Fan vad fort du åker
Montanaridge för några timmar sedan, sista turen upp innan vi avslutade dagen med pisten ner
Jag och Drutten tog en mysig liten road trip till grannbyn Golden och skidanläggningen Kicking Horse i lördags kväll. Laddade upp med ett besök på Tim Hortons och inköp av kaffe, dounts och muffins och körde sedan de ca 15 milen genom bergen. Smutt! Något som man förundras över är att långtradarna dyker upp i baken på en i nedförsbackarna när man själv kör dryga 100...inte så vanligt i Sverige kanske att man blir omkörd av en trucker - men det händer här!
Vi fick två helt ok dagar, vana som vi är med löjliga mängder snö var vi dock lite besvikna på just den varan. När det snöade 10 cm i Kicking natten mot måndag hade det snöat 30 cm i Revy....men det var skitkul att se något annat och åka lite mer brant terräng! Dessutom fick vi mysigt häng på ett slokigt motell i Golden, pizza och läsk i varsin queensizesäng framför Super bowl...härligt!
Elias, en nystiftad bekantskap som gör säsong i Kicking Horse
Jojje trycker ifrån en pudersväng på väg ner från T1 (terminator peak)
Jana vet hur man jobbar med kameran
Borta bra men hemma bäst som man säger...idag var vi återigen tillbaka i Revelstoke och fick en underbar dag med sol och underbar snö när vi turade ut lite. Närmast anläggningen hänger det mest lata dudes och haschrökande ligister på brädor och dom vill man ju gärna slippa så vi tar på stighudarna och hudar ut en 30-40 minuter så slipper vi dem.
Pelle ser lite sliten ut vid sista uppfarten till Montana Peak
Pelle får lön för mödan på vägen ner dock. Ser ni lavinkäklan till höger - den är resultatet av min nedfärd genom rännan till vänster om klipporna.
Pudersvängar ned för Montana
På väg ner från berget idag passade jag på att trycka på lite i pisten, det är ju som kul det med - få känna fladdret i byxbenen och se dubbla horisonter när man kommer ner...
När vi kom till botten och började prata om hur fin dag vi haft jag och Pelle var det en kille som gled förbi och frågade om vi var svenskar. Sen sa han "fan va fort du körde i pisten"....jag frågade om han blev rädd när jag körde om honom och garvade, skyllde på tyngdlagen och sa att jag inte kan åka långsammare...en rolig kommentar dock! Kanske det bästa med hela dagen :)
Bränna pist är också najs!
I morgon ska vi nog åka till Rogers Pass - det kommer bli grymt!
Hjälp! Jag tynar bort...
Min blick i morse var inte speciellt skarp, med trötta steg hasade jag mig genom korridoren mot toaletten för att göra delar av morgontoaletten (nr 1). I spegeln kunde jag skymta en straffånge från Sibirien...eller var det en Orch från sagan om ringen, svårt att säga med så mycket sömn i ögonen - blicken var som sagt inte speciellt skarp! Ställde mig nyfiket på vågen och konstaterade - 95,7 kg What? Nog för att vi typ går i berg i 6h om dagen och käkar en apelsin och två dubbelmackor men jag kompenserade ju det igår med 2000 färska kcal på McDonalds... Idag fortsätter kampen i "biggest looser" när vi traskar runt i 5h till. Hörde jag en skål? Trevlig helg!
Soliga dagar och två målade fågelholkar
Jisses vad jag är mätt, ligger i sängen och kippar efter andan. Ganska konstigt med tanke på att jag ätit 4 rostade brödskivor till frukost och inget mer innan middagen som jag gjorde nu vid 8...det blev en rejäl laddning Georg special (dvs pasta med tomatsås, bacon och mozarella). Dagen har annars spenderats som en bakis/vilodag med en lååång promenad för min del, runt big eddies, till golfbanan och tillbaka...någonstans kring 12km skulle jag tro. Våra kära norrbaggar har också lämnat oss idag (vilket förklarar baksmällan då vi firade av dem igår) åkte till Calgary för att sedan resa därifrån i morgon....tråkigt! Men det blir troligtvis reunion i riksgränsen helgen innan påsk så det blir nog bra!
Vi har i alla fall haft några riktigt fina dagar här på senaste, sol och klarblå himmel möjliggör inte bara fina bilder utan även lite hårigare åk som vi väntat på att få göra. Däribland "brown shorts" och ett riktigt fint åk som kallas "Mad cow ridge" vilket ingen har åkt på en månad för det varit så mycket snö...vi var först upp och la första spåren. En grym känsla att kunna stå på i en oåkt ränna, lägga 5-6 svängar och känna sluffet (översta snölagret som lossnar och spolas ned) komma farande i ryggen på en.
Det har blivit en hel del turande och Drutten (jojje) börjar vara ganska less på det kan jag tro. Nedan kommer en bildserie från Montana ridge...ett fint åk med öppna ytor, ganska lekfull terräng och mindre klippor.
Pudersvängar....observera det lilla molnet som når upp i den blå himmelen ovanför mig till vänster i bilden...det är snön från 3-4 svängar bak...så lätt är den! :)
Jag laddar ut för några klippor, grymt skönt!
Lyckas sätta landningen också, kanske lite i baksätet men i alla fall!
I morgon går vi in i nästa snöovädersystem så det kanske inte blir så mycket bilder på närmaste tid så håll till godo med dessa soldränkta bilder tills vidare!
Jana spanar in trädhoppet åt Carro..
South bowl med Colombia river nedanför
Avslutar med att ge er resultatet av några dagars fipplande med pensel och färger. Jag frågade Christine innan de åkte till Mexico om jag fick måla en fågelholk till hennes samling vilket jag fick! Så nu har de två nya svenska varianter på fågelholkar här nere. Jag valde att måla en klassisk faluröd stuga med vita knutar och sen gjorde jag en specialare med svenska flaggan på den andra....resultatet ser ni nedan! :)
Tror ni någon skulle vilja flytta in...?
Stora dropp och sushi
Motivationen till att skriva här tryter i takt med kroppen bryts ner och orken efter en full skiddag ebbar ut. Har aldrig åkt så här mycket skidor så koncentrerat men när det är så bra förhållanden är det svårt att unna sig en vilodag - så är det bara! Skiddag nr 24 skrevs idag och den var blåsig men väldigt fin med sol och full av adrenalin!
Jag och Jojje hajkade ut i stormen till South Bowl för att köra ett åk med lite klippor i. Blåsten hade transporterat in massa snö som lagt sig perfekt vid landningarna. Dessa klippor är inget för Jojje men för mig var det ett gigantiskt kliv...och så grymt skönt när de äntligen var avklarade, det blev till att ta dem igen innan lunch!
Den första klippan eller stenen har en ganska brant in-run som det heter på coolt skidåkarspråk (fikonspråk). Man får gå in skiers left om en liten gran och ställa sig med skidorna nedåt...landningen är ganska platt så jag var grymt nöjd att jag stod den (tror att jojje filmade nedifrån så det kanske dyker upp i någon film senare) men tyvärr finns inga bildbevis på att jag hoppade. Det är i alla fall den här klippan det handlar om som jag fotade Johan på vid andra åket.
Tyvärr ingen som fotade mig när jag hoppade, kanske får återvända i morgon då det ska vara fint väder även i morgon. Men det är i alla fall den här klippan det handlade om...kashing!
Lite längre ner på åket kommer man till en annan klippa som är lite högre men har bättre landning. Första gången stod jag och tvekade lite men samlade mod till mig och kastade mig ut. En perfekt landning och herre jävlar vad skönt det kändes i kroppen (förutom lite i nacken som blev lite stel efter dunsen i backen ca 5m längre ned. Men troligtvis nytt höjdrekord för mig och ett kryss i check-boxen! Najs!
Dagen avslutades med lite bowling och sushi. De har mot förmodan en grym sushi på ett ställe i stan. Jag bara älskar deras "Dynamite" rulle. Hur god som helst!
Nu blir det laddning för morgondagen. Det pratas om hoppbygge men vi får väl se. Jag är sugen på att få riktigt många åk i kroppen i morgon!
Långa skogspromenader
Visst, vi har haft sjukt fin åkning sedan vi kom hit som fullständigt överträffat våra förväntningar men nu börjar jag känna att det vore kul att se sig omkring lite och inte bara åka de hyfsat närbelägna åken närmare anläggningen.
Jag känner helt enkelt suget av att gå in i en ny fas och omvandlas till en "tur-get" (ett sammansatt och uppdiktat ord som består i de två delarna tur-som i turande med skidor och get-som i bergsget som gillar att traska runt i berg antar jag?).
Därför övertalade jag fem av mina vänner att följa med mig ut på lite nya upptäckter igår och prova på något som av en del kallas för "Magic forest". En skog som är väldigt lekfull med massor av saker att hoppa och skutta på, en del lagom fina klippor och framförallt ganska gles skog....Jag åkte där några gånger förra året och har mestadels fina minnen av dessa turer. En sak som dock är lite drygt med åket är att man efteråt måste tura upp genom skogen för att komma tillbaka mot anläggningen, det vill säga att vi får spänna på våra stighudar under skidorna och traska upp de 4-500 höjdmetrarna. Detta är lite bakvänt jämfört när man går på topptur och där man kämpar sig upp mot toppen innan åket för att ha kvar det roliga till slutet - man får helt enkelt lön för mödan vilket inte är fallet i Magic Forest.
På väg ut beslöt vi oss för att tura lite uppför innan vi åkte ner i skogen för att kunna få lite mer högalpin terräng också. Vi hittade ett fint ställe men lavinfaran har varit hög på senaste så jag och Johan beslöt oss för att stanna och vänta på de andra tre efter att vi hört en ganska hög och tydlig suck i snötäcket. Som vi förstod det skulle Tor, Petter och Rickard bara gå upp en 50 meter så vi stannade och väntade med kameran i högsta hugg...
Rickard gräver en grop och undersöker snölagren för att se svaga lager
1h och 20min senare hade utbrytargruppen nått sin topp, hunnit med att äta sin matsäck, skotta en snögrotta, beställa hårgelé från Gekås internetsajt och förmodligen även bakat kakor i en egenhändigt murad ugn. Vi som inte följde med upp satt i botten och väntade, hade inte ätit vår matsäck, förberett lavingrejerna och börjat fundera på om vi skulle få gräva fram våra vänner...men de var i alla fall glada när de kom hjulandes ner för backen fullständigt oförmögna att åka skidor tydligen...
Tor tog tillvara tillfället att åka ospårat och sökte upp en gran...gissa hur nästa bild såg ut :)
När gänget återigen var samlat var några mätta och glada, några andra kalla och hungriga. Här gjordes dock ett stort misstag då ingen hade riktigt koll på vad klockan var. Jag hade ingen med mig och trodde att klockan var 12 när den i själva verket var 14....då liften som vi tänkte skulle ta oss tillbaka till bilarna stänger 15 blev detta självklart ett litet bekymmer och när vi två timmar senare kom upp från vår klättertur genom skogen (blev dessutom fel väg så det blev brantare och svårare att klättra än vad jag tänkt mig, ska annars ta ca 1h) hade liften sedan länge slutat snurra....det blev till att klättra upp ytterligare höjdmetrar och när vi äntligen kom över krönet och kunde ta bort stighudarna från belagen och börja glida ner hade det nästan blivit mörkt....
Fint före i Magic forest, men kanske inte värt slitet upp. Johan lägger en sväng
och gnällde sen hela vägen upp...
Rickard hoppar ut för en klippa
Väl hemma tyckte jag det vore kul att väga mig. Hoppade upp på vågen och blev smått chockad...93,5 kg med kallingar på...så lite har jag inte vägt sedan lågstadiet....haha! Blev dock besviken när jag flyttade vågen från den mjuka heltäckningsmattan till det hårda badrumsgolvet...siffrorna justerades till 96 men flyttades nog vidare uppåt efter att Christine och John bjudit oss på pizzamiddag på restaurang.
Idag har jag dolat på här hemma med matlagning - har en tjälknul i ugnen...stiger sakta mot 64 grader nu. Kommer bli grymt, i morgon blir det avskedsmiddag med John och Christine då de åker till Mexico på fredag.
snö till bröstet
det blir tyvärr inga syrligt, bittert osande inlägg här på bloggen i år. Det är alldeles för bra för det helt enkelt och humöret är på topp. Det har ju faktiskt snöat i princip sedan vi kom hit, med några undantag för ett par-fyra dagar med blå himmel och strålande sol då....svårt att vara missnöjd med det va?
I går låg vi hemma och hade en vilo/bakisdag. Då passade det på att snöa 30cm här nere i byn - fjäderlätt kanadensiskt puder. Ytterligare ca 20 cm under natten utlovades och det blev tidig nattning på det. Klockan ställd på 06.30, första kabinen upp och en jävla taggning! :)
Det var helt EPISKT i skogen mellan South bowl och Montana bowl...ospårat midjedjupt puder i brant, gles skog...ett topp 5 åk i mitt liv skulle jag kunna tänka mig!! Bara att köra rakt ner och lägga någon skön sväng, hoppa på översnöade stenar och granar...galet roligt! Sen körde vi tre svängar i ett off-pist åk som heter "Kill the Banker" och går under gondolen, brant och fin terräng med möjlighet att droppa lite klippor. Det åket var också riktigt fint!
Det blir inte heller så mycket fotande då fokus ligger på att flyta på i pudret. Men här kommer några bilder från de senaste dagarna (dock inte idag tyvärr..)
Rickard på väg ut mot Montana bowl
Peaken på Mount Mackenzie
lite snö på en gran...
Tor droppar in över en liten klippa
Carro följer efter
Jana lägger en pudersväng
Nu blir det en till tidig kväll med förhoppningar om en grym dag även i morgon. Måste nog uppgradera skalan till en 6:a snart tycker vi har åk i 5-stjärnig klass hela tiden nu så något måste göras.
"Bättre ett underställ av ull än en massa löst hull"
//M
Filmen
Snabbt inlägg för de andra gör sig redo att åka ut i backen och få en fin dag med blå himmel och skön sol. Återstår att se hur mjuk snön är då det varit varmt några dagar och i natt har det frusit på lite.... Vi har lekt ihop en film för ett tag sedan och haft lite problem att lägga upp den på någon sida då vårt trådlösa nätverk har lite begränsningar i kapacitet och filmerna tenderar att bli ganska mastiga i storlek. Hur som helst hittas den nu HÄR
Jag kan även meddela att våra hyresvärdar tog det ganska bra när de kom hem och såg sin källare uppbruten med massa fläktar och dylikt...de tyckte mest synd om oss och var tacksamma för att vi iaf gjort något.
Nu ut och åka
Översvämning
Jag vet inte om vi ska lasta Tor Öystein för toalettproblemen...nu är snart hela källaren vattenfylld. Ikväll märkte jag att det blötte igenom heltäckningsmattan när vi gick på den, först trodde jag det var någon som gått in med skorna men insåg sedan att det rann vatten från rummet där vi har tvättmaskinen...
Vi har fortfarande inte fått tag på Christine och John som är bortresta för att John ska på cat-scan i morgon. De har ingen mobiltelefon och ja, vi vet inte vad vi ska göra. Har fått lite hjälp att ringa rörmockare av en kompis till dem men han har inte dykt upp ännu...
Just nu droppar vattnet från ett rör på en plåt som vi får tömma en gång i halvtimmen för att minimera vattenskadorna...blir en lång natt...
Jag kommer aldrig att ha en källare i ett hus i hela mitt liv. Ännu mindre kommer jag att ha en heltäckningsmatta i hela huset...
Finns viss risk för att vi kommer att få flytta ut när det ska renoveras?!
Det kom bajs...
...det är tydligen inte bara vår herre gud skapare som dumpar just nu. Även några väl utvalda norrmän som flyttat in hos oss i källaren dumpar ganska bra tydligtvis. Dock skulle jag väl säga att jag föredrar den Eviges defekation som yttrar sig i det vita pudret som vi kallar snö.
Det norrbaggarna håller på med är en helt annan sak vilket i morse gav uttryck i en sönderskiten toalett och efterföljande översvämning på det. Av naturliga skäl undviker jag att lägga ut texten allt för mycket men efter diverse damage control med handduks-vall (inte Huddiksvall) för att förhindra vatten att rinna ut på heltäckningsmattan i vardagsrummet, avlopps-gummi-grej, offring av stekspade till fiskverktyg så lyckades vi stabilisera läget så pass att vi vågade ge oss ut i backen.
Johan är lite känslig men fixar obehagliga dofter med att trycka upp
diverse saker i näsan. Sist tog han en julros. Frågan är hur han ska
fixa kommande blöjbyten...
Naturligtvis var inte heller John och Christine hemma (för första dagen sedan vi kom) så vi har fortfarande inte fått kontakt med dem och inte frågat om vi ska ringa hit en rörmockare. Läget är så att säga kritiskt men stabilt.
När vi väl kom upp på berget hade frysnivån smugit sig upp ganska högt upp och den snö som kom var ganska blöt. Det var helt enkelt bajsföre även på berget. Det blev två långa åk, lunch och sedan hem för att slappa och försöka fixa problemen med avloppet.
Jag tänkte dock lägga upp ett par bilder från de tidigare dagarna som har varit helt magiska - har väl haft 15 skiddagar nu av 17 möjliga. Av dessa har 1 varit rätt kass (idag), 2 varit halvkass, 5 dagar har varit grymma och 7 har varit episka...!
Jag bränner ut i South bowl. Ni kan se att det gått en liten lavin i ytterkanten.
Face shot - kan ni se mig? Det har varit djuuuuupt puder alltså. Helt grymt, bara att köra rakt ner och
hoppa på allt!
Nu står Tor och lagar käk, kykling fajitas blir det idag! Najs!
Hoppas nästa inlägg blir mer rumsrent...
Dagarna efter en dump
När den värsta hetsen lagt sig och området närmast liftarna är uppkört med spår överallt är de bästa dagarna här. Med minimal ansträngning når vi ut till ospårade ytor där alla pratar skandinaviska (nästan alla i alla fall) och det känns helt osannolikt att vissa turister betalar stora pengar för att få tre åk med cat-skiing på en dag i området som vi når ut till med enbart en 15-20 minuters promenad.
South bowl mot Montana bowl en solig januaridag i -20 grader
På väg tillbaka från Montana bowl i kvälls solen
Det är även när hetsen har lagt sig som man får tid att ta fram kameran och fota lite av det vackra landskapet. Och kanske tajma in någon snygg pudersväng eller något schysst dropp...
Jojje (drutten) droppar klippa i South bowl...ja det blev kraschlandning
Rickard - en nyfunnen vän trycker av en go klippa...
Pudersväng!
Vädermässigt kan denna resa inte ha börjat bättre. Efter några dagar i början med ganska fint väder och bra sikt men inte episk snötillgång direkt kom ett omslag i vädret och den första snöstormen drog in över oss. Med ungefär 80 cm snö på 2-3 dagar har vi hållit oss sysselsatta med liftnära åkning och matat på till benen inte burit längre. Början av denna vecka klarnade det sedan upp och temperaturen droppade ner mot -20...brrrr. Nu har det dragit in ytterligare ett nederbördsområde och vi väntar oss upp mot 1 meter snö de närmaste dagarna så därför blev det en välbehövlig vilodag i dag (har åkt 10 av 11 dagar sedan vi kom hit) med en obligatorisk redbull-vodka-fylla igår kväll...kanske inte bästa uppladdningen för en vilodag men väldigt kul var det.
Efter någon öl och en grogg kände vi oss även mogna för att prova på stadens kulturliv och begav oss därför av mot strippklubben strax innan dess stängning. En notering väl värd att nämna är att ett urval av etablissemangets gäster (skoter-rednex från Alberta) började bua när pausunderhållningen mellan showen stängdes av, nämligen den skoterfilm som visades på filmdukarna i lokalen...intressant prioritering av dessa män!
Nu laddar vi upp inför episk skidåkning i morgon, 2dm fjäderlätt har fallit ner från himlen under dagen och ytterligare två ska komma under natten.
Over and out!
Fågelholkar
En inredningsdetalj som är värd att nämnas i detta forum förutom den ljusa heltäckningsmattan och de vackra feljkblomuppsättningarna i rosa plast är den något udda samlingen av fågleholkar. Ett av Christines största intressen förutom sin hund är nämligen att måla och samla på fågelholkar.
Hon köper dem prefab och sitter sedan nere i verkstaden, en liten skrubb som är en del av vår källare. Där har hon sina färger, penslar och givetvis den obligatoriska TVn (misstänker att hon lyssnar på morsans favoritprogram med Dr Phil) som hon kan ha på i bakgrunden medan hon pysslar på. En del samlar på frimärken, en del på hockeykort, några på pälsänglar...andra samlar på fågelholkar!
Det roliga är att de egentligen är helt värdelösa i sitt syfte att inhysa en gästande fågel då ingångarna är underdimensionerade och i merparten skulle inte ens en kungsfågel kunna sträcka ut sitt föga mäktiga vingspann på 13,5 cm.
Möjligtvis att en färgblind gråsparv eller en grymt hipp dvärgmes skulle välja holken på grund av de tilltalande mönstren eller färgkombinationerna. Men helt ärligt så är de helt fantastiska - jag hade flyttat in direkt om jag fått plats!
169 stycken har vi här nere i källaren.
Puder i morgon, hoppas de öppnar upp Greely bowl precis framför ögonen på oss.
Snökaoset
Ovädersystem som sveper in med legendariska dumpningar av snö över klippiga bergen var ju något jag föreställde mig och byggde upp förväntningar om innan jag åkte iväg förra året. Tyvärr byttes detta mot frustration och ångest när vi hamnade i århundradets dry spell...men nu har jag äntligen fått vara med om en äkta dump!
Snön vräker ner i byn..
Det började under dagen på Onsdagen och på eftermiddagen/kvällen hade ungefär 20cm av det vita guldet lagt sig på backen. Under natten kom ytterligare 2-3 dm och åkningen var episk i Torsdags. Men då man just nu arrangerar Subaru World Tour Freeski på berget och vissa delar är avstängda för dessa tävlingar blir det uppåkt på en dag. Därför mottogs Torsdagsnattens ytterligare 2-3 dm med öppna armar och vi har återigen fått åka ospårat idag.
På berget tillbedes El Nina och skidbumsar offrar skidbelag åt vädergudarna men i byn är det andra visor kan jag tänka....dels hos de som jobbar med snöröjningen men även alla byns 3578 män som får köra sina snöslungor för fullt. John är helt manisk i sitt snöskottnade och håller uppfarten kliniskt ren. Jag misstänker att han snöröjde minst 7 gånger igår men och andra sidan har han en del fritid som pensionär.
översnöade bilar på vår uppfart
vår adress är 406, 6th Street. Ta vänster i korsningen Robson Ave/6th street
Heavy snowfall.
Min kropp skulle behöva få sig en välförtjänt vila nu efter 8 dagars skidåkning av 8 möjliga men det rapporteras om ytterligare 10-15cm nysnö på toppen inför morgondagen så inte går det att sitta hemma då inte...
Nu ska jag ställa klockan på 06.45 och gå och knyta mig!
Trevlig helg alla!
POW version 1.0
This is what I'm talking about! Nu har det jävlart i mig dumpat här! Under dagen igår kom ca 20 cm snö och det fortsatte under natten, ytterligare 20 cm kom och på sina ställen där vinden gjort sitt har det legat upp till 60cm och gott och väl över knäna...
Kort och gott magiskt!
Tor bränner på i lössnön
Även kön upp till berget var magisk. Vi tyckte som vanligt att vi tog i i överkant när klockan ställdes på 6.30 men när vi kom upp till liften var kön redan över hundra meter lång - rätt sjukt och väldigt drygt när det är sådan stress och hets på berget. Till och med brädåkarna som sitter och suger i sig haschibaschi hela dagarna här och där, springer runt med sina haschplankor och löjligt förstora kläder...
I övrigt så hörs det skrik och "yeah dude, totaly awesome" över hela berget. Kan i och för sig vara lite roligt men man blir lite less på tugget.
I övrigt så hörs det skrik och "yeah dude, totaly awesome" över hela berget. Kan i och för sig vara lite roligt men man blir lite less på tugget.
Som ni kanske förstår så blir det inte så mycket tillfällen till att ta upp kameran en sådan här dag och därför blir det bara ett par bilder för att ge er en uppfattning om åkningen...
Tors (Styv-Stake) norske pistörvän - Petter-Nicklas i lössnön vid Ripperliften.
Face-shot
Pow-pow-pow
Nu är det dock dags att sova och vila benen för morgondagen - det verkar nämligen komma ytterligare 20cm. Har precis varit ute och fotat dumpen så jag lägger upp dem vid senare tillfälle.
<br/>
Ha det fint!
Bilköpet
Tänkte jag skulle skildra vårt bilköp.
Det hela började redan i oktober/november då jag och Johan efter lite skidfilm och någon kopp java började surfa på bilar i Vancouver. Vi hittade ett par sidor med begagnade bilar och lät oss fascineras över de stora bilarna med V8or. Klart att man ska ha en manlig bil när man åker till Kanada – "once in a lifetime" liksom.
Jag skickade några mail till intressanta bilar i Vancouverområdet men fick konstigt nog exakt samma svar från en löjtnant F.Raude och en kapten H.Umbug på två helt olika bilar. De jobbade tydligen båda som militär och var stationerade i England men skulle snart förflyttas till Irak – därför sålde de båda sina bilar till väldigt billigt pris men de ville ha en seriös köpare då de var rädda om sina ögonstenar. De två militärerna måste nästan ha känt varandra? Att bilarna stod i Florida var inga problem – de kunde skickas över hela jorden, givetvis utan kostnad så det var ju kanon. Hade det inte varit för att vi behövde bilen till Vancouver så pass fort som en vecka så hade det ju varit en jävligt bra deal...
Nu valde vi i stället att vända oss till en "seriös" bilhandlare som vi hittade åt på nätet. Efter en smidig taxitur direkt från flygplatsen med allt vårt bagage kanske vi inte hade bästa förhandlingsläget då det var ganska uppenbart att vi var i behov av en bil och knappast tänkte dra skidväskor och all skit de ca 23 km tillbaka till downtown...inte heller ringa en taxi och be om skjuts.
Vår första ambition var att gå på något fläskigt nordamerikanskt monster, helst en pickup med 4 säten, fyrhjulsdrift och markfrigång som en Aitik-truck. Efter lite klämmande och kännande på några Ford Explorer från tidigt 90-tal och något stort GMC-as framgick att vår säljare Less inte var mer än en Ali G-kopia och skojare av rang. 80% av bilarna som vi bad att få titta närmare på var antingen fullständigt igenfrusna (gick ej öppna) eller startade ej.
Efter noga övervägande började jag och Drutten att spana på lite mer ”soccer mom” varianter med mer komfort än de järnspett vi tittat på tidigare. I och för sig med resultatet att fyrhjulsdriften fick stryka på foten men med fördelen att baksätet byttes från en stenhård bänk till två sköna kaptensstolar. Så efter lite överläggningar med de andra två i familjen kom vi fram till att vi alla var så säkra på vår manlighet att vi med lätthet kunde tänka oss att köra en gay-car.
vår Nissan Quest (V6, 3,2L motor)
Sagt och gjort. Efter ett patetiskt försök till att deala på priset (med all vår packning inne på kontoret) fick vi ett slutpris av Less. Gruppledaren tog och lånade en miniräknare och översatte beloppet till SEK
räkna lite..
Och Drutten kontrollräknade samt fördelade ut summan jämt över oss fyra. 800 CAD per skalle. Vi accepterade Less bud vilket i och för sig innebar en prutning från 3200 exkl. skatt och någon avgift till ca 3200 inkl. skatt och avgift. Men lets face it – vad hade vi för val egentligen??
Less sprang ut och satte på nya plåtar och bytte batteri så vi kunde ta oss därifrån medan vi tog ett snack med försäkringsbolagskillen. Det är nämligen så i British Columbia att staten äger försäkringsbolaget (finns bara ett) och försäkringsmannen rings ut på plats för att göra en bedömning på kostnaden. Det blev hyfsat smidigt för oss, ca 100 CAD till per skalle och så var vi iväg mot Revelstoke...
Less sprang ut och satte på nya plåtar och bytte batteri så vi kunde ta oss därifrån medan vi tog ett snack med försäkringsbolagskillen. Det är nämligen så i British Columbia att staten äger försäkringsbolaget (finns bara ett) och försäkringsmannen rings ut på plats för att göra en bedömning på kostnaden. Det blev hyfsat smidigt för oss, ca 100 CAD till per skalle och så var vi iväg mot Revelstoke...
Less - en riktig försäljartyp som av en händelse skulle ha valt exakt den bil vi tog om han nu var ute efter en bil
Bluebird baby
Nu har vi fått några dagar i backen. Snön lyser med sin frånvaro. Alltså, nog finns det snö men jämfört med när jag kom förra året så är det säkert en meter mindre vilket gör att det är betydligt mer sten och skit framme.
Det känns ju tragiskt om detta blir ännu sämre snösäsong än förra speciellt då året efter El Nino tydligen ska vara en El Nina vilket borgar för nederbördsmängder "above average"...jag vet inte men jag tror alla ljuger. Vädret blir väl vad det blir? Eller? Ingen mexare som kan bestämma över det?
Men vi ska inte misströsta över att det är mer vinter i Skövde än vad det är här, vem fan vill göra säsong i Skövde liksom? Nä, på väderuppdateringarna pratas det om snöfall onsdag, torsdag...inga vansinniga mängder direkt men 2-3 dm i alla fall. Men jag har sett sådana nederbördsprognoser försvinna i fjärran förr så jag ropar inte HEJ ännu.
Vi har åkt i tre dagar nu och det är bara jag som har full pott än så länge. Första dagen tillbringade bröderna bäver med att leta begagnade skidor i byn medan jag och Drutten (Johan) åkte lite. Dag två fick vi med oss Kalle men Danne åkte hem och var bakis/sjuk. Även Tor Öysteins kompis Petter var med oss när jag fick agera guide. Idag tog drutten en vilodag då han känner av ett knä och Danne har legat hemma i sängen exakt hela dagen...hoppas han blir bättre snart. Johan/Drutten ska i alla fall med i morgon då jag tror vi siktar på Montana bowl där jag har så många fina minnen ifrån förra året.
Tänkte i alla fall få bjuda på några skidbilder från dagen. Har kört med Johans hjälmkamera och filmat lite, vi samlar på oss snuttar och lägger väl ut en film vad det lider....men fram till dess får bilderna berätta hur bra vi har det trots "bristen" på snö...
Kalle på toppen vid Stoke liften. "Ovan molnen skiner alltid solen"
Årets färg-kod....de ska va mycke färg har jag hört, eller hur John?
Ganska så najs utsikt från toppen
så många linjer att välja mellan, detta är Mount Mackenzie - toppen på 2 456 meter
Jäkligt häftig effekt i himlen när det fällde ut snö från ingenstans..
Kalle gasar
Åkare gör sig redo för nedfärd
