It's dumping!
I morgon blir det ingen vila och rehab för benet längre. Det snöar dasslock där ute nu, försökte visualisera detta för er med några bilder men det blev så där bra tycker jag
De har pratat om 15-25cm över natten, vi får väl se hur det stämmer men i morgon blir det lång skiddag oavsett! :)
Sen spanar jag och några till på att åka till Mt Baker - jag är sjukt sugen. 40-60 cm på två dagar pratar man om där...kan ju bli ganska så, ganska så najs! :)
Bilen står och glänser på uppfarten, i morgon lär den vara översnöad - får bli en efterbild på det..
"på gatan där jag bor..."
Tjing tjong!
//M
Raggmunkar med lingonsylt och fläsk
Ja men satan vad det snöar nu då! Det är svårt att vara bitter när Revelstoke ligger mitt i ett nederbördsområde på väderleksrapporten men jag fixar givetvis även det....
För trots att det har kommit ca 40 cm ny snö på berget senaste dagarna (vilket verkligen behövdes) så finns det vissa faktorer som påverkar den underbara tillvaron negativt, jag ställer upp dem i punktform.
- Pucklar (under snön) - eftersom det inte snöat på väääldigt länge har allsköns skidåkare hasat och skrapat ner existerande snö som lagt sig i formationer och som pucklar över i princip hela berget senaste veckorna. När det sedan kommer fjäderlätt snö ovanpå detta ser det ju väldigt fint och mjukt ut överallt vilket inbjuder till att gasa på. Men det är det inte, mjukt överallt alltså! Vissa områden är givetvis värre än andra (läs: områden inbounds som är lättillgängliga för noobs=nybörjare och annat pack) men det har resulterat i lite ömmande skenben på undertecknad.
- Family week - har det varit i veckan. Eller ja framförallt i helgen med en extra ledig dag för folk och fän vilket givetvis resulterat i att ännu mer folk letat sig hela vägen från Alberta och framförallt Calgaryområdet. Galet mycket bilar på parkeringen och ännu mer folk i backen. Att försöka ta sig förbi en hord med Albertianer som sicksackar framför dig i backen är en utfordring (opps där blev det norsk). I tillägg finns det allt för många som är minst lika pudertörstande som en själv vilket givetvis inte är till någon fördel för den snö som faller. Kanske inte så orginelt men det är ju synd att snön väljer att falla precis när det är som mest med folk här..
- Nordic Skibums Revelstoke - förpestar tillvaron allmänt genom att åka runt i dräkter, klä ut sig i 80-tals stil (hur fan de nu ska veta hur det såg ut då i backarna eftersom de flesta är född på 90-talet??) och åka i någon form av fackeltåg utan facklor men med tjo och tjim. De fortsätter helt enkelt göra bort oss svenskar och jag kör numera med att jag kommer från armenien när folk frågar. Dock känns inte Nordic skibums som speciellt jobbiga med tanke på ovanstående punkt...
Men okey, jag ska sluta gnälla - jag har det ju sjukt bra! Dagens "arbetsdag" började med att stiga upp vid 7.30 för att konstatera att det kommit 10 cm fräscht över natten. Vi tog oss upp till berget efter frukost och testade en sväng i ett åk som heter Sweet Spot (att det var värdelöst där behöver jag inte nämna - skyller på pucklarna enligt punkt 1). Kände att det ömmade på framsidan smalbenet och sa till "Hank the tank" att jag enbart hade ett åk till idag så vi gick ut till Montasamiskogen (en hajk på ca 30 minuter) och körde ner i en skog som är helt galen. Fick midjedjup puder på sina ställen och faceshots (av snön) nästan varje sväng - helt ok ändå ;)
Men eftersom benen ömmade så tog jag det mogna beslutet att ge mig där och vila/läka inför kommande äventyr. Så det blev en eftermiddag med sushi till lunch och ett besök på badhuset efter det. Sen lite slappande här hemma innan smågrabbarna från Arrowhights hörde av sig och ville bjuda på raggmunkar.
Kvällen avslutades med dagens höjdpunkt vid ett besök hos Rille och Carro och deras inneboende Erik, Jonte och Jocke
Bilden är snodd från nätet då jag saknade kameran och Erik inte hunnit uppdatera sin blogg så jag kunnat sno någon av honom. Men ungefär så här såg det ut, förutom bacon mot fläsk. Även med tillbehöret rårivna morötter
Höjdpunkten var givetvis raggmunkar med fläsk (eller ja bacon men det spelade fan ingen roll) och svensk lingonsylt som Eriks pappa smugglat med sig till Kanada på sin resa hit. Det var löjligt gott med en smak av Sverige - tack som f-n grabbar! Det var stort!
Vet inte om jag måste offra lite av mina gåvor till Christine och John på att återgälda detta nu. Har ju med ett exklusivt förråd med västerbottensost, hjortronsylt, trattkantareller och enbär samt avorioris.
Nu ska jag bada in benet med Voltaren-gel och knapra lite piller!
Ha en fin dag på jobbet där hemma!
//M
Mrs Gloria Coleman
Jag har utsatts för ett bedrägeriförsök på nätet!
Kände direkt att det var något skumt när jag fick ett svar på en skidannons som jag har på en svensk sida för skidåkare. Anledningen - en "kvinna" vid namn Gloria Coleman ville köpa skidorna till sin dotter som en bröllopspresent... Vad en, som det verkar Brittisk kvinna/tjej, skulle med mina 191 cm långa puderskidor till är högst oklart men jag tänkte att om det mot förmodan skulle vara seriöst så skitsamma, pengar är pengar!
Första kontakten "hon" gjorde löd:
jag älskar detta, vad är din slutliga priset i euro?" - en klockren google translate översättning till svenska.
Kände direkt att det var något skumt när jag fick ett svar på en skidannons som jag har på en svensk sida för skidåkare. Anledningen - en "kvinna" vid namn Gloria Coleman ville köpa skidorna till sin dotter som en bröllopspresent... Vad en, som det verkar Brittisk kvinna/tjej, skulle med mina 191 cm långa puderskidor till är högst oklart men jag tänkte att om det mot förmodan skulle vara seriöst så skitsamma, pengar är pengar!
I vanliga fall brukar man ju även ha lite frågor om själva produkten, skick etc. men det var tydligen inte så intressant.
Första kontakten "hon" gjorde löd:
jag älskar detta, vad är din slutliga priset i euro?" - en klockren google translate översättning till svenska.
Jag svarade i stil med:
"Vad älskar du? Skidorna eller att pruta?"
Jag tänkte ett tag att det även kunde vara någon som kände mig som drev med mig så jag spelade med. Till slut skrev "hon" att hon skulle ha skidorna och att hennes chef skulle skicka en check eftersom han var skylldig henne pengar och hon själv var på uppdrag av Röda korset i Syrien så hon hade ingen som helst möjlighet att föra över några pengar....mmm, väldigt troligt!
Haha, ja jag lät "henne" i alla fall skicka en check med posten och när den kom fram var den skriven på £2400...sisådär 8 gånger mer än vad jag begärt för skidan. Givetvis var tanken från deras sida att jag skulle ha löst in checken, sen vill de att man skall skicka tillbaka de pengar som blivit för mycket och när det väl är gjort så drar de tillbaka checken så den studsar...
Checken...en skida för sisådär 25000 kronor är fan dyrt alltså!
När jag påpekade för dem att det var för mycket pengar och att min bank inte accepterade checken fick jag som svar att vi hade en överenskommelse på detta förfarande och att checken inte gick att skicka tillbaka för det var en löneförmån från hennes chef....
Jag skrev då att jag skulle kontakta svenska polisen, förstöra checken och att det var ganska tydligt att de försökte lura mig.....efter det har jag inte fått något mer mail av dem. Jag blir så fruktansvärt förbannad att det finns människor som försöker lura till sig pengar av vanligt folk på detta vis. Ok om man går och rånar en bank liksom men när man gör sådana här kriminella handlingar som drabbar vanligt folk så är det ju riktigt grisigt?
Så om ni får mail från [email protected] så VARNING!! WARNING!! Bedrägeri. Scam. Fraude.
Hoppas att det kan hjälpa andra genom att skriva lite sökbara ord i en blogg...
Nu har det kommit lite snö, spanar på Mnt Baker också - där har det dumpat >60cm på ett par dagar, jag tror vi måste åka dit i början av veckan!! :)
//M
Från Blue bird till snöfall
Vad ska man säga? Förra året hade man 25 av 30 dagar med puder - i år är det väl omvända förhållanden men jag är inte bitter! Senaste dagarna har det varit strålande sol och blå skyar...det är svårt att klaga över det även om det inte dumpar på oss. Jag är även glad för Pers skull som varit här med sina polare och kört skoter i veckan. 3 av 4 dagar med strålande sol och bra sikt var nog det bästa de kunde få med tanke på snöförhållandena. De verkade då relativt nöjda när jag vinkade dem adjö igår kväll...
Ju längre ifrån ett snöfall vi kommer desto längre ut från skidsystement måste man ta sig för att hitta någon åkning. Igår turade vi ut till montana bowl och körde en sväng ner för Mad Cow ridge. Sedan klättrade vi upp igen på Swedish ridge och käka lunchmacka i solen för att åka ner i skuggan där solen inte påverkat snön allt för mycket. Det var ungefär vad vi hann med eftersom vi inte stod och hängde på låset när liften startade...så kanske 5-6 km promenerande i bergen för ca 10 bra svängar?! Hmm, men bra träning dock!
Här är några bilder från dessa åk, inget magiskt puder direkt men en del lite mer teknisk åkning kanske man kan kalla det. Sluff (det översta lösa som rasar ner när man svänger), skare och gamla spår...kan vara utmanande när man ska ta sig ner genom en ränna eller en trång passage.
Hank the tank - droppar in i rännan på Mad Cow ridge
Några svängar ner...
Långt i från episkt..?
Bassi spanar in sitt åk ner genom en trång ränna
Fegar sig ner...
..men kommer ut i botten helskinnad
Rille på toppen
Rille speed-checkar...
...och hoppar ut!
Nordic skibums har enligt källor setts dansa "snödansen" på en lokal pub i tisdags natt och jag vette fan, men det verkar bära frukt för nu snöar det igen. Kanske det första bra som de åstadkommit här denna vinter? Vi får väl se hur mycket det blir - skulle behövas en så där 40-60 cm på några dagar för att få stället åkbart igen.
Men annars har jag ett par riktigt fina pistlagg som jag nyinköpt innan resan, ett par Scott Mega Dozer. Går riktigt fint i pisten men kanske inte lika smidiga i tät skog och puder ;) Enligt säkra källor ska det dock vara "världens bästa skida"
Nu säng och ladda för morgondagen!
//M
una cerveza porfavor!
För att skydda alla som medverkade vid festligheterna tänker jag inte gå in på några specifika detaljer och händelser....men killen längst bak på fotot kan eventuellt ha blivit bestulen på en fin dunjacka från Patagonia. Han fick även ett nytt smeknamn i lördags - "Hank the Tank"...
Att det var mexicanskt tema bevhöver nog inte förklaras mer än med dessa bilder?
Tres amigos! Jag har aldrig sett en rödskäggig mexare så jag blev tvungen att använda mascara
för första gången i mitt liv. Resultatet blev fantastiskt!?
Richardo - kanske den gladaste mexaren i stan!?
Nu har Per (min tremänning) kommit hit med sina polare. De var förbi en sväng i källaren och fick se hur mysigt man kan ha det. Jäkligt kul att få träffa några trevliga Lulebor! Tydligen hade de haft en helt okey dag med skotrarna - jag låter dem köra någon dag till och sen kanske jag hakar på dem och hyr en maskin - kan ju lika gärna göra det när skidåkningen ändå är lite sisådär just nu. Hur som helst hoppas jag att de får grymma dagar här i Revy.
//M
Film 2.0
Vi hade lite festligheter i lördagskväll med mexicotema uppe hos Rickard och Carro. Detta innebar tillpassning av skägg och mustage (bilder kan eventuellt släppas senare), stekning av köttfärs, nachos, tortillia och som sig bör även Corona (Eller Kåjåna som man säger i Kittelfjäll) samt tequila.
Resultatet blev en "vilodag" igår som spenderades innomhus till största delen så idag är jag sugen på att komma ut i bergen igen. Därför blir det inget längre inlägg denna gång utan jag avslutar här med att länka till min senaste film som jag gjorde färdigt igår när det fanns lite tid att slå ihjäl...
Svenskjävlarna 2.0
...eftersom det inte snöat något på senaste tiden har min bitterheten slagit till något. Detta har väl även resulterat i sämre pepp att utföra huvudsysslan och anledningen till att jag är här - dvs att åka skidor. Att komma upp på morgonen har helt enkelt en lägre prioritet numera vilket förvisso kan vara gött men det är ju lite fel fokus kanske? På något konstigt sätt blir man bortskämd när man är här borta, en dag i pisten känns inte lika spännande längre helt enkelt som den gjorde på Student Ski i Hemavan 2002...om det nu verkligen var piståkningen som lockade då?!
Okey, hur som helst....de yngre svenskarna fortsätter att skämma ut sig själva och sina landsmän på berget. Kan ju tillägga att medelåldern bland de som är här är hyffsat låg. Jag skulle bli förvånad om 10% av dem har något som helst minne från fotbolls VM -94 då de flesta troligtvis hade fullt upp med potträning, gåstolar och annat som hör spädbarnsåldern till...?
De får givetvis åka till andra sidan jorden för att dricka alkohol om de känner för det men de beteer sig dessvärre ganska dåligt och oansvarigt på berget och det är märkbart att skidpatrullen och andra kanadensare börjat ledsna på Svenskarnas beteenden. Ett antal har fått sova ute i skogen då de gått vilse på berget och åkt utanför skidområdet utan att ha koll, vilket skidpatrullen börjat skämta om. Nina och Sebastian stoppade som jag tror jag skrev tidigare en kille som var på väg rakt ut på en hängdriva! Så om någon frågar var jag kommer från svarar jag inte Sverige längre...
Det kanske bara är jag som håller på att bli hopplöst gammal och utväxlad men de tycks tro att Revelstoke är ett partyställe och att man därför kan bete sig som alla party-svenskar i exempelvis Chamonix, St Anton, Serre eller andra orter i Alperna. Det finns en Facebookgrupp med närmare 200 pers (är givetvis själv INTE med i denna, men har fått det berättat för mig) där det dagligen annonseras ut om fester, förfester, mellanfester, after-ski fester, after-hockey fester, after-what ever fester. De har tydligen även namngett sina olika säsongsboenden med kodnamn så att det är lättare att veta var festerna är. "Dagiset" och "Djurparken" är två exempel på namn som finns....vilket av dessa gäng som var ute och åkte här om dagen (och som Nina fotade) är oklart men "djurparken" ligger nära till hands även om "dagiset" inte heller känns speciellt långsökt...?
Här om dagen hade tydligen leveransen av djurdräkter anlett Revelstoke och svenskjävlarna, för
dessa figurer kunde ses skrikande och tjoande relativt berusade i backen hela dagen....
En brunbjörn på färd ner för pisten i solskenet (idiot nr 1)
Resten av dagiset, förlåt djurparken...en krokodil, en tiger,
en pingvin, en katt och en känguru studsade runt på berget (idiot nr 2 till nr 6)
Idag har vi dock haft en riktigt fin dag, vi droppade in på norrsidan av berget där solen inte påverkat snön så mycket. Ett åk i en bowl som kallas Highway bowl avverkades och avslutades med en promenad upp i skogen för att hinna med liften tillbaka. Med en minuts marginal fixade vi det så det var ju bra. Snön var även riktigt fin stundtals och det var lätt över förväntan så morgondagen planeras utföras på liknande sätt innan vi är bjudna på tex-mex-fest hos Rickard, Carro, Jonathan, Erik, Anna, Rebecka och Jocke.
P.S. Jobbar just nu på med Film 2.0 som jag hoppas kunna ladda upp efter helgen någon gång. D.S
Trevlig helg alla!
//M
//M
sneak peak...
...yo! I mitt stressiga liv hinns det inte med så mycket känner jag. Efter en full dag uppe i Rogers Pass igen fixade Sebastian ihop lite käk medan Nina tog en dusch och målade fågelholkar i Marimekko-stil åt Christine och jag körde lite styrke på rummet (armhävningar, plankan och situps). Sen var den dagen över...
Vi har som sagt gått i berg idag igen, ett åk som började med att vi gick upp i molnen ca 1000 höjdmeter till vi kom upp till en klippväg och beslutade oss för att köra ner. Vi såg ingenting på vägen upp och visste inte var vi var eller var vi skulle. Då sprack det upp och vi fick sikt på vägen ner, helt fantastisk tajming!
Framförallt Sebastian tjurade på vägen upp och hjälpte till att dra ner samtligas förväntningar på nedfärden. Detta resulterade i att åket fick ett överbetyg och var helt okey, grymt fin terräng med lite roliga hjälpmedel för "skutt och lek" men det är klart, snön var inte direkt empisk...varierande med allt från skare och vindpackat till kornig sockersnö - men på det hela en väldigt lyckad dag! Det bästa var nästan att mina ben kändes grymt fräsha efter några dagar med mindre åkning (hade nästan kunnat försöka hålla jämna steg med Aussien för dagens "motstånd" hade inte mycket att sätta imot) men det fattas väl bara när man latat sig i nästan tre dagar....
Ids inte lägga upp alla bilder - för jag tänkte hinna se en film innan jag somnar! Men ni får en liten Sneak peak.
Nina på väg uppåt genom moln och rimfrost
Dimman/molnen lättar...
Hopp och lek på vägen ner!
Bassi lägger en sväng med bra fart
Bra position i luften - tyvärr sämre efter markkontakt
Vi var ju bara tvungen att gå upp igen och ta klippan en gång till (filmer kommer..)
Kärleksparet nere efter ett fint åk!
Nu blir det filmtajm!
P.S. Tack för alla kommentarer på filmen, kul att ni gillar´t! D.S.
//M
Film 1.0
Har äntligen börjat få kläm på redigeringsprogramet Sony Vegas Pro....en gratismånad har jag med en trail version sen får vi se hur det blir. Jag har nämligen inte lust att betala $ 700 för en programvara...
Har iaf pillat ihop en film åt Er från vår topptursdag i Rogers Pass här om dagen. Så på bekostnad av mitt sömnkonto - håll till godo med lite film!
Somliga går med trasiga skor, säg vad beror det på....
...gud fader som i himmelen bor, kanske vill ha det så?
Jupp det har hänt igen, mina pjäxor har gått sönder. Vet inte vad Salomon säger - om det är samma problem som Garmont påstår? Nämligen att: Jag är för tung för pjäxorna...
Denna gång är det en liten plastpigg som innersulan (sitter i botten av skon, mellan själva skalet och innerskon) hålls fast i skalet som har gått av. Detta medför att sulan och innerskon kan röra på sig vilket på ett väldigt otrevligt sätt påvisades vid dagens åkning genom att min fot skjuts fram och jag får en tryckpunkt på ovansidan foten som gör väldigt ont. Nu ska jag försöka limma fast sulan och sen får det bli reklamation när jag kommer hem. Intressant att en kille kom fram första veckan jag var här och frågade om jag haft några problem med min pjäxa. Han hade en likadan sko och hade precis samma problem så det borde vara ett känt fel hos Salomon. Man kan väl hoppas att de åtgärdar denna felkonstruktion till nästa år och att man får ett par nya då - annars lär det ju hända igen efter ca 15 dagars åkning? Det känns i alla fall bra att man har köpt dem lokalt i Luleå och dessutom känner försäljaren så förhoppningsvis behöver jag inte skriva massa mail till Salomon själv...
Det har varit tacksamt att fota den senaste tiden, inga actionbilder men väl några hyffsade bilder med storslagen natur!
Utsikt vid änden av cat-track;et
Nina och Bassi hudar av...
Montanaridge - ligger ospårad efter veckor med dålig sikt och snöfall. Riktigt frestande.
Mt Mackenzie -
baksidan kallas Mac Daddy och utgjorde tävlingsface för Freeride World Tour 2012.
Någon okänd Dude som passerade mig på väg upp till Montana ridge
Samma Dude - Tyvärr var det en strid ström av Svenskar ute i Montana
så fort första spåret var lagt..
Stockholmare passerade och frågade om de "såg läckra ut på bild"
(givetvis kom frågan på svenska). Mitt svar blev efter att ha snabbkikat på bilden
på LCD-skärmen "Nej fy fan, ni ser riktigt risiga ut"
Bild uppe från Montana ridge - locket på över Columbia river nere i dalen
Fotografi av ett fotografi
Ovanför molnen skiner alltid solen...
Trodde först att det var en Furukrona!
Men det var något fel -just det, en kamera i handen i stället för en öl....
Mt Begbie - på andra sidan dalen
"det var en kul fågel"
En nyfunnen polare på Mackenzie outpost (arten är Whiskey Jack)
men han var mest ute efter mina smulor
Eftermiddagen har spenderats framför TVn och Super Bowl. Märklig sport det där. Favoriterna New York Giants vann i alla fall och Madonna höll show i pausen. Nu ska jag försöka modda mina pjäxor - annars blir det att ta fram extraparet som jag har med mig.
Ha en bra start på arbetsveckan!
// M
Rogers Pass
Vi har kommit till en "dry spell" när det gäller snöandet. För ett par dagar sedan slutade det att komma snö för att i stället vara soligt vilket givetvis skär i en skidbums hjärta. Jag förväntar mig ingen som helst förståelse för detta problem då jag har en känsla av att många där hemma tänker på den perfekta skidsemestern och ser framför sig kall öl på en uteservering i ett soligt vinterlandskap? Jag kanske är ute och cyklar och underskattar skidexpertisen bland läsarna eller så kanske jag främst tänker på min käre vän Furu och hans sätt att spendera dagar i fjäll/alper...
Så när vädret då till slut blir stabilare börjar även snölagren att bli det samma och man vågar ge sig ut på tur (i alla fall fram tills den punkt då solen börjar påverka snön och ge andra aspekter som påverkar lavinfaran..) så jag kontaktade min australienska vän Peter som jag träffade säsong nr 1 här i Revelstoke. Han bor i ett samhälle närmare Banf och var satans "keen to go to the pass". Så vi stämde träff uppe i Rogers Pass och turade i riktigt skönt soligt väder igår!
This is Peter, my Kiwi...opps, sorry my Aussie friend.
Peter föreslog att vi skulle gå en tur upp för "Grizzly shoulder" och eftersom björnarna sover på vintern (förhoppningsvis även grizzlybjörnarna?), vilket lät mindre farligt än det andra alternativet "Avalanche", så köpte vi det förslaget helt enkelt. Turen började precis vid Rogers Pass Visitor Center på 1300 m höjd och vi käkade lunch uppe på Grizzly shoulder på 2250 meter. Givetvis var inte det riktigt nog högt upp för Peter som visade upp imponerande skills när det kommer till klättring (kan också vara det att han bar runt på ca 30 kg mindre kroppsvikt mot mig samt lättare utrustning) och slog mig för andra gången i rad på turande i Rogers. Väl uppe på toppen av "little Siffton" på 2800 m och fullständigt förnedrad av en australier på telemarksskidor åkte jag sedan ner i solnedgången med varierande snöförhållanden under fötterna...
Utsikten på väg upp
Ett gäng italienare som gick förbi när vi käkade lunch, skrattade åt mitt skidval och
kallade mina bidningar för "punisher"...
The peak - Little Siffton till vänster och åket ner, ja ni ser spåren
Jag kämpar på mot toppen...
(Peter är redan uppe och sitter och löser soduko med en gin tonic i handen)
Det är tungt att alltid få arbeta i uppförsbacke - trodde jag skulle slippa det när
jag lämnade sverige och jobbet för ett tag men tydligen inte...kan ju tillägga att
mina stighudar vid den övre stigningen började samla på sig snö så var 100de
meter fick jag stanna och skrapa bort en 70cm lång och 10-15cm hög kocka som
fastnat under skidan
Äntligen uppe på toppen - härlig vy!
Only the sky is the limit..?
Tyvärr finns inga bilder från vägen ner. Jag har filmat eländet men vet ärligt talat inte när jag ska ha tid att få ihop någon film.
Idag var det tunga ben efter 1500 höjdmeter så det blev en slapp dag med sovmorgon, en film i sängen innan frukost och sedan en kaffe på stan, inköp av nya handskar och en liten skön stund på stadens REC center (badhus) med bastu, bubbelpol m.m. Ikväll skall vi upp till Wranglers på en grillfest - trevligt!
Ha en skön söndag där hemma, jag ska upp till Passet i morgon igen var tanken.
//M
SIFO
Nu har SIFO ringt och stört min nattsömn två nätter i rad. Det är förjävligt. I förgår lät jag det ringa ut och sen ringde de inte upp mig igen men igår lyckades jag fippla på touchskärmen så att killen/tjejen fick upptaget - det skulle jag uppenbarligen inte ha gjort då människan i andra änden (en skåning av riktnummret att dömma) uppfattade detta som att jag levde och faktiskt var kry nog att trycka upptaget varpå terrorn fortsatte under hela natten. Jag upprepade mitt misstag inte mindre än 3 gånger så jag blev väckt 4 gånger av idioten i andra änden men lyckades aldrig prata med honom/henne.
Det är ju dessutom väldigt dyrt även att svara i telefonen när man är på andra sidan jorden och som den plikttrogna medborgaren som man är så vill man ju inte stå samhället till last och kosta skattebetalarna massa pengar i telefonsamtal. Men om terrorn fortsätter i natt så ska jag ta mig fan svara och skälla ut människan i luren så de inte ringer upp igen ;)
I morse (för mig) var det tydligen inte telefontid för SIFO - när jag försökte ringa upp det nummret som så envetet försökt få tag på mig. Jag fick till svar av en telefonsvarare att det var SIFO som försökt ringa upp mig och att de kanske skulle försöka igen samt att det inte gick att lämna några meddelanden på detta nummer. Givetvis kunde jag inte låta detta gå förbi mig, så i ren "sunk-anda" författade jag ett kort mail innan jag drog till backen där jag förklarade min ovilja att bli uppringd och väckt ytterligare en natt....det skall bli intressant att se hur denna natt förlöper!
Lägger upp några bilder från dagen som förövrigt var över förväntan. Ute i Southbowl/montana var det nästan ospårat och riktigt fin snö. I morgon ska jag dock ta med stighudarna så jag slipper spåra ut i knädjup snö igen. Ni får hålla till godo med bilder på Sebastian då ingen av de andra i källarfamiljen har någon kamera värd att prata om (Iphone räknas inte) och kan ta bilder på mig...
Sebastian (Bassi) påväg ner genom montasamiskogen bland snötyngda granar
Bassi gör skidreklam åt Black crows
Mmm....det är bara för att det är en telemarksåkare som det ser så djupt ut - jag lovar!
Det blev faktiskt några bilder på mig med men antingen var det en dålig fotograf eller en dålig åkare....
Nu ska jag lägga mig med segerns sötma i mungipan, spelade ut de andra två i biljard relativt enkelt tidigare ikväll...
Ha en bra dag på jobbet!
//M
Matching sweeds
Hello,
begreppet "Matching Sweeds" är något nytt som används av Kanadensare detta år. Tydligen tycker de att vi ser ut som ett gäng julgransprydnader i alla våra färger och som bara hänger runt i skogen. Vi får inte glömma bort att en kanadensare är så otroligt hård att hjälm och ryggskydd inte är aktuellt, det är bara för "chicken-sweeds".
Därför kan det fort uppfattas lite fjolligt när vi kommer fullkittade med färglada kläder som matchar hjälmar, stavar, bindningar, gogglar och nagellack....vi blir givetvis alla dragna över samma kam. Inte för att jag borde räknas in i denna skara, men det är helt befogat generellt sett. Jag ska försöka fota lite svenskar på berget så får ni en bild över hur det kan se ut jämfört med den kanadensiska standarden...
Våran lilla "källarfamilj" på toppen av Rippern....inga matchande grejer där eller? ;)
Igår var jag var först upp på Spanska Ridgen med ett gäng flåsande skandinaver i hälarna men det var värt att få spåra, fick lägga första spåret ner för ett åk (dessvärre utan brillor så de foggat igen och jag inte hann byta lins då alla dregglande småungar från brunflo och hägersten ville upp och åka på samma ställe)....senare på eftermiddagen när hetsen lagt sig tog jag upp kameran ett par gånger för att ge Er lite mer bilder. Håll till godo.
Sebbi får lägga first tracks...
...i knädjupt puder!
Nina fräser på med nya tjejlagg som matchar hjälmen...
Sebastian följer i mina spår...ett litet dropp i skogen
Landningen satt som ett smäck....
...eller kanske inte?!
Nöjd ändå!
Idag blir det vilodag från skidåkningen - inga strålande förhållanden med dålig sikt och utan nysnö. Dagen kommer att frödrivas med förnedring i plump. Ett styrkepass på gym och kanske lite filmredigering från hjälmkameran!?
Ha de!
//M
Skidbilder!
Tja, vad ska man säga. Dagens åkning kommer väl inte att gå till historien som den bästa dagen i mitt liv men inte heller den sämsta. Långt i från. Jag och Nina var uppe på berget utan Sebastian idag då han vek ner sig och tog vilodag. Att han vilat hela dagen var dock inget som återspeglades i vederbörandes curligspel nu ikväll men det tar jag sen.
Det kanske enskilt bästa med dagen var att "bamseklubben" tycktes vara bakis och därav inte belarmade berget likt en gräshoppssvärm på tillfälligt besök på ett majsfält i north dakota. Det var faktiskt allmänt lugnt och väldigt lite folk överhuvudtaget. Mest troligt beroende på vädret som inte bjöd till speciellt mycket. Trots sol i prognosen var det mulet hela dagen med snöbyar och ganska blåsigt på toppen.
Vi körde till 2-tiden och sen drog vi hem och slappade ett tag, kollade skidprylar, kläder på nätet innan jag ställde mig och fixade käk. Kvällens meny bestod i Crepés fyllda med köttfärs, champinioner, lök, vitlök, spenat och västerbottensost och en sallad till detta.
Förutom att filma lite från dagens åkning (som vanligt) tog jag mig tid att dra fram kameran under dagen för att ge er några bilder så ni ska veta hur jävligt jag har det! Håll till godo!
Vi körde några åk i något som kallas "spanska ridgen" eller "Garsia Ridge". Där kan man få sig en....
...liten flygtur!
Nina i full fart!
Hyffast med snö, ca 1 meter sedan i söndags och nu väntas 30-40cm till under helgen
(dessvärre helg och mycket folk)
Nina leker i lössnön.
Dags att krypa till kojs och göra sig redo för morgondagen. Vi får se hur det är med snömängden.
Ha en underbar helg nu alla!
// Sunken
Välkommen till "Svenskbyn"
Okey - måste ju även beskriva hur jag har det här borta...?
´
Dessvärre för Er del (eller det kanske är till det bättre, åtminstone för er med skidintresse som läser detta) har jag inte tagit mig tid att fota några actionbilder från skidåkningen. Det har istället filmats med hjälmkamera och förhoppningsvis kommer det att dyka upp en filmsnutt inom kort från de första dagarna...men det krävs nog en vilodag först och det kan dröja. Det har nämligen snöat ca 1 meter sedan jag kom i söndags. Så för er som inte förstår vad det innebär så kan jag förklara att man vid sådana förhållanden INTE kan ligga hemma och tycka synd om sig själv för värkande ben och träningsvärk...
Kameran har kommit upp en gång och det var vid botten av "Montasamiskogen", ett åk på ca 400 fallhöjdsmeter genom en helt underbar skog som på något konstigt sätt fylls på med snö varje dag. Vi har åkt ospårade åk där 4-5 gånger nu och det är verkligen det som jag relaterar till med Kanadensisk skidåkning. Det är den härliga skogsåkningen bland stora granar med lagom utrymme.
Området rakt fram på bilden kallas Swedish ridge (döptes nog av Rickard Wennberg?)
av oss svenskar
Orörd snö, vita granar och solen tittar fram - precis som det ska va'!
´Lovely!
Så till något som jag finner fantastiskt störande: Svenskjävlar! (a.k.a. partysvenskar)
I år kryllar det av Svenska ungdomar i byn dessvärre. De flesta ser inte ut att vara en dag äldre än 14 och har troligen fått resan betald av pappsen i brist på tid att ösa över barnen med riktig kärlek. Det känns faktiskt sådär när det ploppar fram svenskar överallt ur skogen i färglada kläder och om man håller på att köra över dem, på grund av att de står på idiotiska platser, och skriker "I'm sorry" så får man "de'e'luugnt" tillbaka...
Nä det är faktiskt tragiskt att man skall få höra Svenska över hela berget, ja i hela byn...ikväll var källarfamiljen på Regent Hotel och käkade mat och då hade hela barnkollot ockuperat biljadrummet, festade och såg på X-games. Det har även startats en grupp på facebook som tydligen heter något i stil med "nordic skibum - Revelstoke 2012" där hela 170 medlemmar finns (alla är väl inte här just nu kanske men det kan vara upp mot 80 svenskar i byn i år?)....ingen är född på 80-talet och ingen är heller torr bakom öronen, ingen förstår ironi.
Låter jag bitter? Nää, ja är int bitter! ;) Men det förstör faktiskt charmen ganska väsentligt med svenska barn som skriker och stojar överallt samt att det blir större konkurrens om pudret givetvis, för trots deras okunskap och fullständiga brist på omdömme (Nina och Sebastian hade stoppat en av dem som var på väg att ställa sig ute på en hängdriva för någon dag sedan) så drar de iväg ut och skall åka utanför skidområdet precis som jag...
Shit, där slog tröttheten till igen! Jag får avsluta med en bild på Sebastian som kissar - närmare actionbild än så kommer jag inte, står ju trots allt på skylten att "folk har dött här" - spännande! Ska försöka få till lite bilder framöver, det ska bli soligt nu någon dag så då kan det vara värt att släpa med kameran!
Sebastian tar kiss-paus
Ha en bra arbetsdag alla flitiga!
//Sunken
Resans andra del
Först och främst vill jag be Furu om ursäkt för de uteblivna blogginläggen. Jag vet att du ser fram mot detta och ska försöka leverera bättre framöver. Jag skyller på ett väldigt stressigt liv och en vansinnig jet-lag. Har helt enkelt somnat ifrån dessa aktiviteter tidigare kvällar i veckan. Så håll till godo.
Min resa hit gick bra, gate till gate med en tidsanpassning som hade gjort varje produktionsansvarige. på Toyota rakryggad som en fura. Det var rakt igenom Lean Production, ända fram till jag kom till Kanada. Mitt bagage var en smula försenat till utkastningen vid "stora otympliga bagage" så när mina medresenärer fått sina väskor och knallat genom tullen gick jag och ställde mig i kön för borttappade väskor. Detta medförde att mitt tidsfönster mot Greyhound bussen stängdes igen å det kraftigaste. Det blev till att ta en bulle in till stan och ta in på hotell i stället - något som jag i ärlighetens namn såg som en bra grej i efterhand då jag fick sova i en säng och inte gå från ett oskönt säte till ett ännu sämre.
Dagen efter tog jag mig så ner till busstationen, låste mina väskor och drog iväg mot några outdoorsbutiker i väntan på att bussjäveln skulle börja rulla. Det är oklart om det var bussens nummer eller om den var av årsmodell 1167 men bussen var väldigt gammal och ganska ihoptejpad med silvertejp vilket kändes så där. Lasse Kongos cutter nia Deluxe hade utan problem överglänst denna...
Min skjuts Vancouver - Revelstoke (9h restid...)
Risig och ihoptejpad buss...strålkastarnas kapacitet ifrågasatte jag å det grövsta.
På något magiskt sett lyckades jag dock överleva de 9 timmarna i bussens framsäte genom att sova mig igenom en ljudbok av Lisa Marklund "Du gamla du fria". Kraftfullt stel och uttråkad kom jag så fram till Revelstoke kl 23 på kvällen där Nina och Sebastian stod och väntade med vår fina bil som numera blivit omdöpt till "Stinky". Det luktar fortfarande blöt golden retriver i bilen vissa dagar så namnet kan vara befogat...
//M
SAS
Nu är jag framme! Tillbaka i Kanada, BC och Vancouver - det känns bra (börjar kännas som hemma) men jag saknade mitt resesällskap från förra året! Det är svårt att ha tråkigt på en flight med Drutten vid sin sida...
I Luleå vägde mitt skidfodral 26kg och min resväska 19kg...efter lite övningar på morgonen trodde jag att jag fick till en fin fördelning mellan skidbag och resväska på ca 23 kg/styck....MEN min skidbag vägde 31kg i stockholm. Den hade alltså ökat i vikt med ca 20% genom att ligga i väskförvaringen på Arlanda - konstigt?
Dagen började överanskande bra redan i SAS incheckningsdisk. Kvinnan som jag kom fram till med mina små kollin såg märkbart besvärad ut över att hon fick just mig som sista kund innan hon skulle gå av sitt skift...vi behöver inte prata mer om henne utan fokuserar på den här mannen....
...han visade nämligen extraordinär förmåga att hjälpa mig när jag hade börjat ge upp hoppet och trodde jag skulle få betala massor av övervikt! :)
I Luleå vägde mitt skidfodral 26kg och min resväska 19kg...efter lite övningar på morgonen trodde jag att jag fick till en fin fördelning mellan skidbag och resväska på ca 23 kg/styck....MEN min skidbag vägde 31kg i stockholm. Den hade alltså ökat i vikt med ca 20% genom att ligga i väskförvaringen på Arlanda - konstigt?
Men mannen på bilden var väldigt övertygande om att vi skulle fixa det här tillsammans och undrade vad jag hade i fodralet - enbart ett par skidor va? Jaa...sa jag "enbart ett par färdbara skidor" (så slapp jag ljuga). Konstaterar att mina nya inserts redan betalt sig genom att jag skruvat av bidningen och lagt ihop skidorna på varandra så det inte såg ut att vara mer än ett par. Hade jag haft bidningar på båda hade det varit svårt att komma undan detta...
Hur som helst, efter att ha fixat fram en låda till diverse grejer från skidbagen och slängt ut bidningspaketet så skrev han ner vikten på mitt skidfodral från >20kg till 12 kg...och jag behövde inte betala en krona! Tidigare år har jag alltid åkt på att betala för skidorna, ca 4-500 sek!
Fick dock bakslag när jag landade i Vancover och skidorna var borta ett tag....de dök dock upp men då hade jag missat bussen mot Revy så det fick bli taxi+hotell i Downtown Vancouver. I morgon blir det att besöka några skidbutiker innan jag drar till busstationen och åker vidare vid 13.30.
Nu ska jag kika ner på stan och få mig något att äta (blir en frukost innan jag går och lägger mig)
Ha de!
//M
//M
3e säsongen...
Well well, schnaart kööör vi som en klok älvsbybo som jag känner skulle ha sagt det!
Bara en vecka kvar tills jag lämnar Luleå och den 21 januari flyger jag själv mot fjärran land!
Goodbye Revelstoke
Shit vad tiden går fort när man har roligt! Tyckte de första veckorna segade på i ganska lagom takt men som vanligt när man kommer in i rutinerna och saker börjar rulla på så går tiden fort... Vi åker förvisso inte hem förens på lördag men då vädret här i byn de senaste dagarna har varit ganska varmt och blåsigt har den snö som kom i förgår blivit "förstörd" och inte lika magisk som vi är vana vid så därför lämnar vi nu Revelstoke för denna gång och tar en liten road trip till USA och legendariska Mount Baker.
Det pratas om en 1-1,5m dump där i veckan så vi kan hoppas på en grande finale så att säga!
Jag måste även berätta om en rolig grej från gårdagen då Pelle frågade mig om tips på matchen Vancouver-Calgary i hockey. Jag analyserade läget i 3 sekunder och sa sen "4-2 till canucks, 4an i öppen kasse"...Pelle fipplade in tipset på bet.com och satsade 200 kronor med återbetalning på 25 gånger pengarna....vad tror ni händer?? ;) 4-2 i öppenkasse med 30 sekunder kvar...
Första gången är tipsen gratis...nästa gång kostar det Pelle! Haha! Och jag som aldrig spelat på oddset eller något liknande i hela mitt liv
Löjligt?!
Vår gata, 6th street...svårt att se ut i korsningarna för drivorna
Alltså jag är ledsen - jag kan inte förmå mig själv att framkalla ett uns bitterhet varpå dessa inlägg tenderar till att bli väldigt slätstrukna och mediokra. Jag vet ju att jag skriver som bäst när jag blivit förnärmad av någon idiot till vakt, när någon lapplisa varit i farten eller när jag varit tvungen att betala 20 spänn till någon j-la garderob när man ska äta på restaurang...men inte ens tanken på dessa saker kan få mig hätsk.
Till och med alla de dudes som man ser här (dvs. i princip varje Kanadick/kanadensiska) framstår som charmiga och inte som fullständiga idioter som jag annars skulle ha tyckt när man får stå ut med deras fullständigt innehållslösa samtal i gondolerna...
Dude 1: Hey dude (2), whaz up?
Dude 2: Totaly awesome dude (1)! How are youuu?
Dude 1: It's like, yeah man...crazy fucking shit! Fucking great maaan!
Dude 2: Höhöhö, yeah dude (1) totaly!
Dude 3: Need a puf?
Miss Dude 1: It's so great, like we came down the gondola and it was totaly awesome!
Nä, det är bara löjligt helt enkelt - så här mycket snö är helt galet! Så jag kan inte göra annat än att gå runt och småle och mysa...kan ju också vara den här "puffen" (joint, haschcigg) som ska puffas på hela tiden på berget som grumlar ens sinnen - passiv rökning kallas det?!
De senaste dagarna har vi varit uppe i naturreservatet Rogers Pass som är ett grymt ställe helt enkelt. Inga liftar på mils avstånd borgar för att få köra rätt orörda linjer, speciellt i nordamerika där gemene man helst skall ha drive-in-skidåkning och att tura uppför på egna ben i timtal är helt otänkbart...det enda det kostar är parkeringstillstånd och blod, svett och tårar på vägen upp.
Dag 1: Jag och Drutten tog med oss Rickard, Helena och Cattis för att ta en tur i Loop och upp på Bonney glaciären. Förra gången jag gick där fick jag slita tungt med för smala stighudar men denna gång gick det fint och vi kapade tiden upp med dryga timmen. Kan också ha varit att jag slapp släpa på Georg denna gången men mest tror jag att det var för att vi kände oss jagade av dessa två väsen...ett skogstroll och en japans snöapa!
Ingen klarblå himmel gjorde att nedfärden blev lite skakig (utan sikt) men snön var grym och nästan helt ospårad. Någon "turget" hade dock hunnit vara först och lagt något spår - men så länge han även gjort ett fint spår i skogen på väg upp så är det helt okey för min del! Några bilder från nedfärden kommer här...
Cattis spårar ned genom knädjup puder från Bonney glaciären!
Helena carvar!
Rickard (teletubbie)
Faceshot?
Rickard hoppar ut för en klippa...ingen ovanlig syn
Avslutade dagen med gruppfoto nere vid highwayen som vi började vid. Total stighöjd var ungefär 1 000 m vilket kändes i kroppen dagen efter.
Dag 2: Stoke;ad av nederbördsmängen kravlade jag mig upp ur sängen vid 7....något som min kära room mate inte prioriterade förens klockan 11, men det är ju hans förlust! Och vilken förlust sen...skiddagen krossade föregående dag med hästlängder. Vi loggade in som brukligt på Rogers Pass visitor center och killen som hjälpte oss tipsade om ett åk som heter "Avalanche"....grymt fräckt namn tyckte jag och Kalle så vi sa "sure" och så bar det av. Turen började med 1km spårande i djupsnön längs med Highway;en och redan då förstod jag att vi skulle få en grym upplevelse på vägen ner....i botten låg 40-50cm lätt fluff!
På vägen upp swischade några tidiga "kottplockare" förbi tjoande genom skogen och det såg minst sagt lovande ut. Vi började stigningen vid Highway 1 på +1300m ungefär och traskade upp till +2150. När vi sedan packat ner hudarna och gjort oss i ordning väntade 500 fallhöjdsmetrar av magi. Snön forsade runt oss på vägen ner och för varje sväng var det svårt att få någon luft då snön bokstavligen sprutade en i ansiktet - snorkelföre, check! Vi åkte ner till +1650 och tog lunch innan vi klättrade upp till toppen igen och körde hela vägen ner till botten...med 850 höjdmeter sann glädje!
Djupt Kalle?? Som fan..
Härligt när snön piskar på bröstet...
Fjäderlätt snö
Kalle i full kareta ner genom en fin glänta i skogen
Snorkel Karl? Ja tack!
Faceshot
Fint flut med Kuron även när det flackar ut lite :)
När jag kom tillbaka till lodgen i Rogers Pass, där den andra gruppen svenskar (som filmat till en tävling på en annan bergssida) satt och käkade nachos och drack en öl, blev jag nästan tårögd. Mitt livs bästa dag helt enkelt! Sådan snö som jag böra drömt om och sett i skidfilmer. Löjligt helt enkelt!
Och nu snöar det ännu mer här hemma i Revelstoke, de pratar om 30-40cm till i morgon - kan nog bli bra på berget eller vad tror ni? Skönt att ha tillgång till lift också...
Som sagt, det är löjligt!
