att ta mig från syrrans dörr till källardörren här i Revy om jag inte räknat helt galet. Vilket iofs inte kan uteslutas.
Ska försöka summera min resa lite då.
Efter att ha prutat mig igenom incheckningen i ren sunk-anda och motvilligt lämnat ifrån mig mina pjäxor, inneslutna i en plastpåse, till specialbagage i tron att aldrig mer få återse dem lyckades jag även med bedriften att prångla mig genom säkerhetskontrollen. Glad i hågen fortsatte jag in i den nya tax-free butiken som åtminstone inte jag sett på Arlandas utrikeshall tidigare. Det första jag stötte på där var en hylla med Jäger Limited edition vilket fick mig att känna saknaden av min kära wing-man Britta för första gången denna resa. Vi har ju delat en och annan droppe Jäger och jag vet hans förkärlek till specialförpackade spritflaskor...detta hade varit en grym present men kändes inte som att jag orkade släpa den fram och tillbaka runt jorden.
Flyget till Frankfurt tog typ 2 minuter, jag somnade direkt jag satt mig och vaknade när vi slog i marken. Något yrvaken irrade jag mig in på flygplatsen och konstaterade att förvirringen var total. Tyskarnas annars så organiserade system kändes inte alls naturligt och jag valde att försöka ta mig förbi en passkontroll där passage inte medgavs. Jag blev istället vänligt hänvisad till en annan del av flygplatsen och hittade tillslut min gate.
Flyget över atlanten var inget annat än jävligt drygt, trots bra och fint flygplan med varierande ljussättning beroende på om det var "natt" eller mat skulle serveras. Käket var dessutom väldigt bra, fick en biffstek som kändes riktig och smakade gott men givetvis bara var två tuggor stor. Killen bredvid mig som var av asiatisk härkomst valde att veckla ihop sig på sitt säte och lyckades att sova sig igenom 95% av resan. Jag lyckades vara vaken 100% och hann med att avverka 3-4 filmer. En rolig parentes var att det Polska OS-laget i längdskidor valt att åka med samma flight, de sprang mest runt och var tajta och seniga. Senig var däremot inte Hulk Hogans bror som också valt att klämma sig in i flygplanet. På grund av en dryg timmes väntan på avisningsbilen på flygplatsen hade piloten lite svårt att köra in tiden och flighten blev givetvis försenad. Då ingen annan skulle göra det åt mig fick jag därför ringa till Greyhoundbussarna och försöka boka om min bussresa som enligt första tidplanen skulle lämnat Calgary kl 6.30 p.m. Med jävligt knackig och undermålig engelska lyckades jag i alla fall få telefonisten att förstå mitt problem och jag blev bokad på 11.15 p.m. bussen i stället.
Jag tog en bulle till busstationen och 50 CAD (ungefär 350kr) fattigare kom jag mig ut till en riktigt tacky vänthall. Min senare reflektion är att det i Kanada och USA bara är slödder som åker buss. Och alla som har något jobb förmodligen åker egen bil när man ska någonstans. På busstationen var jag som kastad tillbaka till 80-talet och i taket hängde inte direkt några plattskärmar utan den något bulligare varianten (tror fan det var svart/vit också).
Kanada känns som ett U-land.
Min första maträtt i Kanada blev denna saftiga kyklingburgare (NOT) på ett riktigt flottigt hak inne på busstationen, ingen kulinarisk upplevelse men den fyllde ett syfte.
Alla dregglande blickar på min packning från dräggen i vänthallen fick mig att hålla mig vaken trots att ögonen blödde och påsarna hängde ner på kinderna. När bussen kom vid 11pm somnade jag relativt omgående och lyckades sova mig hela vägen fram till Revelstoke, 6 timmar senare.
Väl framme i Revy tog mina nya sambos Therese och Viktor emot mig med te och mackor, riktigt skönt att vara framme!
Här sitter en relik
Fick precis tips från coachen att varje bloggare med självaktning måste ha en länk till VAR i världen man befinner sig...tack för tipset Furu och även att du lotsade mig in på 2010-talet och nästan berättade hur man kunde länka till google maps. Det var bara den där lilla knuffen i rätt riktning som behövdes...
Lyckades inte riktigt få till den exakta positionen i fåtöljen i hörnet på källaren men ungefär här är jag nu i alla fall
Det är inte huset direkt i korsningen 6th street och Robson Ave utan andra huset på vänster sida längs med 6th. Där man ser att det är en asfaltsträng ut mot gatan och in mot garaget. Vi bor i källaren under garaget...men de heter inte Fritzl som tur är.
Ny blogg...
...tackvare att Furu, som nu mera är lite av en expert på området, lagt märke till att min blogg inte var på samma sajt som deras Italien-rosen-rosa blogg. Då jag trots allt värderar Furus expertkunskaper och möjliga konsultation relativt högt valde jag därför att byta till blogg.se även jag och inte snarlika blog.se
Det något flata namnet langastorasvangar (långa stora svängar) kom av att man på denna sida inte fick använda siffror så då sket det sig med mitt annars så coola och heta namn Duke207...
Hade tänkt ge en bild av min första tid men jag sitter och fryser nere i källaren och borde gå och lägga mig så jag återkommer i morgon med dubbla betraktelser...
Vi har varit på hockey ikväll...mycket intressant - återkommer som sagt!
/Sunk
